Carl Olof Rosenius (1816–1868) var i sin tid en av landets mest hörda predikanter. Han förkunnade regelbundet i Betlehemskyrkan i Stockholm men även på andra platser i huvudstaden och i landet. Än fler kom att läsa hans mycket spridda tryckta förkunnelse.

Men hur predikade Rosenius? Hur agerade han i predikstolen? Vet vi det? Ingen som nu lever har hört honom förkunna. Ord från hans egen röst finns inte inspelade. Kvar står den nedskrivna förkunnelsen. De tryckta versionerna av Rosenius predikningar är dock tillrättalagda och redigerade. I dessa skrevs alla ord ut. Vi vet inte hur han lät, vilka betoningar, pauseringar och fraseringar han gjorde.

I EFS arkiv finns en samling av 48 av hans predikoutkast från cirka 1867 bevarade. Dessa utkast är kortfattade, de omfattar 133 sidor och är skrivna med vacker piktur.

Studiet av dessa predikoutkast kan ge oss en hel del kunskap om Rosenius som predikant. Till skillnad från de fullständigt återgivna predikningarna i till exempel Pietisten eller postillor, ger utkasten oss en annan närhet till det textmaterial Rosenius hade med sig upp i predikstolen, de ord han utgick ifrån när han höll sina predikningar. Predikoutkasten är att se som arbetsmaterial.

Av hans utkast kan vi sluta oss till att Rosenius måste ha talat ganska fritt. Endast kortare delar av predikan, stommen och vissa uttryck, finns nedskrivna.

Rosenius ger i utkasten sig själv regi genom att stryka under och med flera utropstecken markera sådant i framställningen han särskilt ville betona. Om vi enbart haft utkasten skulle snarast en utagerande dramatisk predikant tona fram. Detta balanseras av samtida ögonvittnens skildringar av en i predikstolen lugn och stilla Rosenius. De olika bilderna får här balansera varandra.

I den första Roseniusbiografin återges ett citat av Rosenius, där han själv talar om sina utkast:

På senare året har jag vanligen med kort utkast extemporerat. Dock, om jag skrifver koncept, skrifver jag, huru? Jo, dåligt.

Här antyder Rosenius om en utveckling i sin predikostil. Den hade blivit friare. Kanske kan man tala om den sene Rosenius?

År 1860 införde Svenska kyrkan två nya serier evangelietexter, den andra och tredje årgången. För Rosenius och den nyevangeliska väckelserörelsen var det viktigt att ge ut utläggningar av de nya kyrkoårstexterna.

Enligt ett citat i Roseniusbiografin skriver han själv:

Nu hafva många mina vänner yrkat, att jag skulle utgifva predikningar öfver de nya kyrkotexterna. Märkligt är ock, att jag, utan någon sådan afsikt, blott för eget bruk börjat samla mina utkast öfver dessa texter, efter hvilka jag predikat i Betlehemskyrkan. Dessa utkast innehålla således ritningen eller skelettet till de predikningar, man vill hafva af mig. Jag har ansett detta såsom en vink af mitt lifs Gud, om hvad jag skall göra, så länge han därtill gifver behöfliga krafter. Här ser du min framtidsplan. Alla våra dagar äro dock i Herrens hand!

Rosenius verkar ha funderat, efter att Romarbrevskommentaren var avslutad, vad han nu skulle göra. Han kände att livet gick mot sitt slut. Allt skulle inte hinnas med, så han måste välja vad han skulle göra. Avskalning måste till. Här visar han att han var på väg in i ett nytt större projekt. Kanske var det en samlad utläggning av den nya årgångens högmässotexter? Han avled mitt i steget 52 år gammal.

• Della
• Twittra