Etikett: debatt

Vårt heliga uppdrag

När hashtaggen #metoo den 16 oktober fyllde mitt Facebookflöde plockade jag fram ett anteckningsblock och en penna för att få ner mina tankar. En av de frågor jag skrev på pappret var: »Var är kyrkan?« Jag började skissa på hur ett officiellt uttalande från kyrkan skulle kunna låta, baserat på bibliska sanningar. Vid tiden höll jag på att avsluta en kurs i missionsvetenskap och var uppfylld av tanken på att vi som kyrka har ett uppdrag att gå ut i hela världen och berätta de goda nyheterna. Uttalandet blev en lista med dessa tolv punkter:

1. Vi tror att all form av sexuella övergrepp är synd.

2. Vi tror att varje övergrepp och brott mot en män­niska också är ett övergrepp och brott mot Gud, till vilkens avbild människan är skapad och vars Ande bor i henne.

3. Du som varit med om övergrepp bär ingen synd eller skuld för det som skett.

4. Vi vill inte verka förvåna­de eller låtsas om att denna problematik är ny för vår kännedom.

5. Vi vill omvända oss från den synd vi begått då vi inte valt att göra tillräckligt åt denna problematik.

6. Vi tror att du som begått en sådan synd kan omvända dig, be om förlåtelse och bli förlåten.

7. Vi tror att du som begått ett sådant brott bör ställas inför rätta och ta de juridiska konsekvenserna. Även om synden är förlåten betyder det inte att brottet ska undgå sitt juridiska straff.

8. Vi vill officiellt förkasta allt våld och förtryck som sker i Bibelns, den kristna kyrkans, den kristna Gudens eller hederns namn.

9. Vi tror att Gud aldrig har övergett eller varit frånvarande från den som erfarit sexuellt trakasseri. Vi tror att Gud lider med oss i våra trauman.

10. Vi tror att Gud vill och kan, och framför allt behöver, hela och återupprätta oss.

11. Vi tror på Gud som en domare över vad som är ont, på hans utlovade löften om hämnd och rättvisa, och som i sin son Jesus gick det yttersta steget för rädda sina barn.

12. På vår kärlek ska världen känna igen att vi är lärjungar. Vi tror att vi – bröder och systrar som älskar varandra – som världsvid kyrka har ett heligt uppdrag att lida med dem som lider, vara röst åt dem som inte har någon, att predika ett frälsande budskap om att gå från död till liv, liv i överflöd, om ljus i mörkret, om frid som övergår allt förstånd, om kedjor som bryts och om frihet för de fångna och bundna. Vi också.

Julia Norlin

Vad värderas i församlings­kroppen?

Vilka ledaregenskaper lyfter vi fram i vår rörelse? När Mia Pettersson, ordförande i EFS och Salts centrala musikutskott, fick höra att Budbäraren speglat Musikledarforum utifrån den andlige ledaren väcktes många tankar.

Tidigare i detta nummer finns ett samtal om musikern som andlig ledare, något jag ser fram emot att läsa. Samtidigt som det samtalet fördes i Uppsala befann sig ytterligare ett hundratal andra musiker i samma lokaler. De kom alla från olika EFS-sammanhang och var med på Musikledarforum, EFS och Salts fortbildning för anställda och ideella inom våra församlingar, bönhusföreningar, samarbetskyrkor med mera.

Tänk om vi också fått ta del av ett samtal med tonåringarna från Västerbotten som övade för att leda församlingen i sång, se deras drömmar och kanske bekymmer. Eller fått läsa en artikel om glädjen att lära sig spela cajun, en trälåda som likt en trumma ger olika ljud. Ett instrument som ger möjlighet att med små medel, både ekonomiskt och praktiskt, få psalmer och andra lovsånger att svänga lite extra.

Kanske reagerade jag först på att vår glest återkommande inspirations- och fortbildningshelg, en rest som finns kvar av tidigare rikt utbud av musikverksamhet, inte ledde till mer än en intervju i Budis. Efter reaktionen följde tankarna om vad vi som rörelse värdesätter. Om vi bara lyfter musikern som andlig ledare riskerar vi att missa eller förminska den roll många musiker spelar i församlingen.

Det behövs andliga ledare. En del av dem är kallade att kombinera sitt ledarskap med ett musikaliskt ledarskap. Det är vi helt överens om. Men om våra församlingar bara bestod av andliga ledare skulle de vara långt ifrån vad som beskrivs i Bibeln. I Apostlagärningarna 6 beskrivs hur några får i uppgift att ordna med måltiderna, för att andra skulle få ägna sig helt åt bön och undervisning. En arbetsfördelning som är praktisk men också genomtänkt, där de som väljs inte bara har sina gåvor med sig in i arbetet utan också bärs av förbön. I Andra Krönikeboken 34 berättas att leviterna, som utvalda till tjänst i Guds tempel, inte bara fick prästerliga uppgifter utan också sattes till förmän, sekreterare och dörrvaktare. Tydligast visas i 1 Korinthierbrevet 12 där församlingen liknas vid en kropp som endast fungerar om alla delar finns på plats. Där ges inget utrymme för rangordning, endast för beroende.

Låt oss lyfta fram och bekräfta de olika funktionerna i församlingskroppen. På samma sätt som diskaren och kaffekokaren ofta är förutsättningen för fikagemenskap är organisten, gitarristen, barnkörledaren en förutsättning för att sång och musik ska få bära våra lovsånger och böner. Samtidigt fyller de vårt minne med ord som Gud en dag vill påminna oss om när en sång plötsligt möter oss i en oväntad situation.

Musiken kan glädja, trösta, bära och utmana, ibland även ordlöst. Låt inte bilden av musikens roll bli enfärgad. Låt inte bilden av musikerns roll bli enfärgad. Måla inte heller bilden av ledare i endast en färg.

Mia Pettersson

ordförande i EFS och Salts centrala musikutskott

Är goda gärningar frukt eller frälsning?

Det är sant att Luthers definitioner av lag och evangelium inte stämmer med sättet att använda orden som finns i Daniels exempel ur Bibeln. Som bekant kan dock samma ord användas på skilda sätt mellan olika böcker i NT. Exempelvis används ordet »tro« i Jakobs brev annorlunda än i Paulus brev. När Jakob talar om »tro« kan han säga att de onda andarna tror (Jak 2:19). Det läser man aldrig hos Paulus. Förklaringen är att Jakob definierar tro som att hålla något för att vara sant. Hos Paulus betyder ordet tro dessutom förtröstan. Därför kan Jakob tala om att de onda andarna tror, medan Paulus inte skulle säga det.

Sant är att Luther hade svårt för Jakobs brev – alldeles i onödan! Det går utmärkt att förena budskapet i Jakobs brev med en luthersk teologi. En av nycklarna är att ordet tro används på delvis olika sätt hos Paulus och Jakob.

På samma sätt är det med orden lag och evangelium. De används inte bara på ett sätt i Bibeln. Det man kan göra då är att bestämma sig för ett mer entydigt sätt använda orden för att förtydliga och undvika missförstånd. Det är så Luthers användning av lag och evangelium bör förstås. Han ger en mer entydig definition än bibelböckerna själva för att Bibelns centrala budskap om frälsningen ska framstå tydligare. Utmaningen blir att samtidigt rättvist kunna uttrycka helheten i bibeltexterna. Detta har lutherska teologer inte alltid gjort på ett bra sätt. Det blir inte bra om man tolkar lagen som enbart något negativt – dom och krav. Då förmår man inte fånga upp den goda lagen som handlar om Guds vilja för oss som Jesu efterföljare. Man kommer att sakna bra sätt att tala om helgelse. Kristen tro blir reducerad till en digital frälsningsfråga. Denna typ av luthersk teologi är en grov förenkling av Luthers sätt att använda begreppet lag. Hos Luther beskrivs lagen förutom som ett krav (på grund av synden) även som något gott – anvisningar för de goda gärningar den evangeliedrivne kristne kallas till. Detta har kallats »lagens tredje bruk«. Lutheraner som likt bekännelseskrifterna har behållit ett sätt att tala om en god lag – vid sidan av lagen som krav – har redskap för att kunna göra rättvisa åt NT:s undervisning om efterföljelse.

När det gäller de goda gärningarna skulle Luther hålla med om att de hänger ihop med frälsningen. Frågan är bara hur – som en del av frälsningen eller som dess frukt? För Luther är gärningarna frukter så självklara att han (som Jakob!) inte kan tänka sig att en äkta tro utan frukt. Guds goda vilja för människan tas inte bort av evangelium! Men en människas goda gärningar kan aldrig bli en del av frälsningen. Då blir frälsningen något annat än en gåva.

Viktigt är till sist Daniels utmaning att vi behöver pröva Luthers teologi mot Skriften. Det får vi alla hjälpas åt med.