248: Tryggare kan ingen vara

Lina Sandell är unik i vår psalmhistoria. Hon skrev och översatte närmare 2 000 andliga sånger – ingen annan svensk har nått upp till hälften. Och framför allt har hon skrivit de mest älskade psalmerna. Det är lite roligt att att den nystartade Budbäraren år 1857 troligen var den första tidning som publicerade några av hennes sånger. Lina blev sedan också en trogen medarbetare i EFS.

Som barn trivdes den sjukliga Lina med att läsa och skriva. Hon satt hellre i pappas arbetsrum än vistades bland pigorna i köket. Hennes begåvning för poesi märktes tidigt i vacker naturlyrik. Sin första kända psalm började hon skriva redan i övre tonåren. Det var Tryggare kan ingen vara (SvPs 248), enligt sägnen författad i den stora asken, vårdträdet på prästgårdstomten i Fröderyd, som fortfarande står kvar.

Det är intressant hur sånger kan utvecklas. I den första versionen i dagboken har den tre verser och börjar »Tryggare kan ingen vara än de trognas lilla skara«. 1855 ger hon anonymt ut sin första diktsamling, då hade hon ändrat till »…de christnas lilla skara«.  Nu har den fem verser. På 1870-talet togs den med i sångboken Lofsånger och Andeliga Wisor som teckningsläraren och diktaren Fredrik Engelke gav ut. Han hade ändrat i texten på några ställen, bland annat till »Guds lilla barnaskara«, och lade även till fem egna verser. En av dem börjar »Se han räknar håren alla som från deras huvud falla…«. Han bytte också till den folkmelodi vi numera sjunger.

Lina tyckte om formuleringen »Guds lilla barnaskara« så när hon senare gav ut sina Samlade sånger i tre band fick den lyda så. Men de fem verserna av Engelke tog hon inte med. Därmed fick Tryggare kan… mera av barnkaraktär och det är säkert en anledning till att den blivit en så älskad doppsalm. Trots att en del av orden, som »Sions helga gårdar«, kan vara svåra att förstå talar den så starkt om tryggheten under Guds beskydd och om en kärleksfull himmelsk far som vill vårt allra bästa.