Robena är tio år gammal och född i den kristna byn Tel Skuf på Nineveslätten, 45 minuters bilväg från Mosul – ett område som drabbades hårt av IS ockupation 2014. Många av husväggarna har fortfarande skotthål och påminner om det brutala våldet. Själv minns Robena inte exakt vad som hände, men hon vet att familjen fick fly till en annan by i tre år innan de kunde återvända igen.

Det är dock inte bara i de skadade husen som såren sitter. De människor som flytt lever med både trauman och förluster och till dags dato är det bara hälften av invånarna som kunnat återvända, berättar Mika Almroth, utsänd som praktikant till EFS samarbetsorganisation Capni.

För att besöka Tel Skuf har Mika passerat inte mindre än fyra »checkpoints« (säkerhetskontroller) bevakade av kurdisk militär. Även om läget just nu är lugnt är det mycket som påminner om de oroligheter och spänningar som funnits. Inne i byn anar man också rester av förstörelsen. Capni har hjälpt till med återuppbyggnaden av ett hundratal hus i Tel Skuf, men de stöttar också kyrkan och erbjuder återvändarna psykosocialt stöd. Bland annat har de startat ett center för barnen, dit Robena går. 

 – Jag gillar att komma hit, träffa vänner, idrotta och ha bild, berättar Robena och det är tydligt att Capnis barncenter har blivit en viktig plats för henne. Här fokuserar man mycket på sport och kreativa aktiviteter – sådant som inte ingår i den vanliga skolundervisningen. 

– Barnen får utveckla talanger som de inte fått använda annars, men vi arbetar också med att bygga gemenskap och att skapa en trygg plats för alla som kommer hit, berättar en av lärarna. 

I teamet ingår också en socionom som samtalar med barnen om det de varit med om och hur de mår. Capni (Christian Aid Program Nohadra Iraq) är en av få kristna lokala organisationer som finns på plats i norra Irak. Framförallt arbetar de med att hjälpa internflyktingar. Verksamheten inkluderar bland annat hälsoinsatser och mobila kliniker, barns rättigheter, utbildning, byutveckling, humanitära projekt och påverkansarbete för att främja minoriteters rättigheter. Deras ledord är att »hålla hoppet levande« (To keep the hope alive), något som är en förutsättning för att de kristna ska kunna och orka vara kvar. 

– Vi vill föra människor närmare Gud, men vi bygger också gemenskap, utbildar, helar och lindrar nöd med önskan att ge människor hopp. Det är fantastiskt att få se hoppet tändas som ett ljus i blicken hos en nödställd som fått hjälp, säger Nora Marcus Shamoon, som är projekthandläggare på Capni. 

Under de 30 år som Capni varit verksamma i regionen har de fått förmedla både hopp och stöd under en rad olika konflikter och situationer som tvingat kristna på flykt.

David Lundin, som också är utsänd av EFS som praktikant tillsammans med Mika, berättar att han blir väldigt glad av de kristnas envishet och stolthet att fortsätta exponera sin tro, trots förföljelsen och det krympande utrymmet för kristenheten här.  

– Den kristna närvaron i byarna är väldigt tydlig. Många har kors på taken och lindar också in dem i julgransbelysning så att de ska synas även nattetid, säger David. 

Han berättar också om en kollega på Capni, som klist-rat fast orden »Gud finns« (Eth Alaha) på sin bil, något som många vänner därefter kopierat. I andra delar av Irak hade det varit för farligt att skriva »Eth Alaha« på arameiska på det här viset, men här i de norra delarna av landet och Kurdistan törs många vara öppna med sin tro. De fysiska symbolerna, korsen och kyrkobyggnaderna, blir extra viktiga för de troende och för deras identitet, när den kristna närvaron är så hotad.

David berättar, att en av dem som kämpat för att restaurera sin raserade kyrka, är Abu Ishtar i byn Bebede. Den gamla stenkyrkan uppfördes redan på 500-talet och har varit en viktig samlingsplats och gudstjänstlokal för invånarna under generationer.

Två gånger har Abu Ishtar fått lämna sin hemby. När han var 20 år satte kurdiska rebellstyrkor eld på byn och tvingade invånarna på flykt, men många återvände när oroligheterna lagt sig. 30 år senare bestämde sig den irakiska armén för att attackera Bebede för att utplåna den kristna minoriteten och andra oliktänkande. De nöjde sig inte förrän de hade förstört stora delar av byn och sprängt den gamla stenkyrkan från 500-talet till grunden. Efter det återvände nästan ingen.

– När jag växte upp var det fullt av människor och rörelse i Bebede, barn, unga och gamla – närmare 90 hus. Men nu ser du ingenting av det, berättar Abu, som idag är 80 år gammal.

Abu, eller Anwar som han också kallas, berättar vidare att livet för de kristna i Irak är väldigt svårt och det finns ett starkt tryck att lämna landet. Själv vägrar han dock att ge upp det arv han fått att förvalta. Tillsammans med några andra ålderstigna återvändare har han därför varit med och byggt upp den raserade kyrkan igen, delvis med stöd från Capni. Tron på Jesus är det som ger honom mening och ljus och han betonar hur betydelsefull själva kyrkan är för honom. 

– Jag har döpts här och våra föräldrar och förfäder har bett i den här kyrkan långt tillbaka i tiden, säger han. 

Abu, som också har engagerat sig i Capnis styrelse, menar att deras insatser i norra Irak varit helt avgörande för de kristna här, även om han nu också oroar sig för vad som ska hända med den kristna minoriteten. Om inte situationen förbättras, är han rädd att det kanske inte kommer finnas några kristna kvar här om 10–15 år. I detta spelar Capni en viktig roll för att stötta den kristna minoriteten och förmedla hopp och ljus.

– Vi arbetar hårt för att upprätta livet för många människor. Capni har också restaurerat många kyrkor som förstörts av IS och andra. Jag tror inte att det finns någon organisation i det här landet som hjälper de kristna mer än Capni, menar Abu Ishtar. 

Ännu lyser korsen, trotsigt inlindade i julgransbelysning. Än samlas människor för att be och fira gudstjänst i de restaurerade kyrkorna. Ännu predikas Guds ord på Nineveslätten och i bergsbyarna i Kurdistan. Trots svårigheterna fortsätter de kristna i Irak att vara »världens ljus« och som »staden på berget som inte kan döljas« (Matt 5:14). Ännu lever hoppet! 

• Della
• Twittra