En känsla som ska beröra

»Är det sant? Får man verkligen ha det så här bra?« Det frågar konstnären Anna­carin Dahlberg från Skelleftehamn i norra Väster­­botten sig själv ibland. Sedan flera år tillbaka får hon nämligen göra det bästa hon vet – att skapa.

Även om hon har flera strängar på sin lyra, som att måla tavlor och sjunga och spela, är det främst som glaskonstnär hon blivit känd och uppskattad.

– Det är en glädje att skapa. Jag vill uttrycka en känsla som berör den som betraktar mina konstverk. Det är målet. Glädjen är att hålla på, men målet är att förmedla en känsla som ska beröra.

När hennes barn blev tillräckligt stora fick Annacarin mer tid för sin skaparlust och gick konstlinjens andra och tredje år, på Solviks folkhögskola, dryga milen norr om Skellefteå. Första året avklarade hon redan efter gymnasiet. Det var i slutet av tredje året på Solvik som de första tankarna på att skapa i glas väcktes. Tankarna mognade. Ett och ett halvt år senare gick hon en helgkurs i Stockholm. Efter det är det ingen överdrift att påstå att konsten varit glasklar för Annacarin. Från början var glaskonsten ett stort intresse, senare, med åren, har det blivit en fascination som ständigt utvecklas.

– Jag växer och utvecklas hela tiden både som person och konstnär, berättar Annacarin.

I slutet av hennes andra år på Solvik sa en av lärarna att hennes bilder kanske skulle passa bra i kyrkor, något som Annacarin inte själv reflekterat över. Ett tag senare fick hon förfrågan om att ha en utställning i ett par av kyrkorna i närheten. Det var efter det förfrågningarna började komma. I dag finns hennes glaskonst i många kyrkor, främst i Skellefteå med omnejd, men också  i Uppsala, närmare bestämt i Frälsningsarméns kyrkolokal. Hur motivet blir beror mycket på hur beställningen ser ut. Uppdrag som är en vers eller ett citat fascinerar Annacarin extra mycket. Det är ofta som hon då ser en bild framför sig. Ordet blir levande, för att ta en välkänd metafor i kyrkans värld. Andra kommer med specifika önskemål, som att det ska finnas ett kors eller en öppen dörr med i motivet. Då utgår hon från det.

På vilket sätt har skapandet påverkat din relation till Gud?

– Det är han som är upphovet till allt. Jag tror att Gud är skaparen själv och det är han som ger mig skaparlust. Det gör att jag inte behöver känna några krav på att prestera. Jag behöver inte bli någon, för jag är redan.

Skapandet tar det mesta av Annacarins tid. Därutöver finns det något annat som hon ser till att hinna med – att vara med i en hemgrupp som S:t Örjans församling har.

– Om jag ska göra något annat så vill jag prata om kristen tro och inspirera andra att ta emot nåden, säger Annacarin avslutningsvis.

Vill du se mer av Annacarins konst finns ett stort utbud av bilder på:  www.adstudio.se