Den illa tilltygade staden Kismayu i södra Somalia börjar sakta resa sig ur ruinerna. Efter år av krig börjar nu ett fungerande samhälle att växa fram. Sönderskjutna hus renoveras och nya byggs där gamla raserats. Det finns en känsla av hopp och framtidstro i luften, trots stora utmaningar.

Det är ytterst motbjudande att försöka före­ställa sig allt våld och allt mänskligt lidande som utspelats här. Sedan den gamla regimen under diktatorn Siad Barre föll 1991 har situation i Jubaland, den sydligaste regionen av Somalia, böljat mellan inbördeskrig, terrorvälde och periodvis relativt lugn. Dessutom plågas hela Afrikas horn av återkommande svältår, och detta år påstås vara det värsta på flera decennier. De som drabbats hårdast är som alltid de svagaste i samhället – barn, sjuka, gamla. Och förstås gravida och födande kvinnor.

Mitt i detta har Shukri Abdi Geedi stått kvar, med den kunskap hon fick genom EFS utbildningsprogram för bybarnmorskor på 1980-talet. Hon kallas »Dr Shukri« här i Kismayu och alla tycks känna till henne. Att vara en god barnmorska ger status även i ett krigshärjat Somalia och kanske inte minst här.

I ett litet hus som tillhör hennes släkt har hon inrättat en mödravårdsklinik, »Geedi Hospital«. Geedi är släktnamnet som Shukri bär med stolthet.

– Min far var en god man som gjorde det han kunde för att hjälpa människor i det lokala samhället, säger hon.

Det lilla sjukhuset består av en liten sandig gårdsplan som omgärdas av några låga byggnader. Den största längan rymmer ett undersökningsrum, ett förlossningsrum och två »vårdavdelningar«, det vill säga små rum som nätt och jämnt rymmer fyra sängar med galonklädda madrasser. I ett litet skjul intill ryms ett minimalt labb och längst ut mot gatan finns det färgglada apoteket.

Hon tar emot mellan 60 och 70 patienter om dagen, men i dag har det kommit fler än vanligt, 72 personer. Förutom förlossningar så tar hon emot alla möjliga patienter som har med mödra- och barnavård att göra. Det kan vara för tidigt födda barn eller personer som drabbats av missfall och anemi, men även malaria och olika slags infektioner.

Som ett hoppets tecken – under decennier av politisk oro och år av svält – har Shukri Abdi Geedis mottagning stått kvar med dörren öppen för gravida och födande kvinnor.

Förutom att hjälpa mellan 60 och 70 patienter om dagen i sin klinik, engagerar sig Shukri även i kvinnorättsfrågor nationellt. Kvinnlig könsstympning och våld mot kvinnor är två frågor som hon har varit med och lyft i olika kampanjer.

Här ser vi en av Shukris elever. Ibland gör de hembesök ihop för att hjälpa dem som inte har möjlighet att ta sig till kliniken.

På frågan hur hennes patienter har råd att betala för hennes vård, kommer svaret blixtsnabbt:

– Jag har aldrig nekat någon vård för att de inte kan betala, men det händer ganska ofta att patienter kommer tillbaka och betalar i efterhand. Och tack vare apoteksförsäljningen finns det även lite resurser att hjälpa dem som inte har råd.

Shukri talar snabbt och ivrigt, som många somalier, och med en självklar pondus. Den långa erfarenheten gör att hon vet vad hon talar om. Ingen överträffar henne här.

I förlossningsrummet hänger undervisningsplanscher som beskriver olika stadier av graviditeter, hur man känner igen symptom på de vanligaste sjukdomarna och hur man skyddar sig emot malaria och hiv. Här undervisar Shukri sina elever och delar med sig av sina kunskaper.

– Jag har utbildat många genom åren, säger hon stolt, och nu finns de utspridda i byarna på olika håll här i Jubaland.

Många gravida söker sig till Geedi Hospital inför förlossningen, men långt ifrån alla tar sig dit. Shukri och hennes adepter gör därför hembesök och rycker ut akut där det behövs, ibland på ganska långa avstånd.

– Vi åker vart vi än blir kallade, utom till områden där det är fara för våra egna liv.

Nu när det verkar gå att se ett slut på kriget och livet på många sätt återvänder, finns också en längtan att vidareutvecka verksamheten.

– Jag skulle vilja lära mig mer, vi behöver mer kunskap här. Vi skulle också behöva en ambulans, så att vi skulle kunna hämta patienter, men också så att vi lättare kan komma ut till dem som behöver hjälp.

Under kriget jobbade Shukri för Röda korset, men hon har även arbetat för andra organisationer. Hon har engagerat sig i flera olika kampanjer för att på olika sätt förbättra kvinnors situation. Det har bland annat handlat om våld mot kvinnor och kvinnlig könsstympning.

Shukri organiserar även ett nittiotal kvinnor i självhjälpsgrupper. Var och en bidrar med ett litet månatligt bidrag till en gemensam kassa som det sedan finns möjlighet att låna ur för olika projekt och små initiativ. Det är Shukris barnmorskor som leder grupperna och därmed kommer en del mödravårdskunskaper med i samtalen.

Annars är mödravården i södra Somalia i det närmaste obefintlig, men Shukri ser att hennes arbete ger resultat.

– Innan vi började med kvinnogrupperna och undervisningen var det många kvinnor som dog i samband med förlossning, men det har blivit bättre.

Att vara barnmorska i Kismayu må innebära viss lokal status, men är knappast någon särskilt glamorös tillvaro. På frågan vad det är som driver henne, svarar Shukri:

– Det finns så mycket lidande och eftersom jag kan är det också min plikt att hjälpa.

Och efter en liten tankepaus fortsätter hon:

– Viktigare än eget välstånd är att ha ett gott eftermäle. Jag vill inte bli ihågkommen för att jag blev rik, utan för att jag gjorde gott.