”Modigt av missionsföreningarna”

HALLÅ DÄR – Nils J. Lundgren

… samverkanssekreterare EFS riks.

Hur ser du på starten av Samarbetskyrkorna?

– Det var modigt av missionsföreningarna att våga sig ut och ingå ett bindande samarbete med kyrkoförsamlingen. Att inte längre ensam ha kontroll över det man alltid gjort på egen hand, för att nå nya människor med evangeliet. För många innebar det att flytta ut ur bönhuset och in i en kyrka med liturgisk gudstjänst, något av en kulturkrock.

Vilka risker och fördelar ser du av samgåendet?

– EFS behövde komma ut ur sin lilla värld och nå nya människor. Svenska kyrkan erbjöd då, med sina många distriktskyrkor, bredare kontaktyta. Det blev en vinn-vinn situation för båda parter med en EFS-grupp som levde i kyrkan och fanns utöver de anställda. En risk var förstås för missionsföreningen att suddas ut både föreningsmässigt och ideologiskt. Samarbetskyrkorna förde också EFS som rörelse närmare Svenska kyrkan.

Samarbete som livsmönster

Två nya kyrkobyggnader i varsin ände av tunnelbanestationen i Sätra – ett dubbelarbete som inte fick hända. Planerna ändrades och istället grundades den första samarbetskyrkan mellan EFS och Svenska kyrkan.

– Då fanns det bara berg, sten och åker i Sätra, men inom kort skulle det in 60 000 människor där. Folk flyttade till Stockholm från norr och söder, en riktig urbanisering. Vi byggde kyrkan av evangelisationsskäl, säger Thorgny Karlsson.

Han var en viktig kugge i arbetet och fanns med i det första samtalet kring samarbetet, i januari 1962.

– Jag jobbade då som ungdomspastor i Betlehems­kyrkan och skulle ha ett föredrag om ungdomsarbetet i Stockholm.

Med på mötet fanns stifts­adjunkt Leif Andersson som berättade för Thorgny att biskopen hade gett honom i uppgift att bygga en ny kyrka i Sätra. EFS hade samma plan, men istället för att bygga varsin kyrka bestämde de sig för att hjälpas åt.

– Där fick jag som ung 25-åring verkligen gå igång och jobba med utveckling, minns Thorgny.

Och det var bara början. När vi nu, 55 år senare, pratar om samarbetskyrkans värde kan den 81-årige prästen konstatera att han har fått vara med och nyetablera tio kyrkor, varav nio samarbetskyrkor.

– Jag har känt en naturlig Guds ledning i mitt liv. En av grundpelarna i mitt jobb har varit att starta upp, sedan låta dem som är med i församlingen ta ansvar och själva gå vidare. Inget år har varit det andra likt.

Genom samarbete med Svenska kyrkan blev det möjligt att ha anställd personal samtidigt som frivilligledarna hade en viktig roll. Man fick en ekonomisk stabil grund genom skattemedel och fick därmed chans att både driva ett expansivt arbete och ta upp kollekt till den yttre missionen.

Har det alltid varit enkelt och fritt från konflikter att driva samarbetskyrkor?

– Smärtfritt ska det inte vara om vi samarbetar. Men vi måste inte övertyga varandra, istället behövs samtal så att vi förstår varandra och kan bearbeta frågor tillsammans. När vi ser på det praktiska genomförandet, att fler människor ska få komma till kyrkan, så försvinner en del av meningsskiljaktigheterna.

– Jag ser dock inte ner på tro och lära. Vi kan ha vår grundtro, men jag måste inte hoppa av ett samarbete om någon annan inte tror som jag. Min församling står ju där den står.

Thorgny menar att både ge och ta måste vara utgångspunkten och att det finns ett förtroende för den man samarbetar med. Den andre har något som jag inte har och jag har något den andre inte har. På det sättet kan vi dela och växa.

– Det är samarbetskyrkans storhet och det är då vi kan utvecklas tillsammans.

Det finns vissa kritiska röster inom EFS som vill lämna Svenska kyrkan, hur ser du på det?

– Det är ett nys. De som säger så har inte jobbat med strategi och evangelisation. Det finns nästan inte ett enda samhälle i vårt land som står utan kyrkolokal, men det är inte många som förstår den rikedomen. EFS ska vara en mycket öppen och evangeliserande rörelse – varför ska vi då inte kunna samarbeta trots olika tyngdpunkter kring tron?

Sedan starten i Sätra och fram till nu har det bildats nästan 50 samarbetskyrkor runt om i landet. Thorgny konstaterar att EFS hade varit en väldigt liten rörelse utan dem och hoppas att det kommer startas fler, på platser där det behövs.

– Jag gläds över de olika yttringar som finns och det arbete som görs. Vi ska inte uppfinna hjulet igen, men nya tider fordrar nya grepp och jag är ivrig att se dem vid årsmötet i Alingsås.

Han är övertygad om att det går att locka många människor till kyrkan och berättar hur de vid starten i Västerås lyckades få en tredjedel av ungdomarna i området till församlingens verksamhet.

– Vi måste våga ha en sådan tanke – att vi kan attrahera många. Om vi inte sätter mål kommer vi ingenstans. Vi får räkna med den helige Anden.

Thorgny lyfter budskapet i Jesaja 43:2 »Om du än måste gå genom vatten är jag med dig, eller genom strömmar så ska de inte dränka dig. Om du än måste gå genom eld ska du inte bli svedd, lågan ska inte bränna dig.«

– Det är den förtröstan jag känner för samarbetskyrkorna och EFS framtid.