När vi landat tittar jag mig omkring vid gaten och undrar vilka som jag om en vecka kommer att ha Irlandsminnen med. Ön som jag velat besöka sedan jag i mellanstadiet valde Irland som specialarbete och var smått förälskad i schlagervinnaren Johnny Logan. När vi anländer till Dublins flygplats funderar jag en millisekund på om jag har hamnat fel eftersom skyltarna inte är på engelska, men jag inser snabbt att iriska är det officiella språket. 

Vår busschaufför tar emot oss och Dublin bjuder på tio grader och ösregn när vi skyndar till bussen, häver in packningen och styr mot nationalmuseum. Väl där får vi under ett par timmar möta Irlands historia genom föremål som överlevt mer än hissnande tusen år. 

På vägen till hotellet passerar vi några av Dublins sevärdheter: St. Patricks Cathedral, Christ Church Cathedral, slottet, Ha’penny bridge och ån Liffey.

På kvällen samlas vi till andakt där veckans reseledare och kaplan Per-Eive Berndtsson, EFS-präst i Halmstad, introducerar oss i den keltiska kyrkan. Kelterna var ett resande folk och vi inbjuds, förutom den geografiska resan i kelternas fotspår, till att göra en inre andlig resa med keltiska kyrkan som förebild. 

Härlig är jorden – härlig är Guds himmel, sjunger vi till dragspelet och gitarren som följer med oss under veckans andakter i kyrkor och i skapelsen. Från hotellets konferensrum ljuder strofen: »Genom de fagra riken på jorden gå vi till paradis med sång.«

Följande morgon tar bussen oss norrut till Hill of Tara – ett medeltida maktcentrum där kungar kröntes. Det var ingen boplats utan en plats man tog sig till för kröningar och även ett tillbedjanscentrum för druiderna. Här tändes en eld till druidernas gudar och på ingen annan plats i landet var det tillåtet att göra upp eldar. Vi åker vidare till Hill of Slane där St. Patrick trotsar förbudet och tänder en eld för att utmana druiderna. Denna plats fungerade som ett andligt centrum under många hundra år efter Patricks tid och byggnaderna raserades på 1700-talet. Här finns bland annat ruinen efter ett kloster som senast var ett franciskanerkloster och vi samlas i en av ruinens kamrar där vi får höra historien om Hill of Slane. Vi avslutar med att sjunga den keltiska psalmen vars originaltitel är Hill of Slane, mer känd som Be thou my vision (Herre Du min klippa). Det var en mäktig känsla att sjunga den psalmens rika text på ursprungsplatsen. 

Vi reser vidare mot det välkända pilgrimsmålet Downpatrick, där St. Patrick är begravd. Ett museum berättar St. Patricks dramatiska livsberättelse om hur han som 16-åring blir bortrövad som slav från sydvästra England till Irland. I sex år vaktar han får innan han återvänder till England genom Guds ledning. Under åren som slav växer hans böneliv och förtroendefulla gudsrelation fram.

Nästa stopp är Saul – platsen där St. Patrick landstiger vid återvändandet till Irland igen, denna gång på Guds kallelse. I Saul omvänds hans första anhängare, en bonde som låter honom hålla gudstjänster i ladugården. Här finns nu en kyrka där vi firar mässa och sjunger med orden i St. Patricks bön: »Kristus är framför mig, bakom mig, över mig och under mig«.

Nästa morgon välkomnas vi av ett efterlängtat solsken. Morgonandakten, som vanligen hålls i bussen, tar vi därför utomhus och Per-Eive berättar om hur man i keltisk andlighet möter Gud i skapelsen. Vi färdas vidare längs gröna ängar, fårhagar och små pittoreska samhällen till det 437 meter höga berget Slemish. Här ska St. Patrick enligt traditionen ha vallat får under sina år som slav. Sista sträckan till toppen är brant och krävande men utsikten är värd besväret. Det klarblå havet skymtar i horisonten och nådens sol trotsar alla väderprognoser och välsignar oss under de timmar som vikts för denna naturupplevelse. 

Nästa stopp är på Irlands norra kust vid Giant Cause­way, en världsarvsplats med unik hexagonformad sten. Det ser ut som att Skaparen har agerat plattsättare vid strandlinjen. Vi övernattar i Armagh, Irlands kyrkliga »huvudstad« både för katolska och anglikanska kyrkan. Staden är också känd som författaren Jonathan Swifts hemstad och när gruppen får höra det börjar citaten hagla, tillika gapskratten. Vi besöker de två St. Patricks-­katedralerna. I den anglikanska katedralen får vi veta att St. Patrick grundade en kyrka på platsen för nuvarande kyrka som byggdes på 1200-talet. Den har dock brunnit sjutton gånger på grund av blixtnedslag och erövringar. Besöket avslutas med att gruppen spontant stämmer upp i sång i kyrkorummet med fantastisk akustik. 

När vi sedan besöker den katolska katedralens kyrkorum, som är pråligare och ståtligare än den anglikanska, är det inte målningar och förgyllda ornament som gör intryck på mig här, utan den påtagliga friden och gudsnärvaron. Det är här som jag får min mest berörande stund med Herren under veckan. Bland gruppens deltagare finns präster, pastorer, musiker och lekmän från en bredd av det kyrkliga landskapet i Sverige och det rörde vid mitt ekumeniska modershjärta att det även fanns katoliker i gemenskapen. Möjligen var det mot den bakgrunden som den här stunden blev så stark för mig. 

Vid nästa stopp tar den sprudlande guiden med oss till 500-talet vid ett av de mest kända keltiska klostren, Clonmacnoise. Flera ruiner intill varandra vittnar om detta tidiga teologiska bildningscentrum. 

Den här natten bor vi i en idyll på västkusten – Connenmara coast – och vi njuter av strand­promenaden i mån­skenet. Irländsk musik utlovas i puben och vi är några som förväntansfullt söker oss dit för att finna en medioker duo. Det är i stället vår lilla gemenskap och en spontan sväng om till dansgolvet som blir behållningen. 

Ett rejält åskväder överrumplar oss nästa morgon under besöket vid ett friluftsmuseum vars huvudattraktion är en kohudsbåt. En sådan omnämns som farkost inom den keltiska missionen. Den molntunga himlen förföljer oss under dagen till Cliffs of Moher, en av Irlands tre mest besökta natursköna platser med sina branta stup och unika klippformationer. I bussen mot Limerick där vi ska spendera nästa natt skrattar vi gott åt träffsäkra, nyskrivna limericks.

Resans sista dag gör vi en pilgrimsvandring under tystnad mellan de två sjöarna vid klosterruinen i Glendalough. Vi firar mässa vid stranden för att avsluta dagen med att återse Dublin. Där får några av oss äntligen den efterlängtade irländska folkmusik­upplevelsen. 

• Della
• Twittra