Är inte vi som kristna ibland alltför passiva och fega och sätter våra ljus under skäppan? I stället för att stå för vår kristna tro ursäktar vi den. I stället för att stå upp för den utsatte är det lätt att tiga och stiga åt sidan. I stället för att säga »Jag ber för dig« säger vi »Jag tänker på dig« (som om det skulle hjälpa!). 

Vi är nog många som kan känna igen oss i det här »Petrusbeteendet« – Petrus som förnekade sin Herre tre gånger strax före korsfästelsen, fast det inte fanns något direkt hot i de frågor han fick. 

Var klämmer skon? Varför beter vi oss så fegt ibland? Det kanske inte är svårare än att det hjärtat är fullt av talar munnen. Den riktigt relevanta frågan att ställa är hur vi ska få mod i vår kristna tro. Bibelns svar på den frågan är faktiskt enkelt och rakt. Det kan sammanfattas med en kort sats: Vi behöver den helige Ande!

Paulus gör i Efesierbrevet en intressant och kanske lite oväntad jämförelse mellan alkohol och Ande. Han skriver: »Berusa er inte med vin, där börjar lastbarheten, utan låt er uppfyllas av Ande«(Efesierbrevet 5:18).

Jämförelser brukar innehålla både likheter och skillnader. Vad är likheten mellan vinet och Anden? Den som fått rikliga mängder med alkohol i kroppen blir i allmänhet, precis som den som blivit fylld av helig Ande, modigare. De flesta av oss har nog sett exempel på det i praktiken. Några killar jag kände hade ett proggband. De vågade inte uppträda utan att vara berusade. Med tanke på att alla var mer eller mindre nybörjare och att de hade en begränsad, ej så väl inövad, repertoar behövde de något som gjorde att spärrarna släppte för att våga spela offentligt. Jag tror att mina proggvänner aldrig uppträdde nyktra medan de höll igång sitt band. Varför vågar människor mer med alkohol i kroppen? Det är här skillnaden mellan alkohol och Anden kommer in – den skillnad som ligger bakom Paulus råd.

Alkohol är ett bedövningsmedel. Det gör att den som berusat sig ser mindre av verkligheten. Det är därför man vågar mer. Förmågan att göra riskbedömningar, se faror och förstå begränsningar är avtrubbad. Det är därför så många dumheter görs med alkohol i kroppen. Den helige Ande gör precis motsatsen. Anden öppnar så att man ser mer av verkligheten och därför får mod. Det klassiska exemplet på detta kan vi läsa om i Andra Kungaboken kapitel 6. Kungen av Aram är ute efter profeten Elishas liv och sänder därför en stor här med hästar och vagnar – dåtidens stridsvagnar – som omringar staden där Elisha vistas. Profetens tjänare blir mycket rädd och ropar: »Ack herre, vad ska vi ta oss till?« Elisha ber Gud att tjänarens ögon ska öppnas. Då ser tjänaren hela verkligheten. Han ser hur hela berget är fullt av hästar och vagnar av eld kring Elisha. Tjänaren insåg att han inte behövde vara rädd. Gud hade kontroll. 

När vi får se in i Guds verklighet – både den fysiska och den andliga – kan vi vara modiga och frimodiga. Det är detta den helige Ande vill göra. Här är en av anledningarna till att vi behöver Anden. Bara den helige Ande kan ge oss det mod vi behöver.

I Apostlagärningarna 4 kan vi läsa om hur man försöker tysta de kristna i den första församlingen. De samlas i bön. I vers 31 står det: »När de hade slutat be skakade marken där de var samlade, och alla fylldes av den heliga anden och förkunnade frimodigt Guds ord.«

Vi behöver Anden! Visst har den kristne redan fått den helige Ande genom dopet och tron, men det är inte något som hindrar Anden att komma igen. I Apostlagärningarna kan vi se hur Anden kommer och fyller på gång på gång. Det ligger en hel del i det som en anglikansk biskop sa när han en fick frågan om han hade den helige Ande: »Ja, men jag läcker!« Vi behöver den helige Ande. Utan Anden blir det kristna livet som att köra ett fordon på fälgarna, ointressant – man kommer ingen vart, och ansträngande – alternativet till den helige Andes kraft är egen kraft.

Hur kan vi få påfyllning av Anden i våra liv? En sak har vi redan nämnt: be tillsammans om att Gud ska göra sitt verk. I Galaterbrevet påminner Paulus sina läsare att de inte fick Anden genom att fullgöra lagen utan genom att lyssna i tro (Galaterbrevet 3:2). Jesus säger i Johannesevangeliet att det ord han har talat »är ande och liv« (Johannesevangeliet 6:63). 

Mönstret är tydligt: den helige Ande kommer till den som ber, lyssnar på Guds ord och vill ta emot. Den helige Ande är en del av frälsningsgåvan – en del av det evangeliet ger. Därför kan vi frimodigt hela tiden söka att få ta del av Andens verk på nytt och på nytt. När Anden verkar i våra liv kan vi plötsligt höra oss själva säga »Jag ber för dig« i stället för »Jag tänker på dig« till en behövande medmänniska. Och det utan att det ens kändes modigt.  

• Della
• Twittra