Etikett: liturgi

Vävmästarens händer – gör plagg åt präster och kyrka

Hemma i källaren i Staffanstorp finns verkstaden. Där trängs vävstolarna med hyllor fyllda av garn och tyger, här finns också tvättstugan där hon färgar in ull- och silkegarnen till önskad nyans i de liturgiska färgerna.

Företaget Kyrkotextil i syd driver hon tillsammans med textilkonstnären Kristina Lindkvist, som står för formgivningen. Monteringen gör de tillsammans. För tillfället pågår arbetet med en mässkrud i lila åt Simrishamns församling. Samtidigt jobbar Gunvor Johansson intensivt med sin första egna utställning där hennes två stora intresseområden ska mötas – skånska konstvävnader och kyrkliga textilier.

Fingerfärdigheten fanns där redan från början. Som femåring virkade och stickade hon och tio år senare kunde hon väva i vävstol. Att hon skulle syssla med hantverk i någon form var en självklarhet, och hade det inte blivit textilier så hade det lika gärna kunnat bli trä och möbelsnickeri, det vittnar de egenhändigt tillverkade stolarna och sniderierna i hemmet om.

De 2 500 trådarna som Gunvor Johansson trätt på vävstolen ska bli en kåpa till sommarens utställning. Skulle någon församling vilja köpa den efteråt går det bra, försäkrar hon.De 2 500 trådarna som Gunvor Johansson trätt på vävstolen ska bli en kåpa till sommarens utställning. Skulle någon församling vilja köpa den efteråt går det bra, försäkrar hon.
Ullgarnen kommer från Klippan och Norge medan silke­garnet köps från Schweiz. Därifrån skaffas också rullarna med äkta guldtråd.Ullgarnen kommer från Klippan och Norge medan silke­garnet köps från Schweiz. Därifrån skaffas också rullarna med äkta guldtråd.
För Gunvor Johansson har liturgin fått en särskilt betydelse när hon började väva liturgiska kläder.För Gunvor Johansson har liturgin fått en särskilt betydelse när hon började väva liturgiska kläder.

– Jag har aldrig gjort något val, det har bara blivit. Finliret i fingrarna finns ju, liksom intresset för material och det matematiska. Alla delar behövs lika mycket, säger hon.

Svenska kyrkan är den huvudsakliga uppdragsgivaren och därför finns kyrkoåret och de liturgiska färgerna i grönt, lila, rött, vitt och guld med i det mesta som tillverkas.

Processen börjar med att en församling gör en beställning, som sedan bearbetas tillsammans. Efter förberedelser och ett handmålat skissförslag görs en provvävning. Hela den här första delen av arbetet, som ofta kräver minst en tredjedel av tiden, är den mest kreativa och lustfyllda för Gunvor.

– Att få sätta upp en väv, prova och se hur det vi planerat blir, är roligast.

Därefter följer själva vävandet, då tusentals tunna trådar ska vävas samman till ett enda hållbart och högkvalitativt tyg som ska tåla att användas i minst ett halvsekel eller mer.

Det är den monotona och tålamodskrävande biten. Då står radion på med klassisk musik och i huvudet planerar hon redan nästa arbete. Slutligen ska tygerna broderas, inte sällan med guldtråd, och monteras. Hur lång tid som behövs från idé till färdigt plagg beror på omfattning och storlek, men många timmars handarbete blir det för varje produkt.

Det är inte förrän textilierna vigts in för kyrkligt bruk som de blir speciella, menar Gunvor. Före det är de bara vanliga tyger.

– Jag tänker mer på att göra ett bra resultat än på det andliga. Det ska inte överdimensioneras, liturgin och det symboliska, men visst ska det vara genomtänkt. Det handlar ju om plagg som ska förstärka ordet.

Vilken betydelse liturgin, kristna symboler och de olika färgerna har för människor är givetvis individuellt, men för henne är det viktigt vad textilierna uttrycker.

– Jag är ju estet och finner en fin stämning när jag går in i en kyrka med harmoni mellan färg och form i textilier, fina konstverk och vackra färger. De förstärker det som det kanske inte finns ord för. Att sätta sig i en kyrka och vila ögonen på något vackert ger ro och stillhet. Och så länge människan existerat har hon också pyntat sin vardag, förklarar hon.

– Men för mig är det också ett levebröd. Jag har överlevt på att vara en del i tillverkningen av den äldsta nu existerande uniformen, lägger Gunvor till med ett skratt.

Liturgin lär oss en vördnad för det heliga

Fascinationen för det liturgiska har vuxit fram. Biörn Fjärstedt kan inte sätta fingret på om den väcktes redan i Östra Eneby medeltida kyrka i Norrköping, där han växte upp, eller på senare år, genom gemenskapen på Laurentiistiftelsen.

– Under studietiden upptäckte jag att det egentligen är genom liturgin som tron uttrycks. Det är där vi sätter ord på vår tro och sjunger ut vår tillbedjan inför Gud. Därför är det viktigt med liturgin, att den följer en viss ordning, »ordo« som vi säger, och att den är så fyllig som möjligt, säger Biörn.

Liturgins fyllighet, menar Biörn, består i att beröra alla människans sinnen – alltifrån det fysiska, som genom smörjelse med olja till att levande ljus både ger ett synintryck samt förmedlar doft och känsla. Det handlar även om liturgiska kläder, blommor, gudstjänstens utformning eller melodivalet.

– Liturgin ska väl hjälpa oss att komma nära någonting som går utöver oss själva. Det är något som inte är så lätt att förklara, vilket är både en svaghet och en styrka. I den högkyrkliga traditionen handlar det inte främst om att gå ut och omvända folk, utan snarare  att som Jesus säga: »kom och se«.

Budbäraren möter Biörn hemma i lägenheten. På sjunde våningen bor han med utsikt över hela Uppsala och alla sinnen inkluderas även här. Hemmet är rikligt smyckat med tavlor, textilier, växtlighet och ljus.

När liturgin under 1950-talet återfick mycket av sin betydelse i den svenska kyrkan var det som en reaktion mot den då strama ämbetskyrkan. Styrkan blev att genom upplevelser och det sinnliga förmedla ett textförankrat sätt att fira eukaristin, något gemensamt för alla att delta i. Grunden skulle förankras i ordet.

– Predikan är viktigare än vad många tror, det är ju där som vi odlar en antiliberal hållning.

På vilket sätt kan liturgin vara revolutionär i dag?

– Min generation gjorde ett försök, men det gick nog inte så bra. Kyrkorna är i och för sig fulla med liturgiska kläder i dag och en gudstjänst i Uppsala domkyrka är på ett sätt mer högkyrklig än lutherska kyrkor på andra håll i världen. Nu blir det för nästa generation att säga hur vi ska få liturgin att vara något som människor vill vara del i, uppleva och lära sig något av.

Kärnan hos den bibelförankrade liturgin har allt mer kommit att kretsa kring den äldsta kyrkotraditionen, patristik. Framförallt ser han den tydligt hos traditionen i den orientaliska samt koptiska kyrkan.

– De har utan tvekan bevarat väldigt mycket av det som var den första kristna generationens sätt. Minnet av den övre salen, det är kärnan i hela liturgin, som i sin tur är kopplad till en måltid som redan fanns – påskalammsmåltiden. Så det går inte hitta på en egen liturgi. Fokus är att så mycket som möjligt återfinna rötterna.

Biörn Fjärstedt har stor ekumenisk erfarenhet genom bland andra många goda erfarenheter från kyrkligheten i Indien, Eritrea och Etiopien samt som Svenska kyrkans missionsdirektor under tio års tid.Biörn Fjärstedt har stor ekumenisk erfarenhet genom bland andra många goda erfarenheter från kyrkligheten i Indien, Eritrea och Etiopien samt som Svenska kyrkans missionsdirektor under tio års tid.
»Vi dekorerar ett vanligt matbord, det behöver man inte avstå för att det är ett nattvardsbord«, säger Biörn Fjärstedt, som sitter med frun Wirginia i sitt vardagsrum i Uppsala.»Vi dekorerar ett vanligt matbord, det behöver man inte avstå för att det är ett nattvardsbord«, säger Biörn Fjärstedt, som sitter med frun Wirginia i sitt vardagsrum i Uppsala.

– Förlorar vi liturgin riskerar vi att tappa vårt rotfäste i det allra äldsta. För alla oss som är kristna är ju det som Jesus kom med det viktigaste för oss.

Kritiken som riktas mot den högkyrkliga liturgin identifierar han utifrån två faktorer:

– När jag var ung började det med att vi ansågs vara katoliserande, det var farligt, sedan tog kritiken mot att man inte lät sig övertygas om kvinnliga präster över och då kom allt att handla om det.

Orsakerna bakom kritiken håller han inte med om. Att den högkyrkliga liturgin skulle vara exkluderande eller på något sätt bidra till att utforma en kristen elit anser han inte heller. Trots att den religiösa allmänbildningen minskar menar han att liturgin inte handlar om kunskap.

– Högkyrkliga ser det som ett »learning by doing« som inte är intellektuell. Snarare har vi sett att liturgin varit väldigt användbar, till exempel när det gäller funktionshindrade, som kan fånga sådant som de människor som tror att man ska tänka ut allt i huvudet inte kan.

Finns inte risken att vi drunknar i liturgins alla former och uttryck?

– Nej, jag tänker snarare att vi riskerar att tappa bort oss mer när det blir estradkristendom och show över det hela. Det blir som med Mello, jag ska inte uttala mig om Melodifestivalen för jag har inte sett den så mycket, men det är klart att man kan drunkna i den. Det händer ju saker hela tiden och de har planerat i detalj hur man ska påverkas. För mig saknar det stringens, det är inte vad jag är ute efter.

Vad har du för råd till den som vill närma sig det liturgiska?

– Först, skippa allt det där med rädslan för katolicism. Det tror jag är mer av politisk karaktär. Sedan handlar det om att odla en känsla för det heliga. Jag tycker också det är bra att ta vara på de orientaliska kyrkornas närvaro, gör dem ett besök. Det handlar om att både knyta an till och odla en närhet till människor. Samtidigt utvecklar vi inte bara en gemenskap utan vi odlar en öppenhet och vördnad för det heliga.

Hur odlar vi en vördnad för det heliga?

– Det kan vi göra genom små gester som uttrycker en vördnad för brödet och vinet. Vi behöver inte avstå, utan på samma sätt som vi dukar middagsbordet fint när vi väntar gäster får vi smycka nattvardsfirandet med dukar, levande ljus och vackra blommor. Allt som tydliggör att här är det något vi respekterar.