Andra Moseboken 23:12

Är något heligt för att Gud säger det, eller säger Gud att något är heligt för att det är det? En klassisk filosofisk fråga. 

Om vi tror det första tycks det vara ett uttryck för en radikal hållning som syftar till lydnad: »Det spelar ingen roll vad Gud säger; har han sagt det så är det så«. Men är det en hållning som verkligen ger mig öron att höra med? Om jag exempelvis håller sabbaten helig enbart som ett medel för mig att visa lydnad för Gud, riskerar den att bli enskilda träd av andlig disciplin som döljer skogen av välsignelse. Jag blir som farisén – en nitisk men blind slav.

Eller kanske omvänt; det leder till att jag nonchalerar sabbaten. »Visst, Gud har sagt A, men han har också sagt B, därför gäller C« och poängen går förlorad någonstans på vägen. »Gud har sagt att sabbaten är helig, men han har också sagt att sabbaten är till för människan – det vill säga mig.« På det viset förvaltar jag den efter vad som passar mig, som en summa pengar jag ärvt. 

Men om jag tror att sabbaten är helig för att den är det, och inte bara för att jag »har hört att det blev sagt…« (Matt 5), så kan jag istället börja söka med uppmärksamhet vad budet, om uppfyllt, är ett tecken på. Budets mål och mening.

Din oxe och åsna, slavinnans son och invandraren – de ska få vila och hämta krafter! Den vila som erbjuds mig i sabbaten är inte bara min. Den är till för andra. Vilan är ett uttryck för generositet och barmhärtighet. Kärlek. Ja, se där är det igen: kungsbudet! »Du ska älska din nästa som dig själv« (Jakob 2:8).

Så, vad är vila? Sysslolöshet? Nej, vila är att tro på Guds godhet, nåd och räddning (Heb 4:1–13). För mig och för min nästa. Sabbaten vittnar om det glada budskapet. Ett tecken på att Guds rike är nära! 

Ett känt citat av den ryske andlige läraren Serafim av Sarov (1760–1833) lyder: »Ta emot fridens Ande och tusentals ska bli frälsta«. Jag tillåter mig att parafrasera honom; Ta emot Guds vila, och din nästa ska bli varse hoppet om befrielse. 

Blind nitiskhet är inte vårt mål. Vi är fria i Kristus. Men vad är frihet? Laglöshet? Nej, frihet är att med Andens hjälp få leva i det som är rätt, i stället för att slava under det som är orätt. Även i relation till min nästa. Min frihet i Kristus är till för att också sätta andra fria.