Hopp i Myanmar trots förföljelse

Den kämpande församlingen i Myanmar ser Jesus som sitt enda hopp. Mitt i svårigheterna samlas de till bön och delar med sig av sin tro till människor i grannskapet, något som gjort starkt avtryck hos Oskar Karlsson.

Som 25-åring åkte Oskar till Myanmar som Salt-volontär. Ansökningstiden till Salts volontärprogram hade egentligen redan gått ut när Oskar sökte, men dörrarna öppnades och snart var han på väg till ett land han egentligen inte visste någonting om – men som skulle komma att betyda väldigt mycket för honom. Sedan volontärtiden tog slut har han återvänt flera gånger. Han har bland annat startat upp ett utbyte mellan sjuksköterskeutbildningen i Halmstad och ett sjukhus i Yangon, där han också själv fått göra en utlandspraktik och han har fortfarande regelbunden kontakt med flera i församlingen.

– Det som grep tag i mig var deras tillit till Gud och hur de troget samlades till bön och lovsång, mitt i en situation som präglades av så mycket nöd, berättar Oskar.

Det är inte bara så att Salts partner i Myanmar heter Disciple Making Mission (DMM). Hela idén är att de som blir kristna också får växa som lärjungar, komma i funktion och själva dela evangeliet vidare. I den utsatthet som många lever i blir det också naturligt att komma till Jesus med alla behov. Många har till exempel inte råd att uppsöka sjukvård, så församlingen ber för de sjuka och det är en självklar del av gudstjänstgemenskapen att människor blir helade.

– Men även om det är otroligt häftigt med helanden var det största ändå att se människor bli frälsta. I Myanmar är de flesta buddhister eller animister och rädslan för andevärlden är väldigt stark. Det är helt otroligt att få se när människor får möta nåd och befrielse!

Många som kommer till tro får dock uppleva både diskriminering och förföljelse. En man fick till exempel söka skydd och flytta in hos församlingens pastor när familjen kastade ut honom. Utsattheten i de områden där DMM arbetar är på många plan enorm och det är också därför församlingsgemenskapen och tron på Jesus blir så avgörande. 

Det senaste halvåret har situationen i Myanmar förvärrats dramatiskt, av såväl militärkuppen som pandemin. Precis som överallt annars drabbas de fattigaste värst. Tack vare gåvor till EFS nödhjälpsinsamling har DMM kunnat dela ut matransoner till nödställda i de områden där de finns, men behoven är fortfarande enorma. 

Sjukhuspersonal som Oskar har kontakt med vittnar också om en systemkollaps. Den tredje smittvågen har lamslagit landet och det finns varken kapacitet att testa eller behandla. Människor avvisas från sjukhusen och dör i sina hem. Oskar berättar också hur det sjukhus där han gjorde sin praktik för ett år sedan blivit attackerat av militären när demonstranter sökt skydd i lokalerna. 

– Det känns helt overkligt att militären gått in och skjutit skarpt mot civila i de sjukhuslokaler där jag gjorde min praktik för ett år sedan.

Oskar är oerhört bekymrad för utvecklingen i Myanmar. Människor svälter och våldet ökar samtidigt som smittspridningen är enorm.

– Men mitt i allt detta sätter församlingen sitt hopp till Jesus. När jag pratade med en av pastorerna häromdagen sa han: »Endast Gud är vår räddning«. 

Här i Sverige har vi förskonats från mycket av den konkreta nöd som människor upplever i Myanmar, men i stället har vi vaggats in i en falsk säkerhet där vi tror att vi inte behöver Gud. Det är också farligt, menar Oskar. 

– Vi behöver se att vi är ett jordklot, vi hör ihop och vi behöver varandra. Vi i Sverige behöver dela med oss av vårt välstånd, men vi har samtidigt mycket att lära av människors tro och liv med Jesus i andra delar av världen.