Två stora intressen har följt Simon Möller genom livet: musiken och innebandyn, och båda två har formats starkt av föräldrarna.

– De träffades till och med genom att spela innebandy i kyrkan, så jag brukar säga att jag föddes på innebandyplanen, säger Simon med ett skratt.

Hans mamma Gunilla skrev och spelade in kristna barnsånger som Simon och hans bror Jonathan fick vara med och sjunga in när de var små. I tonåren började han skriva egna lovsånger, men det var först i tvåan på gymnasiet som Simons musikaliska öra fastnade på hiphopen. När han och de andra tvåorna framförde låtar för de blivande studenterna valde Simon att rappa.

– Efter det uppträdandet kände jag att det var lite mer min stil. Jag har mycket folk runt omkring mig som tycker om hiphop också, så det var alltid något jag tyckte var kul. Det kändes mer som jag.

»Gud har en plan för dig och mig, så låt oss följa honom i allt vi gör. Ta rygg på honom, han är vår chaufför«. Den frasen utgör kärnan i den första låten, »Chaufför«, som Simon släppte 2019 – en textrad som också är en sorts varudeklaration över de låtar som kommit efteråt. Han vill förmedla sin kristna tro genom musiken och sprida ett budskap av hopp.

– Många unga lyssnar på hiphop idag, och det är också min typ av musik. Så jag försöker göra samma musik fast med andra texter – jag vill sjunga om Gud och vara frimodig i mina låtar. Mitt budskap är främst att berätta om mitt liv och vad Gud har gjort. Och skulle någon människa bli frälst, eller bara bli intresserad av att söka Gud genom mina låtar, så är det värt allting.

Låtarna har också fått en del spridning utanför kristna kretsar, främst tack vare Simons innebandysatsning. Redan vid första låtsläppen blev han en lokal angelägenhet i Örebro som »den rappande innebandyspelaren« och han fick videor skickade till sig på lag som spelade hans musik i omklädningsrummet. När han inför förra säsongen värvades till Mullsjö AIS i högstaligan började hans bisyssla som rappare få mer nationell uppmärksamhet.

– Det var väldigt häftigt att se att det nådde ut så långt. Många hittade mig via Tiktok där jag gör både innebandy- och musikvideor, så det var jättekul. Innebandyn har hjälpt otroligt mycket för att folk ska hitta min musik.

»Jag känner mig blessed, för han finns med. Sida vid sida, allez allez. Även när livet går upp och ner, i både motgång och succé«. På ytan låter det kanske så här långt som att Simons liv karaktäriseras av låten »Blessed« och budskapet om succé, men det finns en mörkare baksida som han inte värjer sig för att prata om. När Simon blev tonåring drogs han in i ett spelmissbruk som varade under flera år – främst genom att spela på matcher i datorspelet Counter Strike. Det var något han skämdes väldigt mycket för, och som blev en stor psykisk påfrestning.

– Det styrde mitt humör, och blev en ond cirkel som bara fortsatte eftersom jag ville vinna tillbaka det jag hade förlorat. Det blev pengarna som styrde mig och hur jag mådde.

När han satt som djupast i beroendet hittade han till slut en utväg. En morgon när han vaknade blev bibelappen på mobilen den väckarklocka han behövde: Dagens bibelvers visade Första Timoteusbrevet 6:10 – kärleken till pengar är roten till allt ont.

– Det kändes så tydligt att Gud talade in i min situation. Dagen efter var jag på en ungdomsgudstjänst och i slutet gick en kvinna fram och sa att hon upplevde att det var en kille med spelmissbruk som ville ha förbön, och då bekräftade det för mig att Gud var med mig. Jag grät redan på vägen fram till förbönsplatsen, det var som om en sten föll från mitt hjärta.

Där och då trodde Simon att han hade blivit kvitt spelberoendet, men när han var 18 år började han spela på idrottsmatcher. Den gången gick det så illa att han spelade bort i stort sett alla sina pengar, och skammen var ännu tyngre att bära.

– Jag skämdes så mycket inför min familj. Och eftersom jag upplevde att Gud hade gjort mig fri från spelmissbruket redan när jag var 15, så kände jag att jag hade svikit Gud också… Det var väldigt tufft.

Återigen vände en förbönsstund på situationen. Simon åkte till Nyhemskonferensen och berättade allt för en pastor där, som inledde förbönen med orden »Du är förlåten i Jesu namn«.

– Det träffade rakt i hjärtat, det blev så starka ord för mig. Då kände jag mig verkligen förlåten och älskad, på riktigt.

Sedan dess har han inte spelat på några fler matcher och är fast besluten att fortsätta på den vägen. Simon är dock tydlig med att det krävs mycket disciplin för att hålla fokus på rätt saker.

– Jag tror att det handlar om att aktivt välja bort det som frestar en. Att inte ha appar nedladdade, inte röra det. Inte ens tänka att man kan »betta lite grann«, för det var så det började för mig, och sedan växte det till mer och mer. Det är en otrolig fälla och det är ju så många människor som kämpar med spelmissbruk eller andra typer av beroenden.

»Jag rör mig framåt, jag pushar mig själv. För the sky is the limit ey, blicken fram inte bakåt«. Låten »Sky is the limit« får symbolisera en iver att ta nya steg, inom musiken såväl som på innebandyplanen. Ska Simon rangordna går innebandyn före, men han gläds också åt att musiken får mer och mer utrymme.

– Jag ser det som en gåva jag har fått från Gud som jag vill använda för honom. Från innebandyn har jag också fått med mig en vilja att utvecklas. Det ser jag personligen som en viktig del – att låtarna ska kännas bättre och bättre, och få beröra människor. 

• Della
• Twittra