Ett nytt nådens år

Hur går vi in i det nya året? Kerstin Oderhem skriver om att knyta ihop säcken och samtala med Gud.

När jag och min man skulle plocka bort juldekorationerna och kasta ut granen det här året, var det med en särskild känsla. Julen och helgerna därefter hade inneburit att huset fyllts av många människor. Olika känslor hade rymts i vårt vardagsrum och de hade varit många – från oro, sorg och saknad till förväntan, glädje och mycket mer.

Mellan vårt kök och vardagsrum finns en bred trappa med endast två trappsteg. Min man och jag satte oss mitt i trappan, mitt i det rum där vi nyss haft så många samtal. Julgranen tornade upp sig mitt i vardagsrummet och var enorm, fastbunden i väggen efter att den brakat i golvet av sin tyngd dagen innan lillejulafton. Nu kände vi behov av att knyta ihop helgerna genom att både be och tacka. Så där satt vi och bad för allt och alla. Vi tackade Gud för det som fått rymmas, för alla känslor och samtal, allt det där som liksom är livet och som inte bara är glädje. Vi bad för det år som nu kommer och för varandra. Till slut reste vi oss upp, började plocka av pyntet från granen och städade ut julen.

Att få be och att få samtala med Gud – vilken gåva. Det behövs ingen vältalighet, inga korrekta formuleringar. Han hör och förstår. 

Jag dröjer mig kvar vid nyårsdagens tema i kyrkoåret som är »Jesu namn«. Maria, Jesu mamma, hittade inte själv på att barnet hon bar skulle få namnet Jesus. En ängel sa till henne: »Du skall ge honom namnet Jesus ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.« Och på julnatten föds han, Gud blir människa och får sitt namn. Ett namn som säger vem han är och vad han gör: Herren frälser/räddar.

Så blir det namnet ett namn som suckats och ropats av människor i hela kyrkans historia. Jesus som är Vår herre, räddar oss ut ur mörkret och för oss in i ljuset och in i gemenskapen med Gud. 

Ingen av oss vet vad vi kommer möta detta år. Vi vet inte ens något om det som är vår morgondag. Men en sak vet vi: oavsett vad året innebär, går vi aldrig ensamma. Jesus finns vid vår sida och med honom kan vi tala och till honom kan vi be. Vi kan be för alla människor och i alla situationer, om vi ber högt eller tyst spelar ingen roll. Gud hör alltid. Vi kan be med i orden i psalm 194 vers 3–4 från psalmboken:

Jesus, ha mig i ditt minne.
Jesus, för mig närmre dig.
Jesus, prägla du mitt sinne.
Jesus, lär mig lyda dig.
Jesus, styrk min kropp och själ.
Jesus, mig beskydda väl.
Jesus, hjälp när jag får lida.
Jesus, vandra vid min sida.
Jesus, hjälp mig ta till vara
detta nya nådens år.
Bär mig genom sorg och fara,
då min vånda blir för svår.
När mitt timglas runnit ut
och min prövotid är slut,
i din famn låt mig få falla,
Jesus, du mitt allt i alla!
Text: J.Rist 1642, P Brask 1690, B G. Hallqvist 1983