Etikett: bial

Salam!

Nu vill jag berätta för er om en spännande resa som jag har gjort. Förresten, du och jag kanske inte har mötts? Jag heter Haki och är Bials resedocka. Mitt namn är swahili och betyder »rättighet« och jag reser runt i världen för att berätta om att barn i alla länder har lika rättigheter.

Wasuud och Haki. Bilder: Erika PerssonWasuud och Haki. Bilder: Erika Persson

Jag har varit i Somalia! Landet där teet är sockrigt och kameler spatserar stolt längs vägarna. För att komma dit fick jag flyga med två stora flygplan. Efter en skumpig bilresa ut på ökensanden kom jag fram till byn Balli Issa. Där i ett gult stenhus med turkost plåttak var skoldagen i full gång. Läraren Alex undervisade somaliska för barn i fyra olika årskurser i ett klassrum. Jag var där med organisationen Warsan som ser till att barnen på skolan får lunch och sjukvård. Det är verkligen goda nyheter till barnen! Jag berättade att alla barn har rätt till skola, mat, sjukvård, lek och fritid och kärleksfulla vuxna. Vi kan också hjälpa varandra att få det vi behöver. Liksom, om någon har en mobiltelefon kan du låna ut din laddare så att personen kan ladda och använda sin mobil. Alla har något att bidra med! Jag sa till skolbarnen att de kan berätta för sina kompisar hur det är att gå i skolan och bjuda med en kompis dit. 

I den här skolan var det inga barn som någonsin hade träffat en docka tidigare! Några blev blyga och gömde sig, någon kollade hur långt jag kunde flyga och kastade iväg mig, många ville ta min hand och hälsa på mig, »salam salam«. Det fanns de som undrade om jag verkligen var en flicka. I Somalia har alla flickor sjal och klänning. 

Snart var det dags för skollunch! Då gick barnen till ett litet gult hus där några kvinnor förberett kryddat ris och bönröra, och vatten i plåtmuggar. Pojkarna satt två och två med en tallrik ris emellan sig. Flickorna satt längs en husvägg och åt ris från stora fat. En pojke berättade för mig att en bra klasskamrat delar med sig av sin mat och leker med dig. Du kan vara goda nyheter för någon annan! 

Hälsningar, Haki

Kyrkan stärker de ungas röst i Malawi

I år stöttar Bial återigen ungdomsarbetet i EFS systerkyrka i Malawi, ELCM. Nu satsar kyrkan på att rusta ungdomar i ledarskap och öka deras delaktighet i beslut och aktiviteter på kyrkans alla nivåer. ELCM:s medlemmar består till stor del av barn och ungdomar och det är nödvändigt att ungdomar får spela en viktig roll i kyrkans ledarskap. Målet är att ungdomarna i programmet ska växa som kristna ledare och i entreprenörskap. De kommer att vara delaktiga i utvecklings- och mikrolånprojekt på landsbygden som främjar självförsörjning.

Kyrkan i Malawi vill öka sina ungdomars delaktighet i beslut och aktiviteter.Kyrkan i Malawi vill öka sina ungdomars delaktighet i beslut och aktiviteter.

– Detta ledarskapsprogram stödjer de unga att genomföra utvecklingsprojekt utifrån sina egna förmågor tillsammans med lokala resurser. Det hjälper också de unga att ha en anda av teamarbete, säger pastor Evance Mphalasa som är rådgivare i ungdomsfrågor på ELCM.

Biniam brinner för barns rättigheter

Biniam Mehari är 11 år och går i årskurs fem. Han beskriver sig själv som kreativ, vänlig och lite jobbig ibland, ja, som när han vill prata med sina äldre syskon och de inte är lika intresserade. På fritiden gillar han att spela instrument. 

– Jag älskar musik och att få uttrycka min kreativitet! Jag spelar cello och piano. Och jag fick en keyboard i julklapp, berättar Biniam när vi ses för att prata om kyrka, barns rättigheter och fred. Biniam är med i Betlehems­kyrkan i Stockholm och går till söndagsskolans mellanstadiegrupp. 

– Det är roligt, för om man har frågor om något, till exempel varför gjorde Jesus så och så, då får jag alltid svar. 

Det Biniam tycker är bra med att vara kristen är att veta vart man ska gå här i livet. 

– Jag vill att någon ska vägleda mig, någon som vet vad som ska hända efter det här livet, om himlen och helvetet. Ingen vet utom Gud. 

Biniam har ett stort intresse för rättvisa och hur barn i världen har det. 

– När vissa hör barns åsikt säger de »det är bara ett barn«, men vi är tänkande, levande personer som också vill prata. Så klart ska inte för mycket tyngd läggas på ett barns axlar, men alla barn borde få en röst. Jag som bor i Sverige har rent vatten, får mat på bordet och går i skolan. Men i många andra länder kan barn behöva sluta gå i skolan för att hjälpa till nere på gården. Ett barn borde kunna ha en framtid oavsett vilken kön, tro eller varifrån de kommer. 

När Biniam tänker på fred beskriver han det som vänskap, både mellan människor och länder. 

– Fred är som ett band mellan alla länder, och om ett band klipps så kan hela »ekosystemet« som världen är förstöras. Tänk om det blir fight mellan två länder, då kan landet inte producera lika mycket till andra länder. 

Biniam tycker att konflikter mellan länder liknar bråk mellan människor. 

– Även om vi har olika åsikter så kan vi försöka att låta varandra vara. Vi behöver inte byta åsikter utan vi kan försöka samarbeta, ta ut det som är gemensamt och göra de sakerna bättre. 

Biniam tycker det är viktigt att bekämpa orättvisor. En person kan göra jättemycket skillnad, som att skicka e-post till staten och delta i protester. 

– Man kan alltid försöka hjälpa och stå upp för rättvisa. Tänk så mycket alla kan göra tillsammans runt hela jorden!

Vittnesbörd från en söndagsskola i Tanzania

En dag satt Nora i bilen med en kollega som arbetat länge med söndagsskola. På vägen till ett barnledarseminarium berättade kollegan en fängslande historia för henne. En sann historia som visar på hur barnen kan bereda vägen för stora genom att öppna dörrar som vuxna inte kan.

Det var en gång ett barn som var 5 år och som bodde med sin mamma i en enkel hydda i södra Tanzania. En dag när barnet kom hem från skolan hade mamman blivit sjuk. Barnet gick in i hyddan och sa: »Jag är hungrig mamma. Kan du laga mat till mig?« Mamman svarade: »Jag är sjuk och kan inte laga mat nu, gå ut och lek med dina kompisar.«

Barnet gick ut och lekte en stund och gick efter ett tag in till mamman igen och upprepade frågan. »Snälla mamma, kan du laga mat till mig? Jag är hungrig.« Mamman svarade : »Men, jag är sjuk sa jag ju! Gå ut och lek i stället!«

Barnet var ute en kort stund igen men kunde inte sluta känna sig hungrig och kom strax tillbaka till hyddan och sa till sin mamma: »Jag är hungrig och kan inte leka mer.« Mamman ropade irriterat: »Sluta tjata! Hör du inte att jag är sjuk!«

Barnet gick ut ännu en gång men fick en idé och gick snabbt in igen och sa: »Mamma, får jag …« Mamman fräste utan att lyssna färdigt på barnet: »Ut med dig, jag har ju sagt att jag inte kan laga någon mat!«. Barnet svarade: »Jag vet mamma, men jag vill be för dig, så att du blir frisk och kan laga mat.« Mamman gick till slut med på detta. Barnet lade sina små händer på mamman och bad att Gud skulle göra henne frisk, och hon blev på en gång frisk. Mamman blev mycket förvånad och satte direkt igång att laga mat till sig och sitt barn – och de åt tillsammans.

Dagen efter gick hon till barnets söndagsskollärare för att få veta mer om den Gud som barnet hade bett till. Snart började mamman att gå i kyrkan och blev en kristen.