Jag kör en stund på slingriga skogsvägar för att komma fram till Norra Sillskatan i Ursviken. Det är här, på denna natursköna plats ett par mil utanför Skellefteå, som EFS Västerbottens nye distriktsföreståndare Mats Lindberg bor med frun Lisbeth.

Solen skiner, havet glimmar och det är en magisk sommarkväll. Vi sätter oss på uteplatsen vid det nybyggda huset för att prata om Mats väg till tjänsten som distriktsföreståndare, med utgångspunkt i hans uppväxt.  

– Jag är född i Kristineberg, en liten gruvort i Västerbottens inland. Min pappa Bo var EFS-predikant och tillsammans med min mamma Anna-Greta såg de till att vi hade ett mycket öppet hem. Bland annat bodde det alkoholister hemma hos oss, det var lite i tiden där på 70-talet, säger Mats. 

När han var sex år flyttade familjen till Boliden där han spenderade hela sin ungdomstid. Väl där spelade EFS, då precis som nu, en stor roll i det lilla samhället. 

– Vi var ett stort ungdomsgäng som hade en stark gemenskap i kyrkan. Vi hade också en kristen skolgrupp. På lördagskvällarna samlades 40–50 ungdomar och det vi var med om kan nog liknas med en ungdomsväckelse.

Mats kan dock inte minnas något särskilt tillfälle när han själv blev kristen, utan hans tro växte helt enkelt fram naturligt under uppväxten.

– Hemifrån fick jag med mig en grundtrygg tro på Gud som faktiskt aldrig har vacklat. Under livet har jag tvivlat på mig själv, på Svenska kyrkan och EFS, men aldrig på Gud eller det faktum att jag får vara hans barn. 

I ungdomsgruppen föll det sig naturligt att han tog mer och mer ansvar. Bland annat ledde han en bönegrupp och en bibelgrupp. Och vid ungefär 18 års ålder tänkte Mats för första gången att han ville jobba i en församling. 

– Efter en tids fundering bestämde jag mig för att söka till Johannelund i Uppsala för att läsa till pastor som man sa på den tiden. 

När han berättade för föräldrarna om sina planer fick han höra att en vän till familjen, en äldre dam som bett för alla barnen sedan de var små, sagt redan när Mats var 10 år att han minsann skulle bli en förkunnare. Men det hade inte Mats fått veta förrän nu, för de ville inte sätta någon press på honom. När han nu blickar tillbaka har han bara gott att säga om sin studietid.  

– Det blev tre väldigt positiva år för mig. Jag stortrivdes verkligen i Uppsala och såg till att engagera mig i Lötenkyrkans ungdomsgrupp. Atmosfären var god och jag kände omsorg från lärarna. Det var först under dessa år som jag tyckte att det var roligt att plugga på riktigt, säger han.

Förutom en lyckad utbildning drog Mats en till vinstlott i Uppsala då det var där, genom Lötenkyrkan, som han träffade blivande frun Lisbeth. De blev dock tillsammans först när Mats tog sin första tjänst inom EFS i Piteå som ungdomspastor. 

– Jag var bara 24 år då, vilket känns väldigt ungt i dagens läge för en pastor men så kände jag inte då. Det blev några fina år och det var otroligt mycket ungdomar i kyrkan. 

Efter Piteå hann Mats med tjänster i Hammarbykyrkan, Ursviken och Bureå församling, Mobackenkyrkan och Sörbölekyrkan. Under den här tiden, närmare bestämt 1990, prästvigdes dessutom alla pastorer inom EFS som en del i att relationen mellan Svenska kyrkan och EFS fördjupades. 

– Det gick även att få tjänst i Svenska kyrkan om man pluggade en termin till. Jag valde att göra det då det gav mig mer möjligheter och en större chans att få bo kvar i området där jag ville bo. 

På tal om möjligheter så fick han till slut chansen att bli kyrkoherde i S:t Örjans församling i Skellefteå, den tjänst han haft de senaste tolv åren. Men vägen till kyrko­herdeposten var ungefär lika krokig som skogsvägen till hans nuvarande hem. Det var nämligen en komministertjänst han sökte, en tjänst som han inte ens var särskild peppad på att söka. 

– Under en viss natt låg jag vaken länge och grubblade. Då upplevde jag en väldigt stark vink från Gud att jag skulle söka mig till S:t Örjans. 

Kort efter att Mats fått tjänsten som komminister drabbades kyrkoherden av en stroke och tvingades sluta.  

– Då fick jag hoppa in direkt som vikarierande kyrkoherde. Då tänkte jag ännu mer att: »Jag skulle verkligen hit, det var meningen.«

Ungefär samma känsla, alltså att det är meningen, har han upplevt nu inför sitt nya uppdrag som EFS distriktsföreståndare i Västerbotten. 

– Jag fick frågan för tre år sedan också, men då kände jag inte att det var läge. Det var ingen tjänst som jag hade tänkt på. Men nu när en från EFS styrelse ringde höll jag precis på att avsluta min tjänst i S:t Örjans. Jag blev uppmuntrad från flera olika håll till att tacka ja och allt föll liksom på plats samtidigt – ibland kan man tro att det finns en Gud, säger han och ler.

Vid tiden för intervjun har han börjat jobba lite lätt på den nya tjänsten, även om det riktiga startskottet går i höst. 

– Det känns väldigt roligt att få jobba åt EFS igen, och det blir dessutom spännande att få finnas med i EFS ledningsgrupp. Jag ser fram emot att ännu mer få sätta mig in EFS viktiga uppgift, både inom rörelsen men också i relation till Svenska kyrkan, säger han och fortsätter: 

– Som jag ser det skulle EFS behöva finnas representerade i varje Svenska kyrkan-församling. Detta för att peka på Jesus, på missionsuppdraget och visa på att ideella har en given plats. Kyrkans verksamhet ska inte behöva hänga på den anställdes goda vilja eller inte. EFS har något viktigt att tillföra, tradition och kultur på något sätt, som har skapats över lång tid. 

På samma sätt ser han att EFS har saker att lära av Svenska kyrkan.  

– När det gäller gudstjänstens utformning har jag fått med mig mycket lärdomar från Svenska kyrkan. Liturgin, bönerna och rikedomen som finns i en gudstjänst, inte minst i att fira mässa varje söndag vilket har blivit allt viktigare för mig genom åren. 

I det ledarskap som Mats nu för in i EFS Västerbotten värdesätter han att bidra till gemensamma mål och en vision om vart man är på väg. 

– Jag är en målinriktad person och vill att alla i arbetslaget ska känna en tydlighet i vår gemensamma riktning framåt. Varför finns vi här? Vad vill vi uppnå tillsammans? Om alla känner av en tydlig grund och riktning tror jag att det också kan skapa en längtan och motivation att nå dit.

Det är inte alltid så lätt att få en ödmjuk norrlänning att erkänna något som den är bra på, men Mats bekräftar lågmält bilden som många andra gladeligen ger om honom – att han är duktig på att skapa goda arbetslag med bra stämning, en gåva som han även kan ta med sig i sitt nya uppdrag. 

– Jag har nog en förmåga att känna in vem som passar in var, det har hjälpt mig i alla rekryteringar jag gjort genom åren. Jag känner verkligen en glädje för både personen och sammanhanget när jag ser att någon hittar rätt i sin tjänst. För när saker faller på plats så flyter verksamheten och då är det lätt att mycket blir gjort. Då skapas mötesplatser och möjligheter för växt, och då kan vi utföra vårt yttersta uppdrag: att människor ska få lära känna Jesus. 

Att komma till en plats som under lång tid saknat en arbetsledare blir såklart lite extra speciellt, men Mats ser med glädje fram emot att ta tag i arbetet som ligger på hans bord.  

– Min första uppgift blir att lära känna och lyssna in alla anställda. Jag vill skapa stabilitet, bygga upp kontakter och relationer, få till ett lugn på våra kanslier i Skellefteå och Umeå. Sedan ser jag fram emot att få kugga in i hela EFS vision – människor och samhällen förvandlade av Jesus. Det blir ett bra avstamp in i tjänsten.