En bibeltext ur Hesekiels bok har talat starkt till mig under det senaste året. Den handlar om hur profeten av Guds ande förs till en dal full med döda, förtorkade människoben. Det finns inte ens en sena kvar på kropparna som ligger där huller om buller. Gamarna och schakalerna har för länge sedan avslutat sitt arbete. Inte ens maskarna har något mer att hämta. Kort sagt – allt är helt dött. Det går nog inte att tänka sig något mer dött än de där förtorkade benen i dalen. Och plötsligt hör Hesekiel Herrens röst som frågar honom: »Människa, kan dessa ben få liv igen?«

Vad skulle du svara i hans situation? Det naturliga svaret hade givetvis varit: »Nej, det är omöjligt! Det som är dött är dött och kommer aldrig få liv igen.«

Men Hesekiel svarar inte utifrån sitt mänskliga förnuft. Istället säger han: »Herre, min Gud, det vet bara du.« Och Gud svarar honom:

»Profetera och säg till dessa ben: Förtorkade ben, hör Herrens ord! Så säger Herren Gud: Jag skall fylla er med ande och ge er liv. Jag skall fästa senor på er, bädda in er i kött och dra hud över er, jag skall fylla er med ande och ge er liv. Då skall ni inse att jag är Herren.« Hes. 37:4-6

Hesekiel lyder Guds uppmaning. Han ställer sig där bland de förtorkade benen och säger: »Kom, ande, från de fyra väderstrecken! Blås på dessa dräpta och ge dem liv!«

När Guds Ande kommer är ingenting längre omöjligt. Först fogades de döda benen i dalen samman och kläddes med kött och hud. Sedan fylldes de med Ande och liv och reste sig upp. Det som bara varit torra ben och livlösa knotor förvandlades till människor av kött och blod som kunde tjäna Gud.

När vi ser på våra egna liv och sammanhang är det lätt att bli uppgiven. Det är ju så mycket som ser torrt och livlöst ut. Men för Gud är inget omöjligt. Han kan göra källor i öknen och skapa en väg genom havet. Han kan blåsa in livsande i torra ben och få lama att hoppa. Men för att han ska kunna göra det måste vi förstå vårt beroende av honom. Liv och Ande kan aldrig komma genom att vi tillverkar nya gudstjänstordningar eller skapar nya organisatoriska enheter. Det är bara Gud själv som kan komma med det. Och som han längtar efter det!

Men tänk om det är så att Herren behöver människor som likt Hesekiel vågar se hur dött det faktiskt är, men som ändå litar på Guds möjligheter. Sådana som vågar ställa sig upp och profetera över de döda benen och tala in liv och ande i knotorna. »Kom, ande, från de fyra väderstrecken! Blås på dessa dräpta och ge dem liv!«

När Guds Ande får tag på oss kan både människor och samhällen bli förvandlade. Då blir det som det står i Hesekiel 37:14: »Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land. Då skall ni inse att jag är Herren. Jag har talat och jag skall göra som jag har sagt, säger Herren.«

Magnus Widholm, regional missionsledare EFS Sydsverige