Gud, gör oss djärva är skriven av Fred Kaan, en av Europas största psalmdiktare i vår tid. Denne pastor och teolog föddes i Holland 1929 och blev alltså tonåring under andra världskriget, där hans föräldrar tillhörde motståndsrörelsen mot Nazityskland. Som vuxen flyttade han till England och blev mycket aktiv i den internationella ekumeniska rörelsen, men främst ville han verka lokalt, nära människor, som pastor i den reformerta kyrkan i England.

Varje tid behöver sina psalmer. På 1960-talet började fler och fler kristna tala om solidaritet, rättvisa, fred och kyrkans ansvar i världen. Men det fanns få psalmer som handlade om livet mitt i världen, här och nu. Fred Kaan, med sitt livslånga engagemang för fred och försoning, blev då en viktig gåva till kyrkan. Hans psalmer spänner över många ämnen, men särskilt viktiga blev hans texter om ovannämnda teman. 

Kaan började skriva psalmer därför att han blev så frustrerad över att han inte hittade några lämpliga i psalmboken till söndagens gudstjänster. Han berättar själv om sin »mind the gap-teologi« (formuleringen används i tunnelbanan i London och betyder: se upp för avståndet mellan vagnen och perrongen). Kaan vill påminna om vikten av att inte skapa ett stort avstånd (ett gap) mellan bön och handling, liturgi och engagemang, gudstjänst och mission. De hör ju ihop!

Fred Kaan har sex psalmer i vår psalmbok, flera av dem verkliga pärlor som den härliga doppsalmen Upp ur vilda, djupa vatten (SvPs 386) och min egen favorit Jublande lyfter vi här våra händer (SvPs 292b). I Sverige sjunger vi oftast nr 288, Gud, gör oss djärva, som är fenomenalt översatt av Britt G Hallqvist; den svenska texten är nära nog bättre är originalet. Det var Hallqvists idé att låta alla verser sluta med »Gud, gör oss… djärva, fria, kloka och glada.« Psalmen, som är en bön, sänder oss från gudstjänsten tillbaka »ut i en värld där stora risker väntar«. Det är där vi ska leva, »ett med din värld« som både är Guds och vår.

• Della
• Twittra