Det är en otroligt regnig höstdag när jag träffar Benjamin Jonsson på Tallhedskyrkan i Bergsviken. Benjamin, som tog student-en i förfjol och sedan gjort lumpen, har ett stort friluftsintresse och har bland annat bestigit Kebnekaise flera gånger. Han spelar också trummor, är ljudtekniker och engagerad på många sätt i ungdomsgrupper, i Livskraft Polar, som kandidat i kyrkofullmäktige och som en del i planeringsgrupp och sedermera verksamhetsgrupp för nya Tallhedskyran.
Nu arbetar han som vaktmästare i Hortlax församling, i en delvis ny tjänst där han bland annat jobbar med Tallhedskyrkan. Att få jobba där ser han som en förmån, både att få fokusera på en sak efter år av parallella studier och jobb och att vara med och bygga upp något nytt. Något han dessutom är engagerad i på fritiden.
Själv började han i Bergsvikens EFS med barngrupp och scouter. När han blev för gammal för scouterna gick han in som ledare. Där fanns ett härligt ledargäng som uppmuntrade och tog sig an honom och som har betytt mycket för hans fortsatta engagemang.
Redan när han var 17 år kom han med i verksamhetsrådet som skulle planera inför den nya samarbetskyrkan, som en representant för ungdomarna.
Det som har genomsyrat hela processen kring den nya kyrkan är öppenhet. Vad vill man, hur ska det göras, på vilket sätt kan man bäst nyttja lokalerna?
Tankarna landade i att lokalen ska kunna fylla flera funktioner samtidigt. Det ska kunna vara olika grupper i olika delar samtidigt, men att man spontant ska kunna mötas i de gemensamma utrymmena.
Benjamin har också en dröm om att det ska kunna vara en kyrka som är öppen för att unga ska få känna sig sedda och behövda.
Första steget är att få ungdomarna att komma in i kyrkan, men sedan, när de inte är nya längre, hur får vi dem att känna sig hemma och stanna kvar?
– En viktig aspekt av det är att de ska få engagera sig och känna sig behövda. Att kunna hitta och använda sina gåvor och talanger och få uttrycka dem och att det inte bara gäller de som kan sjunga eller baka. Har du till exempel grymt ljud i din EPA kanske steget att kliva in och lära sig ljudet i kyrkan inte behöver vara så långt, säger Benjamin.
Det är inte ungdomarna som står utanför som ska komma på vad de kan göra, betonar Benjamin, det måste vara en uppgift för dem som redan finns i kyrkan. Han drömmer om att det ska bli överfullt med unga som vill göra saker. Det var lite så han själv kom att bli indragen, då hans scoutledare, som också var ljudtekniker, frågade om han inte ville vara med och sköta ljudet.
– En personlig fråga ger så mycket mer än en allmän inbjudan, konstaterar han.
Snart är det dags att fånga in den yngre generationen, innan vi tappar dem.
Benjamin vill inte vara yngst!
– Det är lätt att det blir ett glapp mellan generationerna, när man har ett stabilt ledargäng som täcker upp behoven, och som inte tar in nya, yngre förmågor att lära upp. Här gäller det att inte bli för bekväma i våra kyrkor, utan se taktiskt, innan vi faktiskt står inför ett problem, säger han.
För att kunna tilltala en ny generation, behöver vi våga tänka nytt, våga vara radikala. Vi behöver också kunna vara öppna för att inte bjuda in till ett färdigt koncept, utan låta ungdomarna själva vara med och forma gemenskapen.
– Någon gång framöver vill jag plugga. Det har alltid varit en drivkraft. Men sedan vill jag komma tillbaka. Jag, tillsammans med andra, har lagt ner mycket tid och engagemang här. Det vore tråkigt att inte få komma hem till det. Tallhedskyrkan är hemma, säger Benjamin.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet