Ledare

Hoppets plats

Det sägs att människan kan leva utan allt, men inte utan hopp. Tappar vi hoppet mister vi snart livsgnistan och i värsta fall också livet. Kanske ligger just bristen på hopp i vår tid till stor del bakom de förfärande siffrorna om ungas psykiska ohälsa idag? Det rapporteras att antalet unga, som anger att de upplever en konstant nedstämdhet eller hopplöshet ökat, med 76,3 % för tonårstjejer och 51,3 % för tonårskillar sedan 2011. En del av ökningen kan säkert hänföras till den ökade medvetenheten om psykisk ohälsa, men vi vet från ungdomsverksamhet och läger att unga mår allt sämre idag. 

Ökningen håller anmärkningsvärt jämna steg med utbredningen av sociala medier och våra omhuldade smartphones som vi vet ofta förstärker orimliga ideal och polarisering. Också den alltmer utbredda ensamheten går hand i hand med ökad psykisk ohälsa. Sverige kallas för världens ensammaste land och tydliga kopplingar ses mellan ensamhet och självmord. Adderar man klimatkris, ekonomisk kris och instabilt världsläge och lägger hela den samlade bördan av detta på människan ensam att lösa, är det inte konstigt att hopplösheten breder ut sig och den psykiska ohälsan skenar.

Men i Jesus har vi ett hopp och en grund som bär oavsett hur de yttre omständigheterna och tidsandan ser ut. Unga berättar att kyrkan är den plats där de för första gången upplevt att de fått vara sig själva och blivit välkomnade som de är. Våra gemenskaper behöver vara hoppets platser där vi lyfter det enda som verkligen som bär, hoppet i Jesus Kristus. Men de behöver också vara platser där vi delar vår livsvandring med Herren med varandra. Vi behöver ge hoppet om att Gud bär genom de djupaste dalar och det svartaste mörker vidare till de unga. Hoppet om att »varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.« Rom 8:38