I början av april landade beskedet – Kerstin Oderhem är EFS nästa missionsföreståndare. Med stor glädje har Budbäraren äran att gratulera henne till den nya tjänsten. En nyhet som vid intervjutillfället är dagsfärsk. Processen har pågått längre än så, det var redan för två år sedan som tanken väcktes första gången hos Kerstin.

– Allt det här är lite overkligt just nu. Herren har viskat detta i mitt hjärta och under EFS medarbetardagar i Etiopien förra hösten utmanade han mig på nytt. Jag upplevde hur Gud frågade om jag var redo att gå vidare dit han kallar, säger Kerstin.

Nu är allt klart, till hösten startar hon på EFS rikskansli i Uppsala.

– Jag ser det som att Herren lägger ett stort pussel som handlar om Guds rike. Där är vi alla medarbetare. Nu har jag fått den här platsen för en tid och jag får lita på att han bär mig i det, men just nu går jag med ett förväntansfullt och bävande hjärta.

Tillsammans med sin familj, maken Henrik samt de två barnen Samuel, 19 år och Sanna, 17 år, gläds de över beskedet och ser med spänning fram emot det nya. Det kommer bland annat innebära mer resande.

– Vi kommer inte flytta från Rydaholm. Jag kommer pendla till kansliet i Uppsala och sedan ser jag fram emot att resa runt bland landets EFS-sammanhang.

Att få se mer av EFS som rörelse på lokal nivå, bland distrikten samt nationellt som internationellt är något av det Kerstin allra mest längtar efter.

– Jag älskar att få se vad Gud gör, att i det få nätverka, inspirera och lyssna på berättelser om vad som är på gång. Det är väl det jag tänker är en av mina största gåvor, att jag ser mig själv som en hand som vill ta emot och förmedla det jag fått vidare till nästa.

Vad tar du med dig från dina sju år som distriktsföreståndare i Sydöst?

– Det har varit det roligaste jobb jag har haft i hela mitt liv. Jag tar med mig alla män­niskomöten och en övertygelse om att man aldrig ska tro att det är för sent eller att man är för få för att Gud ska kunna göra något på en plats.

Läs mer om Kerstin här från ett längre reportage som publicerades i Budbäraren #1 2016.