Att skildra det mänskliga

Efter en kris i tron fick Oliver Krieg ny inspiration till sin musik. Som musikproducent och lovsångsledare vill han fortsätta att söka det genuina.

Det var en försommardag för tre år sedan när Oliver Krieg besökte Rättvik med klassen från musikhögskolan. Efter studiebesöket på stiftsgården intill Siljan drog hans kompisar ner på stan för att ta en öl medan skymningen målade himlen i rosa, rött och lila. Oliver skulle ansluta lite senare men ville dröja kvar för att delta i en andakt. Den hölls i ett ovalt rum och på stolarna runt altaret, som stod mitt i rummet, satt några pensionärer. De sjöng psalm 200, »I denna ljuva sommartid«, och prästen läste ur Första Kungaboken 19, där det står om hur Gud uppenbarade sig i ett stilla sus. Plötsligt fanns Gud mitt i rummet på ett sätt Oliver aldrig förut hade upplevt.

– Jag har vuxit upp i kyrkan och brottats med den inre och yttre förväntan på hur saker ska kännas. Men i det lilla rummet med utsikt över solen som gick ner över vattnet mötte Gud mig så sjukt starkt. Det var ingen storm av känslor utan Gud kom i ett stilla sus av frid. Jag längtade efter att få använda mig av de storslagna orden och några månader efter det skrev jag låten »Keruberna«.

»Och jag tror jag såg
Ja, jag tror jag såg
Keruberna, änglarna
Som om du va där, som om du va nära mig.«
Ur »Keruberna« av Oliver Krieg

Oliver sitter i sin studio på Kungsholmen som han delar med sina två bästa vänner. Orientaliska mattor täcker golven och gitarrer i olika former pryder väggarna. Han är producent och skapar musik både till sig själv och andra. När jag lyssnar på Olivers musik inför intervjun tycker jag att tonerna påminner mig om en vårdag med grus på gatorna och hopp i formen av en ljummen bris i luften. Oliver berättar att han hämtar mycket inspiration från svenska artister som Oskar Linnros, Veronica Maggio och Jonathan Johansson, men även internationella jättar som Bon Iver och Radiohead.

– Jag har svårt att skriva vare sig text eller musik om det inte springer ur något jag själv har upplevt. Det är viktigt att det känns genuint och nyanserat. Jag går igenom något och när jag bearbetat känslan kan jag skriva om den. Det är ju väldigt sällan något är helt kristallklart i livet utan en upplevelse innebär ofta flera lager. Det gäller de flesta områdena i livet – kärlek, vänskap och i relationen till Gud.

Oliver fortsätter: 

– Jag gillar att vrida och vända på saker och ting. Därför är min musik grävande och ifrågasättande, men jag hoppas att tillräckligt mycket lämnas osagt för att man som lyssnare ska kunna relatera till låtarna.

Musiken blir sällan glad rakt igenom utan bär alltid en seriös underton och har ofta grubblande texter. Oliver berättar att han tycker om att finnas med från ax till limpa i processen, att ta något rörigt och göra det strukturerat – börja i en känsla eller upplevelse, för att sedan knåpa ihop ord till text och mejsla fram musik till en helhetsupplevelse. Han beskriver det som att bygga lego eller använda olika verktyg i en verktygslåda. 

– Det är lättare att producera musik till andra – jag är kreativt investerad men har inte sista ordet. När jag själv ska bestämma om en låt ska gå åt ena eller andra hållet, eller säga att »nu är jag klar« – det är svårt. Då är det skönt att jag känner ganska många som sysslar med samma sak som jag, det är lätt att skicka iväg en ljudfil och fråga vad mina vänner tycker. 

Oliver har nyligen varit med och producerat låten »Vi lyfter våra hjärtan till dig« som är en svensk översättning av den danska lovsången »Vi løfter vores hjerter til dig«. Låten ges ut av EFS musikbolag Cantio och Oliver har fått helt fria tyglar i produktionen av Samuel Björling, musikinspiratör på EFS. 

– Låten har varit jätterolig att producera. Jag hade svårt att hålla mig till en avskalad bakgrund, utan jag fick en vision för hur låten skulle landa rent musikaliskt. Jag tror den kommer ha en samlande, tematisk plats i gudstjänsten och för mig som musikledare är det viktigt och fint att låtar kan ha olika funktioner.

Musikintresset började tidigt för Oliver. Han spelade gitarr under hela uppväxten och på gymnasiet började han leda lovsång i sin hemförsamling, vilket ganska direkt ledde till fler ansvarsuppdrag i kyrkan. När han sedan flyttade från Örebro till Stockholm för att studera stod han plötsligt utan en uppgift i någon kyrka och relationen med Gud fick omprövas.

– Min tro har alltid varit en central del av mitt liv och jag har grubblat mycket över vad det innebär. Jag hjälpte till i kyrkan men i mitt »vanliga liv« syntes tron nog inte så mycket. Jag ville att det skulle vara viktigt och på riktigt men det var nog inte det, och när jag flyttade hemifrån och inte hade några uppgifter gick jag igenom en sorts kris – att jag inte hade valt tron utan bara åkt med. Sedan dess har jag hittat en relation till Gud och en gudsbild som är personlig och inte bara hänger på om jag är aktiv i kyrkan.

Relationen till Gud och kyrkan är något Oliver har funnit vila i, och sedan några år tillbaka leder han musiken i Betlehemskyrkan i Stockholm på deltid. Han berättar att det är fint att återigen få ansvar i kyrkan och att han »kommer från andra hållet« denna gång.

– För mig är det en ynnest att få leda församlingen i sång och tillbedjan. Det är häftigt att blicka ut över dem som samlas en söndag förmiddag och se barn, äldre och alla däremellan sjunga ut sin bön till Gud. Det finns något vackert i att sjunga tillsammans, det gör man sällan i samhället i övrigt.

Oliver har funderat en del på vad så kallat »kristen musik« egentligen är och vilken musik som platsar i kyrkan. Han har gått från att ha koll på alla de senaste släppen inom lovsångsgenren till att vilja producera musik som inte nödvändigtvis ses som specifikt kristen. Kan musikskapande kanske vara ett medskapande av det Gud har gjort och gör i världen – utan att vara just lovsång? 

– Min musik behöver inte nödvändigtvis platsa i nattvardsfirandet eller liturgin, men det finns också en poäng i att tänka kring vilken musik vi tillåter i kyrkan. Läser vi Psaltaren är det mycket klagorop och sorg, inte bara sånger om ren glädje. Jag tycker att det är jätteviktigt att man ser att konstnärskap, och i mitt fall musikskapande, har ett egenvärde i att skildra upplevelsen av att vara människa.