Sexualitet bejakad av Skaparen

Kärlek och sexualitet är ett genomgående tema i hela Bibeln, med exempel på både god och ond sexualitet. Den goda sexualiteten kan vara nästan himmelsk, den onda innebär smärta så djup att den är svår att fatta. Vi frågar oss: Hur kan Gud tillåta att människor gör varandra så illa?

Människan skapades som sexuell varelse. En del har lyckan att leva i en harmonisk sexuell relation, några plågas av övergrepp och destruktiva förhållningssätt. Däremellan finns en skala från förnöjsamhet till frustration.

I detta nummer kretsar avsnittet om »Inre hållbarhet« kring beroendeproblematik – särskilt porrmissbruk.

Pornografins påverkan är stark, inte bara bland ungdomar, utan i alla åldrar. Den är nästan omöjlig att komma undan och den backas upp av starka kommersiella krafter, som vill göra den rumsren och legitim. Hur kan vi som kristen gemenskap hjälpa människor att leva så att sexualiteten blir till glädje och välsignelse, inte bara för individen, utan för helheten? Goda aspekter som trohet och ömsesidighet riskerar att enbart bli fina ord som inte hjälper någon.

För att rädda människor från porrberoende och destruktiva relationer behöver vi tala om problemen öppet och ärligt. Inför Jesus är ingen skam för djup. Han har själv uthärdat, dukat under för, och övervunnit den mörkaste skammen. Vid konferenser, läger och i annan verksamhet behöver det förmedlas redskap att stå emot porr, tillfälliga sexuella relationer och andra destruktiva krafter. Och vi vuxna måste våga vara goda förebilder, mitt i vår otillräcklighet.

Det sexuella samlivet är bejakat av Skaparen själv. Även på detta område vill han vägleda oss, till upprättelse och frihet.

Erik Johansson

Internationell missionssekreterare

Hur hittar vi vår kurs?

Vi brukar definiera oss som en »inomkyrklig väckelserörelse« – en bekännelse som vi i dag ofta verklighetsanpassar genom att byta ut väckelserörelse mot missionsrörelse eller Jesus-rörelse.  Det är inte på något sätt fel utan vidgar snarare förståelsen.

Om jag ska definiera vilka vi är och vilken uppgift vi har så vill jag låna ett citat av Bo Giertz som en god vän och pingstpastor gjorde mig uppmärksam på:

»Vill man se vad sann kristendom innebär, vill man lära sig hur Kristi kyrka lever och arbetar, vill man veta hur en människa blir frälst – då ska man först och främst gå tillbaka till apostlarnas, martyrernas och kyrko­fädernas dagar. Därnäst ska man sätta sig ner och begrunda reformationens budskap, och slutligen ska man inte glömma de benådade själasörjare som Gud skänkte vår kyrka under förra seklet (1800-talet) och genom vilka han gav oss de djupgående kyrkväckelserna, av vilka alla kommande tider har något att lära.

Detta är det tredubbla arv – fornkyrkans, reformationens och väckelsens – som nu skall förvaltas och levandegöras.«

Om någon ska ange en kurs så går att det dra en linje genom flera fixpunkter på kartan eller sjökortet. Om vi, på samma sätt, drar en linje genom dessa tre fixpunkter – apostlarna och kyrkofäderna, reformationen med Luther i spetsen och folkväckelsen med Rosenius – får vi en röd linje genom historien som anger en tydlig riktning.

Låt oss följa den linjen och kommunicera den kursen, inte bara till våra medlemmar och till vår kyrka, utan till hela Kristi kropp.

Låt oss vara det vi är – för Kristi ära, för Hans rikes tillväxt och för människors frälsning.

Att lyckas och misslyckas på samma gång

Först av allt – stort tack för det fantastiska insamlingsresultatet för 2016 – vi har tillsammans gett över trettiotvå miljoner kronor till EFS och vår mission i såväl Sverige som utomlands. Det är mer än fyra miljoner över den budget som årsmötet antog. Av den totala summan är dryga nio miljoner kronor insamlade till kampanjen »Afrika Svälter« och det har inte bara räddat liv utan också gjort vardagen hanterbar för många familjer i både Etiopien och Malawi. Detta är stort och en framgång för evangeliet.

Men – och detta är en utmaning att försöka förklara, för det finns ett »men« – mitt i allt det lyckade misslyckades vi, differensen mellan ändamålsbestämda gåvor, likt »Afrika Svälter«, och det som går till ordinarie missionsverksamhet blev för stor. I skrivande stund ser det ut som om 2016 års resultat kan bli fem miljoner kronor lägre än vad årsmötet givit oss som ram för verksamheten. Nu kommer vi inte att kalla hem våra missionärer eller stoppa några projekt, även om vi måste hålla hårt i våra kostnader under 2017. Vi måste fortsätta hjälpas åt att nå våra mål och samtidigt behålla perspektivet. För att kunna samla in miljoner till dem som svälter behöver vi även fortsatt ha grunden väl förankrad i vår rörelses missionsuppdrag. Vår mångfald är att förse fembarnsmamman Khrissy i Malawi med mat för dagen och samtidigt stötta prästen Lotta Okkonen som engagerar sig dag och natt för sin hungerstrejkande församlingsmedlem Hamid. Vi kan både och – tänka långsiktigt och akut, med hjärta och hjärna.

Mitt i allt detta är ändå det viktigaste – vi får utifrån Guds rike göra skillnad och vi måste tro skördens store Herre om att det är Han som förser.

Kan 2017 bli ett hoppets år för EFS och Salt?

När Patrullriks började sitt planeringsarbete bestämdes lägertemat till »Hopp«. När arbetsgruppen för EFS årskonferens funderade kring tema landade de i »Korset – vårt enda hopp«. Är det bara tillfälligheter att olika arbetsgrupper kommer fram till samma sak?

I november har vi i kyrkoåret stannat inför domsöndagen. Den söndagen kallas också för Kristus konungens dag. En dag kommer Jesus tillbaka för att sätta en punkt för denna världs lidande och för det onda. Han säger: Det räcker nu! Nu hämtar jag hem er!

Efter domsöndagen är kyrkoåret slut och ett nytt börjar. Adventstiden är väntan på Jesus Kristus och så föds han – ljuset kommer till världen.

Texterna kring kyrkoårets slut och början visar att vi behöver leva förankrade i vardagen men med en blick som spanar mot horisonten. Vi ska ge mat till den som är hungrig, trösta den som är i sorg och besöka den som sitter i fängelse, men vi får inte låta lidandet grumla vår blick så att vi inte ser ljuset. Som kristna är vi hoppets rörelse. Vi bär hoppets tecken i våra hjärtan. Det här livet är inte allt. Det finns en annan framtid. Redan Carl Olof Rosenius undrade på sin tid om vi lever i det hoppet och funderade på hur det skulle kunna komma till uttryck i hela vårt liv, vad skulle framtidshoppet göra med oss?

Ser du att det händer mycket gott omkring dig? Många av EFS missionsföreningar tar nya missionsinitiativ. Människor kommer till tro på Jesus. Viljan att nå vidare med berättelsen om Jesus är stor. EFS samlar in pengar till en värld som svälter och att det kommer in miljontals kronor är hoppfullt.

Hur kan vi utmana oss själva och våra sammanhang att vara en hoppets rörelse? Hur kan vi leva som ett hoppets tecken i vardagen? En skön visshet är då att han som bor i dig är hoppets Gud. Han är den som bär, som tror och som vet.