Det var en gråmulen februaridag 2021 och Caroline Johansson var lika gråmulen i tankarna. Hon var trött och tog en promenad längs havet på Donsö där hon, maken Niklas och deras två barn bor. Nedsjunken på en klippa utbrast hon uppgivet mot himlen: »Gud, jag orkar inte mer«. Plötsligt slogs hon av hur absurd hela situationen var. Hon hade sagt upp sig från sin fasta tjänst för att arbeta med smycken – och sedan hamnat mitt i en pandemi där alla satt hemma i mjukiskläder. Hur hamnade hon här, egentligen?

Redan när Caroline var liten var hon väldigt kreativ, spelade med i kyrkans teateruppsättningar och sjöng i kyrkan. När hennes föräldrar flyttade från Uppsala till Göteborg några år efter att hon hade tagit studenten, flyttade hon efter. 

– Under tiden jag studerade media- och kommunikation på universitetet träffade jag min man Niklas på en blind date. Jag fick jobb på en reklambyrå och livet rullade på.

Hon fortsatte karriären på olika reklambyråer i Göteborg och stortrivdes i rollen som projektledare.

– Jag uppskattade att få jobba kreativt som spindeln i nätet med formgivare och copywriters. Men både tempot och priset jag betalade blev för högt när jag gick in i väggen 2017.

Caroline blev sjukskriven, och för att vila följde hon med sin man till Filippinerna på en av hans jobbresor. På plats kände hon en stark koppling till landet, där många är kristna. Tyvärr driver fattigdomen många föräldrar att söka sig långt från hemmet för att kunna försörja sina familjer, vilka i sin tur tenderar att splittras. 

– Jag kommer ihåg att jag tänkte: »Man borde ju vara entreprenör, så att man kan skapa arbetstillfällen för dem på hemmaplan«. När jag kom hem tog jag tjänstledigt för att börja jobba på en barnrättsorganisation. Jag kände att jag gjorde skillnad för människor, att det var tillfredsställande på ett helt nytt sätt.

En tid därefter gick Caroline på gudstjänst som vanligt i Furulundskyrkan i Partille, där familjen är medlemmar. Efteråt frågade hon några kvinnor som stod längst bak i lokalen om de kunde be för henne. 

– De bad, tills en av tjejerna sa »Jag får en tanke att du ska jobba med smycken«. Jag tyckte det lät roligt men förstod ingenting, jag hade ju redan bytt bana. Men jag bad Gud att säga det igen, om det verkligen var han.

Två månader senare besökte Caroline en New Wine-konferens och sökte återigen förbön, när en av förebedjarna sa: »Jag tror att du ska jobba med smycken«. 

– Jag fick gåshud över hela kroppen och kände mig helt överväldigad av att få precis samma tilltal. Jag gick direkt till min man och berättade det, och han sa bara: »Ja men då måste det vara Gud!«. Jag upplevde att jag skulle skapa smycken som påminner Guds folk om sin kärlek och allt fantastiskt som står i Bibeln. 

Caroline började söka efter guldsmedsutbildningar, men fick ingen frid över det. Hon tänkte på resan till Filippinerna och insåg att hennes företag kanske skulle ge människor i utvecklingsländer jobbmöjligheter. Genast kom glädjen tillbaka, och hon började skriva på en affärsplan. Caroline upplevde flera bönesvar. Hon fick bland annat kontakt med både en designer och en kemist – personer som hjälpte henne förstå designprocessen och hur man ser äktheten i guld och silver.

– Jag stängde in mig på mitt rum och sade åt familjen att inte störa, »Nu ska jag designa smycken«. Jag bad, lyssnade på lovsång, och upplevde att Gud ledde mig. Jag bad mycket över psalm 23. En natt vaknade jag och såg en herdestav i taket och hur en käpp lades tvärs över så att det bildade ett kors, jag tänkte direkt på Johannes evangelium 10:11 där det står att »den gode herden ger sitt liv för fåren« vilket blev smycket »The Shepherd’s Cross« – herdens kors. 

I mars 2020 var företaget redo att lanseras – precis samtidigt som samhället stängdes ner på grund av Covid. Ett år hann gå innan Caroline kände sig helt uppgiven – och vi är tillbaka på klippan den gråa februaridagen 2021.

– Jag gråter nästan aldrig utan är ofta glad. Men jag kände till slut att jag ville ge upp. Jag som jobbat med media i hela mitt liv, vad höll jag på med, liksom? Jag tänkte att när jag var lydig till Guds kallelse skulle ordrarna bara strömma in, men så blev det ju inte. Jag gav tillbaka allt till Gud.

Dagen efter vaknade Caroline upp helt slut och fortfarande ledsen. Hon vankade av och an i huset där de bor, slog på Nyhetsmorgon och orkade tillslut öppna jobbmejlen. Ett av mejlen såg ut att komma från Vanity Fair, ett världskänt magasin. Avsändaren skrev att hon hade sett Carolines design och undrade om de fick publicera hennes smycken.

– Jag tänkte att det måste vara fejk. Jag ringde upp en väninna som jobbat med design i London och bad henne titta på mejlet. Jag hade kvar henne i telefonen medan hon läste mejlet, och hon bara skrek: »You have made it, you have made it as a designer!«. Jag vågade inte svara på mejlet själv utan lät min vän formulera något vettigt. Ett par månader efter publiceringen hörde brittiska Vogue av sig efter att ha läst om mig. 

Äntligen lossnade det för Caroline. Hon blev inbjuden till modeshower i både New York och Paris för att visa upp sina smycken. Hon fick också frågan om att medverka på en direktsänd podcast och ha en pop-up med sina smycken under det amerikanska super-eventet Super Bowl, under en lunch för fruarna till spelarna.

– Jag upplevde hur Gud sade åt mig att »vila för det som kommer« en vecka innan de hörde av sig. Jaha, tänkte jag, som hade massor att göra. Men jag lydde, pausade och tog mycket tid till bön. När inbjudan kom var det bara en och en halv vecka kvar till eventet.

Caroline drömmer om att få fortsätta tjäna Gud genom sitt företag och att utöka produktionen till fler länder för att kunna hjälpa fler. Många har hört av sig till henne och berättat vad hennes smycken har fått betyda.

– Jag var inbjuden att tala i en kyrka, och efteråt kom en mamma och hennes dotter fram gråtandes och berättade att de gett ett av mina halsband till dotterns syster som hade cancer. Smycket hade fått symbolisera hopp under tiden hon var sjuk, och smycket »The Sunrise« utgår från bibelordet Malaki 4:2: »Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar«. 

• Della
• Twittra