Resor

Bibelns berättelser blottläggs i Davids stad

Jerusalem håller på att skaka av sig seklernas damm. Och det i en faslig fart. Arkeologerna har grävt upp allt. Bara i Davids stad pågår flera utgrävningar samtidigt.

Jag är på väg ner till en utgrävning på utsidan Warren’s Shaft, det underjordiska schaktet som upptäcktes 1867 och som anses avslöja hemligheten om hur kung David kunde ta sig upp och in i Sions fästning för 3 000 år sedan.

Fast tills för 25 år sedan gick det inte att bevisa arkeologiskt att kung David ens existerat! Det får jag höra av Joe Uziel och Ortal Chalaf, arkeologerna som ska visa mig sin dig, sin utgrävning. 1993 hittade man det första beviset, en arameisk inskrift som nämner »Davids hus«. Det var på en utgrävning i Tel Dan i Norra Israel, berättar de.

Om kung Salomon har man ännu inte hittat en enda stavelse i jorden.

Här i Uziels och Chalafs hörn av Davids stad har jorden andra saker att berätta. I dag får jag se den brända jordskorpan som vittnar om hur Nebudkadnessar II år 586 f. Kr. skövlade Jerusalem. Som det måste ha brunnit! Spåren syns ännu tydligt, efter drygt två och ett halvt millennier. Allt brann upp – utom de 2 700 år gamla lersigillen, bullae, som hittades när den brända jorden skickades vidare för att silas.

Av den stora parkeringen nedanför Klagomuren finns bara en grop kvar där flera arkeologiska utgrävningar pågår.Av den stora parkeringen nedanför Klagomuren finns bara en grop kvar där flera arkeologiska utgrävningar pågår.
Joe Uziel, en av arkeologerna som deltar i utgrävningarna.Joe Uziel, en av arkeologerna som deltar i utgrävningarna.
Bullae kunde man hitta på antikvitetsmarknader tidigare utan att med säkerhet kunna säga varifrån de kom.Bullae kunde man hitta på antikvitetsmarknader tidigare utan att med säkerhet kunna säga varifrån de kom.
Nu säkerställs fynden av utbildade arkeologer. I Davids stad kryper hela arbetslag med arkeologistudenter runt i dammet bland säckar och annan bråte.Nu säkerställs fynden av utbildade arkeologer. I Davids stad kryper hela arbetslag med arkeologistudenter runt i dammet bland säckar och annan bråte.

– Annars hade vi inte sett dem, berättar Uziel om fynden som presenterades på en arkeologkonferens i höstas. Speciellt en bulla väckte uppmärksamhet. Den bar samma namn som Israels beryktade kung Ahab, fast med en stavning som bara förekom i Septuaginta och hos den antike historikern Josephus. Det vill säga med ett jod (eller som det brukar stå i Nya testamentet: ett jota) för mycket.

Bullae användes för att försegla brev och dokument. Man band små snören kring papyrusrullarna och fäste snörändarna i en liten klump fuktig lera. I lerklumpen pressade sedan ämbetsmannen in sitt sigill. De äldre bullae signerades med bilder och symboler. Senare började man använda namn – skrivna i en paleohebreisk skrift, den enda skrift som användes fram till den babyloniska fångenskapen.

Det var också de äldsta bibliska texternas originalskrift, att döma av fragment i Dödahavsrullarna.

– Skriften är ganska lik den vi använder nu, säger Chalaf, utom att tav, sista bokstaven i hebreiska alfabetet, skrevs som en yxa.

Vissa messianska judar säger att det gamla tav ser ut som ett kors. Men det säger jag inte högt.*

Det som intresserar Uziel och Chalaf är att fynden berättar om migrationen i området. Sigillen med namn från Norra riket, Israel, tyder på att flyktingar hade lyckats ta sig till Jerusalem och Juda när assyrierna tömde Samarien – och fått högt uppsatta poster inom »statsapparaten«.

De många filisteiska krukor, som arkeologerna hittat, visar att många fler filistéer bodde i Jerusalem under första tempelperioden än vad som framgår i bibeln, enligt Uziel. De filisteiska krukorna är nämligen drejade lokalt – med Jerusalemlera!

– Vi ser inte Bibeln som en historiebok, kommenterar han.

Det håller inte alla arkeologer med om. En av Uziels kolleger som jobbar högst upp i Davids stad, Eilat Mazar, gräver med bibeln i handen. Hon är barnbarn till den berömde arkeologen Benjamin Mazar, som grävde i Israel »innan det fanns«, när området var brittiskt mandat.

– Han lärde mig att lusläsa bibeln, berättar Eilat Mazar. I de bibliska beskrivningarna gömmer sig utan tvekan historiska sanningar, hävdade han alltid.

Eilat har kommit långt med sitt »lusläsande«. Bland annat har hon hittat fundamentet till en monumentalbyggnad, som många med henne tror är resterna av Davids palats, det som kung Hiram av Tyrus byggde åt David. På utgrävningen hittades både en utsökt vacker pelare och resterna av cederträd som hade forslats dit från Libanon (jämför 2 Samuel 5:11). I palatsets soprum hittade grävarna kung Hiskias personliga lersigill.

– Jag blev så tagen av att plötslig läsa hans namn och se hans kungliga symbol, beskriver Mazar.

För några veckor sedan gick hon ut med ett nytt sigillfynd. Hon tror sig ha hittat profeten Jesajas sigill. Men det är inte bekräftat. Här är det inte ett jod för mycket utan ett alef för lite för att man ska kunna vara säker på att det verkligen är Hiskias hovprofet Jesaja som lämnat spår efter sig.

 

* Jesus säger ju om sig själv att han är »omega« – sista bokstaven i grekiska alfabetet. På hebreiska skulle han säga: »Jag är alef och tav.« Tav är också ett ord, som betyder tecken. Det förekommer bland annat i Hesekiel 9:4 – en ängel ska rita ett tecken, ett tav, på vissa personers panna. Och tav liknar alltså ett kors i den tidiga hebreiska skriften.