Barnens rop förändrade liv

För nästan två hundra år sedan fick några barn vara med och sprida ljus och förändring genom sina röster.

I olika tider har barn varit med och skapat historia. Nu ska du få höra om något mycket speciellt som hände barn i Sverige på 1840-talet.

På den här tiden levde många familjer i fattigdom. Mat saknades för det var svårt att odla. Barnen gick inte i skolan, skolor hade precis börjat byggas. Barn behövdes i arbetet hemma, och jobb på fabriker gav viktiga pengar till familjen. Vanliga sjukdomar gjorde att många barn dog eftersom det inte fanns medicin. Folk mådde väldigt dåligt och var oroliga. Gamla och unga drack brännvin så de blev fulla, och det ledde ofta till våld och ännu mer fattigdom.

På den här tiden var det också förbjudet att samlas för att be och läsa Bibeln utan en präst. Och prästerna pratade på ett sätt som folket inte förstod. Ofta förstod inte prästerna vad människorna behövde. Människorna längtade efter att bli fria från fattigdom, våld och oro. 

Mitt i den här mörka tiden började barn ropa att människor skulle bättra sig och vända sig till Gud. Barnen hade mött Jesus, som är världens ljus. Ropen var som om en stor plog bullrade fram och lät människor se vad de gjort fel mot sina medmänniskor. Orden gick rakt in i människors hjärtan och gjorde så att det blev plats för något gott att växa fram. 

Den första »roparen« var en flicka från Alsarp i Småland som hette Lisa Andersdotter. En septemberdag 1842, när hon var 16 år, började hon sjunga. Hon sjöng i flera dagar och en gång började hon hålla ett andligt tal, en predikan till människorna som var i huset. Folk beundrade hennes sång och fler och fler kom för att höra hennes underbara predikningar. 

På flera platser i Sverige började barn ropa som Lisa. Barnen berättade de goda nyheterna om Jesus, världens frälsare. Om Guds kärlek och den helige Andens hjälp. Människor kände sig befriade och fick hjälp att göra det goda.

Prästerna däremot, och de med makt i byarna, var arga och elaka mot barnen. En del ungdomar, som kunde det, flydde till det fria Amerika. I Sverige började många att prata om att det borde bli större religionsfrihet i landet. 

Roparna, eller »Kära vännerna« som de kallade varandra, var med och förändrade människors liv. Inte långt senare bildades EFS och i tidningen Budbäraren, som du nu håller i, skrevs snart budskap om att starta söndagsskolor för barnen i Sverige. Söndagsskolor där barnen blev engagerade för barn i andra länder.