Sven och Johanna sitter hemma i sin mjuka, naturfärgade soffa med färgglada tavlor i rött, grönt och blått bakom sig på väggarna. Två ord som summerar mitt första intryck av dem båda är handlingskraft och värme – goda egenskaper att ha då de tillsammans leder kören och orkestern för den uppskattade Psalmgalan, som varje år arrangeras av Lutherska missionskyrkan, EFS Göteborg. Musicerandet lyser som en ledstjärna genom båda deras liv – professionellt såsom privat. Sven växte upp i Boliden med en pappa som var EFS-pastor, och familjen flyttade runt en del innan de slutligen landade i Lutherska missionskyrkan, Göteborg, när han var tolv år.

– Alla mina syskon spelade något instrument, så det var naturligt för mig att också jag började spela, jag fastnade för saxofon. Jag kommer så väl ihåg när jag som tioåring fick börja i en orkester och var helt chockad över alla ljud. Det var så starkt och så mycket! berättar han skrattandes. 

Johanna föddes likt Sven i Boliden och familjen var med i EFS. Hon minns det uppsving gitarren fick på 70-talet då alla skulle lära sig att spela – även sjuåriga Johanna.

– Jag och min bästa vän Helena lärde oss att klinka tillsammans, och vi anordnade fester dit vi tvingade våra familjer att komma för att lyssna på våra egenskrivna låtar, och applådera efter uppträdandet. En gång satte vi oss utanför den lokala mataffären med en skylt där det stod »Till missionen« och ställde fram en stor Gevaliaburk med en skåra i plastlocket, där vi skramlade in pengar. Vi fick ihop 36 kronor som vi skickade till ett barnhem i Mafinga, Tanzania, och fick tillbaka ett kort och ett brev som tack.

Sven och Johanna träffades några gånger i sin ungdom på olika läger, och placerades som bordsgrannar när en av Johannas närmaste vänner gifte sig med en av Svens bästa vänner.

– Det tog några år av ytlig bekantskap innan vi fattade tycke för varandra på EFS Ungdomsriks i Ulricehamn 1988. Vi gifte oss två år senare när jag studerat färdigt på musikhögskolan. 

Johanna flyttade till Göteborg där Sven frilansade som saxofonist, och fick så småningom jobb i Göteborgsoperans orkester. De båda har engagerat sig i Lutherska missionskyrkans kör och orkester under alla dessa år, och för sex år sedan drog de igång Psalmgalan.

– Vår kyrka har inte en så stor lokal, och vi får inte plats att låta kören och orkestern sjunga och spela samtidigt. Vi ville göra något tillsammans, så vi började fundera på om vi inte skulle ha en konsert i en lite större kyrka. Just psalmer kan man göra fina arrangemang av, och på den vägen föddes idén till det som blev Psalmgalan, berättar Sven. 

De kontaktade Erik Johansson, internationell missionssekreterare på EFS, och frågade om de kunde låta intäkterna från galan gå till ett specifikt ändamål. Han var inte sen att nappa på idén och föreslog EFS samarbetspartner Warsan i Somaliland.

– Vi har märkt att ju mer specifika saker folk ger till, desto mer ger de. Det har känts fantastiskt att varenda krona från intäkterna faktiskt går till Warsans otroliga arbete, så får omkostnaderna för produktionen tas från körens kassa. Ofta har vi lyckats få med kollegor som är proffsmusiker, och som har gjort det gratis – de har varit märkbart berörda, berättar Johanna.

Nästa år går Psalmgalan av stapeln lördag den 27 januari i Annedalskyrkan i Göteborg. Lite tidigare i år kunde de äntligen åka till Somaliland för att se hur de insamlade pengarna används. 

– Vi åkte med till byn Dhimbyaale, där Warsan bland annat arbetar. Doktor Khadar Abdilahi och sjuksköterskan Noura Awil tog emot närmare 240 patienter i den stekheta värmen under dagen. De delade ut medicin, livsmedel och näringstillskott, förklarar Sven.

– Det var slående hur bra arbetsplats Warsan är för de anställda. Det var en god atmosfär, och alla som jobbade var stolta över sina ansvarsområden. Organisationen är platt och välstrukturerad, vi var jätteimponerade, berättar Johanna.

Sjuksköterskan Noura berättade för paret hur hon en gång undervisat om polio, som tyvärr fortfarande förekommer i området. Dagen efter hade en man från byn ringt henne och beskrev olika symtom som hans barn visade, och som stämde överens med det hon berättat dagen innan. Mycket riktigt visade det sig vara polio, och barnet kunde få snabb vård i ett tidigt stadium. Johanna förklarar att mycket har blivit förbättrats för byborna sedan Warsan började arbeta i området.

– Bland annat har barnadödligheten minskat drastiskt. Noura har undervisat om kvinnlig könsstympning som är en stark tradition. Många äldre kvinnor tjänar sitt levebröd på omskärelsen och det ska till mycket för att det ska upphöra. Men Noura hade retoriskt frågat kvinnorna i byn varför vi ska ändra på Guds skapelse – vi kan väl inte göra oss bättre än det han skapat från början? Det hade tagit, och efter det besöket upphörde det.

Sven och Johanna pratar engagerat – det märks att resan gjorde intryck. Repetitionerna för galan i januari är igång för fullt. Lutherska missionskyrkans kör och orkester är ett viktigt inslag i deras liv, och kören har genom åren gett ut tretton skivor. Många har blivit berörda av kören och orkesterns arbete, berättar Johanna.

– Påfallande många har berättat om hur de varit nere på botten av sina liv i depressioner eller liknande, och att det enda de kunde lyssna på var våra skivor. Då har jag känt att om det bara var för dessa människor vi gjorde detta under alla dessa år, skulle det vara värt det.

Sven fyller i:

– Även Psalmgalan har berört många. En bekant till oss som inte har en tro, kom fram till oss i tårar efter en av galorna och frågade: »Jag är ju inte alls religiös, men vad är det då jag känner här inne?«. Det finns inget som går upp emot att bli berörd och att få beröra andra när musiken, tonerna och budskapet går hand i hand. Det där samspelet där himmel och jord möts är oslagbart. 

• Della
• Twittra