Etikett: psalm

205: Vila i din väntan

En god vän i själens vinterdagar är Ps 205, Vila i din väntan. När livet är ovisst och grått kan vi ibland tänka att det alltid kommer att förbli så. Vare sig det nu är sjukdom, arbetslöshet, andra kriser eller allmän tomhet som gör livet svårt. Men de flesta av oss har också erfarenhet av hur mörka tider kan följas av ljusare dagar.  

Psalmen skrevs 1845 av den tyske köpmannen J. F. Räder när han stod inför en ekonomisk kris. Den översattes till svenska av Anna Ölander och kom med i den gamla psalmboken från 1937. Den följsamma melodin skrevs av tonsättaren och kyrkomusikern Otto Olsson, mest känd för sin pampiga körsång Advent.

Till vår nuvarande psalmbok gjorde Per Harling en ny och friare tolkning av texten. Psalmen använder två bilder ur naturens rytm. Först dygnets: »Våga vänta tryggt, snart har dagen grytt«. Sedan årstidernas: »Våren visar vägen, Gud gör allting nytt«. Vår stora rönn på tomten står alldeles kal just nu. Men om jag inte i besvikelse sågar ner den, så ska den på nytt glädja oss med grönska, blommor och bär i sommar.  

Jag har fäst mig speciellt vid den första raden, »Vila i din väntan…« Vad ville Per Harling säga oss med den? Det måste väl vara att det finns något gott i det han kallar vilan – att kunna vara lugn och behålla ett hopp också i den svåra stunden; att tänka att med tiden kommer en lösning, även om jag inte kan se den just nu. 

I våra liv dyker det upp problem och svårigheter. Somligt kan vi reda ut direkt. Annat är mycket svårare och man ser inte lösningen. Ibland krävs det ändå handling. Men andra gånger kan det rätta vara att se tiden an. Att vila i att vissa saker faktiskt löser upp sig själva. Det som idag verkar vara ett berg kan krympa ihop till en liten kulle om en tid, eller rentav försvinna helt, Ibland går det nästan omärkligt; stilla undret sker. Därför att medan vi följer psalmens råd och vilar i vår väntan, så är det en annan, starkare kraft som är verksam.

114: Stilla natt

Stilla natt är världens mest sjungna julsång. Så här berättar sångarprästen Per Harling om dess tillkomst: På julaftons morgon år 1818 kom Joseph Mohr, den unge prästen i Oberndorf i Österrike, nära Salzburg, till byns organist Frans Gruber med en text som han skrivit två år tidigare. Kunde Frans skriva en melodi för två röster med gitarrackompanjemang? Prästen var nämligen en duktig gitarrist.

Trots den korta tiden lyckades Gruber och vid midnattsmässan sjöng vännerna den nya julsången. Den hade sex verser och kyrkokören stämde in i de två sista raderna i varje vers. Sången spreds sedan genom några populära sånggrupper från Tyrolen. Redan efter något årtionde hade den framförts för både Österrikes kejsare och den ryske tsaren! 1839 sjöngs den första gången i New York av en tyrolsk sånggrupp. Då visste man fortfarande inte vilka som skrivit den. Var det möjligen Mozart eller Beethoven som komponerat den vackra melodin? Men med tiden blev det klart att det var en enkel skolkantor i Oberndorf och en lika okänd byapräst som skrivit den. 

Mohrs text var idyllisk och sentimental, typiskt för romantiken. Den svenska texten har en tydligare psalmstil och bygger mera på julevangeliet samtidigt som den i vers tre har kompletterande bibliska motiv som frälsningen och jubelåret.

Det finns några olika svenska textvarianter. Den vi har i psalmboken skrevs 1915 av Oscar Mannström, präst i Stockholm, som också gjort den goda översättningen av Bliv kvar hos mig. Texten bearbetades därefter av författaren och akademiledamoten Torsten Fogelqvist, medlem av 1937 års psalmkommitté. Där börjar Stilla Natts historia i våra svenska sångböcker.

Idag lär Stilla Natt finnas på över 300 språk och är inspelad på otaliga julskivor. Man räknar med att den sjungs av över en miljard människor världen över varje jul! Från Salzburg går på julafton ett särskilt tåg till Oberndorf dit pilgrimer åker för att fira mässa i Stilla natt-kapellet och sjunga den älskade psalmen.

103: Bereden väg för Herran

Psalmen skrevs av Frans Michael Franzén, finlandssvensk diktare och kyrkoman, född 1772 i Uleåborg. Denne begåvade man disputerade redan 21 år gammal och blev docent i vältalighet (retorik) året därpå. Karriären fortsatte lika elegant; han var professor vid Åbo akademi i tre ämnen innan han fyllt 30! Parallellt skedde en andlig utveckling och han prästvigdes något år senare. För sin diktning valdes han in i Svenska akademien.

När Sverige 1809 förlorade Finland flyttade han till Sverige. Här blev han kyrkoherde i Kumla och sedan i S:ta Clara församling i Stockholm. Franzén och ärkebiskop J O Wallin var de mest tongivande i kommittén inför 1819 års psalmbok. Under Stockholmstiden var han också i tio år Svenska akademiens ständige sekreterare. 1834 utsågs F M Franzén till biskop i Härnösands stift, som på den tiden var hela norra Sverige, från Medelpad till Norrbotten. Han kvarstod som biskop till sin död, 75 år gammal. 

Franzén har tio originaltexter i vår psalmbok, bland annat påskpsalmen Vad ljus över griften, men den som sjungs mest är hans adventspsalm. Texten är nästan som ett bibelstudium, som fångar upp olika texter om Messias. Den startar i profetian Bana väg för Herren i Jesaja 40:3, fortsätter med Jesu intåg i Jerusalem, vidare till uppmaningen i Psaltaren 24 om att öppna portarna på vid gavel och vers 4 anknyter till Sakarjas profetia om kungen som kommer enkelt, utan ståt och prakt. Alla verser slutar med det mäktiga ropet från evangeliernas berättelser om Jesu intåg i Jerusalem: Välsignad vare han som kommer i Herrens namn! 

Ja, vi tycker om att sjunga Bereden väg och de andra klassiska adventspsalmerna, men språket kan upplevas ålderdomligt. Därför vill jag till sist påminna om Dig vi lovsjunger, ärar (Sv Ps 443) som en bra psalm i adventstid, särskilt vid familjegudstjänster. Den är en hyllning till Jesus med ett enkelt och begripligt språk och en härlig melodi.