En av de stora nyheterna i nöjesvärlden under det senaste året har varit att den gamla popgruppen Abba släppt ny musik. Det blir till och med en turné med gruppen så småningom, men inte riktigt på riktigt. Det kommer att se ut som Abba på scenen, men enbart vara hologram – ett slags tredimensionell fotoprojicering. Har man sett Abba på riktigt om man går på deras hologramkonsert? Man kan fundera på saken!

Fast vi kanske inte alltid uppfattar det, är budskapet om inkarnationen – att Gud i Jesus på riktigt blivit köttig fysisk människa – väldigt, väldigt märkligt. Det är oerhört mycket märkligare än om Abba skulle välja att uppträda på riktigt – inte bara som hologram. Det är ju faktiskt tänkbart! För judarna som levde med Skrifterna (Gamla testamentet) var det egentligen helt otänkbart att Gud skulle kunna bli riktig människa (kött) i Jesus. I den strängt monoteistiska judiska tron var Gud helig, upphöjd och avskild från skapelsen. Så blev Jesus också anklagad för att vara en hädare när han jämställde sig med Gud, till exempel genom att förlåta synder.

Påståendet i Johannesevangeliet »Och Ordet blev kött och bodde bland oss« – att Gud blev människa – var egentligen provocerande även för grekerna, men på ett lite annat sätt. I deras tänkande var det egentligen ointressant för en gud att bli människa (kött) på riktigt. Den andliga världen var så mycket finare. Ett slags hologramgud som projicerades ner i den fysiska världen var kanske tänkbar, men inte en Gud som på riktigt blivit människa. Här blev inkarnationen – om den var sann – en utmaning mot den rådande kulturen genom att den visade att det fysiska var något i sig värdefullt. Guds människoblivande signalerade att det inte fanns någon motsättning mellan det fysiska och det andliga.

Julens budskap handlar inte om en hologramversion av Gud som projiceras ner i vår värld. Nej, det handlar om att Gud har kommit hit till denna planet på riktigt som en människa av kött och blod. Egentligen borde detta budskap få provocera oss lite mer än vad det oftast gör. Framför allt borde vi låta oss förundras mer än vad vi kanske gör. Julens budskap är märkligt! Ett dilemma är allt som julens budskap bäddas in i genom kommers, pynt, julstök och julmusik av olika slag. Det för lätt med sig – åtminstone för mig – ett slags »hologramisering« av julens verklighet, som därmed upplevs mindre verklig.

Om vi tänker efter finns en rad följder av detta märkliga faktum att Gud i Jesus blivit människa – och som »hologramiseringen« kan få oss att missa. Några av dem: 

Guds närvaro i våra liv
När vi drabbas av något svårt är det lätt att tänka att Gud inte bryr sig, att han inte vet hur jobbigt livet kan vara. Att Gud blev människa i Jesus Kristus innebär att Gud verkligen utsatte sig för lidande. Evangelierna berättar att han vet vad det är att bli missförstådd, frestad, förrådd, föraktad, misshandlad och plågad, oskyldigt dömd, till och med dödad och det på det mest plågsamma sätt. Det finns inget mänskligt lidande som Gud genom Jesus Kristus inte smakat. Som sann människa – som människan borde vara – flydde inte Jesus undan sina känslor och reaktioner, utan han lät dem drabba honom fullt ut. Inkarnationen innebär att vi inte längre kan säga: »Gud har det bra i sin himmel, men han vet inget om livet här nere.« Inkarnationen innebär »Immanuel – Gud med oss« vad än vi kan råka ut för. Vi har en Gud med sår som vi med förtroende kan vända oss till. Han vet.

Synden gör oss inte mänskliga
Det är mänskligt att fela säger vi ibland. Det ligger något i det. Vem gör inte misstag? Det är mycket som kan bli fel. Men samtidigt är det faktiskt fel att säga så. I Bibeln ligger det sant mänskliga inte i att fela – även om alla människor gör det. Det sant mänskliga visas i den ende som enligt Bibeln aldrig gjort fel eller syndat – den sanna människan Jesus. Synden gör oss hårda och okänsliga för varandra. Synden gör oss inte mänskliga, den gör oss omänskliga.

Kallade att tjäna
Utmanande är också att vi uppmanas att låta inkarnationen vara en bild för hur vi ska leva. I Filipperbrevet kapitel två står det: »Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors« (vers 5–8). Inkarnationen visar att vi är kallade att tjäna, inte att söka hävda oss. Detta ska inte tolkas som att det är fel att göra karriär – att bli bra på olika saker – men det säger något mycket utmanande om hur karriärer ska göras: utan självhävdelse – i tjänande. Går det? Vi utmanas av Paulus att försöka.

Det inget hologram kan göra
Människans problem – synden – kan beskrivas som att hon tar Guds plats. Frälsningen kan beskrivas som att Gud gör det motsatta: han tar människans plats. Inkarnationen är början på detta. Gud blir människa för att kunna ta din och min plats. Frälsningen bygger inte på att vi sträcker oss uppåt i våra ansträngningar, utan på att Gud inte bara sträcker sig ner till oss, han går verkligen in i ditt och mitt ställe fullt ut. 

Julens händelse – att Gud blir människa – hade aldrig behövts om dina och mina meriter varit vägen. Jesus går in som den sanna människan och meriterar oss inför Gud. Det kan inget hologram göra. 

• Della
• Twittra