En bit in i lägret kommer en lektion på temat samlevnad. En konfirmand frågar prästen om hennes åsikter om samkönad kärlek. Förutom konfirmanderna och prästen fanns även en pedagog – i detta fall en Saltkoordinator – med i rummet. Efter viss tvekan berättar prästen om hur hon ser på samkönade relationer: att Gud skapade människan till man och kvinna och att Guds ursprungsplan var en livslång, trogen, relation dem emellan, men att homosexualitet kom in i skapelsen i och med syndafallet.

Hon ska också, enligt konfirmanderna, ha sagt att »Gud hatar synden men älskar syndaren«. En konfirmand reagerade väldigt starkt och lämnade lektionen och även själva lägret, men kom tillbaka igen samma kväll. Alla konfirmander fullföljde lägret och blev konfirmerade. I utvärderingen är det ingen konfirmand som nämnder incidenten vid den aktuella lektionen.

Men den 30:e augusti upprättar domkapitlet i Luleå stift ett tillsynsärende med anledning av en skrivelse från en anställd vid stiftet, tillika förälder till en av konfirmanderna. Den 13:e september exploderar nyheten i SVT Norrbotten med rubriken: »Präst anmäld av konfirmander – hotade med djävulen och helvetet«. Detta anger tonen i samtliga medias vidare rapportering, trots att konfirmanderna i de kommande förhören säger att prästen aldrig sa så.  

Domkapitlet gör inte något för att nyansera bilden utan bekräftar den snarare i sina uttalanden. Den 11:e oktober hörs prästen, pedagogen och sju av konfirmanderna av domkapitlet. I prästens skriftliga kallelse står det inget om att hon har rätt att ha med sig någon som stöd vid förhöret. Både hon och EFS regionala missionsledare Henrik Näslund uppfattar det som att hon ska komma ensam, så han väntar på henne utanför under förhören.  

Henrik uppfattar i samtal med biskop Åsa att han bara har rätt till allmän information med hänvisning till domkapitlets tystnadsplikt. Att prästen har rätt till ombud, ett personligt stöd eller en representant för hennes arbetsgivare, framgår aldrig i kommunikationen med domkapitlet.  

Under förhöret pressas prästen hårt av utredarna och bryter ihop under tårar. Resultatet av förhören redovisas i konceptuell form (hela konversationen syns inte utan bara utvalda citat) och blir en del av domkapitlets bevisning. Hon får senare del av materialet samt möjlighet att yttra sig. Hon återkommer då till den nyanserade bild som hon angett i förhöret samt uttrycker att hon inte känner igen den bild som vissa av konfirmanderna ger. Likaså pedagogen känner inte igen sig i hur förhöret blivit återgivet – något som hon senare delger överklagandenämnden (härefter benämnda som ÖN). EFS ledning känner till ärendet via Henrik men uppfattar att det inte kan leda till någon annat än ett frikännande eller en skriftlig erinran, och då utifrån pedagogiska brister.

Den 12:e december sammanträder Luleå stifts domkapitel och förklarar då prästen obehörig. »Att frånta en präst rätten att utöva vigningstjänsten är den starkaste påföljden som domkapitlet kan besluta om« säger biskop Åsa till SVT när domen offentliggörs 19:e december. Hon förklarar vidare att: »Prästen har brutit mot Svenska kyrkans beslut 2005 att inte fördöma homosexuella eller skuldbelägga den sexuella orienteringen«.

Prästen får domen meddelad personligen av biskop Åsa bara några dagar före jul med beskedet att hon har fjorton dagar på sig att överklaga. I domen på 22 sidor står det hårda ord, hon anses vara »oförbätterlig« samt ett »salighetshinder«. Vi har skrivit om detta i nr 1 2020 av Budbäraren så vi går inte in på detaljerna här.

Domen sänder chockvågor genom stora delar av både kyrkan och frikyrkan och kommenteras i artiklar, ledartexter samt på bloggar och i sociala medier. Den väcker framför allt förvirring om Svenska kyrkans dubbla äktenskapssyn utifrån 2009 års beslut i kyrkomötet att även tillåta samkönade äktenskap.

För EFS blir frågan tvåfaldig – i första hand beträffande Svenska kyrkans tro och lära, vad en präst i praktiken får säga i sin undervisning. Men också angående prästvigningsavtalet med Svenska kyrkan som säger att domkapitlet ska inhämta yttrande från EFS styrelse i tillsynsärenden. Något som inte har skett (se ledaren i Budbäraren nr 1 2020).

Och slutligen får den anklagade prästen, med tanke på julhelgerna, en extremt kort tid på sig att överklaga domen. Det är nu EFS ledning beslutar sig för att ingripa. Advokat Andreas Stenkar Karlgren från Grönvall & partners anlitas som ombud för prästen. EFS beslutar även att i fortsättningen bistå alla anställda som anmäls till domkapitlen med juridiskt ombud i samband med att anmälan blir känd.

Med hjälp av sin advokat överklagar prästen domen och begär så kallad inhibition – att domen tillfälligt upphävs i väntan på ÖN:s beslut. Men så blir inte fallet vilket media inte är sena att rapportera om. Många uppfattar det som att ÖN lutar åt att fastställa domen. I samband med överklagandet har även advokaten hänvisat till att domkapitlet inte följt avtalet med EFS. Något som domkapitlet bestrider och hävdar att samtal förts med bland annat EFS missionsföreståndare, vilket EFS via advokaten med emfas hävdar aldrig har skett. Då svarar Luleå domkapitel till ÖN: »Domkapitlet vidgår att det inte inhämtat yttrande från EFS styrelse i det aktuella ärendet. Detta leder dock inte till en annan bedömning av ärendet i sak och är inte heller en sådan brist som gör att beslutet ska upphävas eller ärendet återförvisas.« Nu erkänns inte bara att man gett ÖN felaktig information – Luleå stift säger rent ut att avtalet mellan EFS och Svenska kyrkan saknar betydelse. På advokatens begäran gör EFS styrelse ett yttrande direkt till ÖN, som drar slutsatsen att avtalet nu hedrats av Svenska kyrkan.

Så infinner sig dagen (8:e maj) för sammanträdet där prästen, advokaten och domkapitlets representant närvarar. Nu förhörs prästen av sitt ombud, till skillnad mot förhöret i domkapitlet, och självklart blir det ur hennes perspektiv mer nyanserat. Något som domkapitlet reagerar på och hävdar att »inspelningarna« av tidigare förhör, såväl med konfirmanderna som prästen, ger en annan bild.

Här måste vi ta ett steg tillbaka – det finns alltså enligt domkapitlet inspelningar av de förhör som bara återgetts i konceptuell form. I inspelningarna finns alla frågor och de fullständiga svaren, men detta har varken prästen, hennes ombud eller ÖN fått del av. Detta trots att advokaten självklart begärt ut all domkapitlets bevisning. I en rättsstat som Sverige får det inte förekomma så kallad hemlig bevisning. Förhandlingarna fortsätter dock som planerat, då advokaten avstår från att yrka på återförvisning, så att ärendet ska få prövas i sak.

Redan 18:e maj kommer överklagandenämndens beslut – som friar prästen på alla punkter. Beslutet grundar sig i kyrkans lära och bekännelse. Johan Munck, pensionerad ordförande i högsta domstolen och nu ordförande i överklagandenämnden, uttrycker (i en intervju i SVT Norrbotten 22:a maj) att det i Svenska kyrkan inte finns: »någon för alla gällande hållning om samkönade relationer och hbtq-frågor och prästens uttalande kan därför inte strida mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. I det här fallet är Bibeln den viktigaste rättskällan och överställd de kyrkomöten som det har hänvisats till.«

ÖN fastslår att det råder full läropluralitet i frågan om samkönade relationer och äktenskap. Det finns alltså inte – som många hävdat – en huvudlinje i frågan. ÖN prövar också saken utifrån kyrkomötets beslut 2005 och finner att prästen inte brutit sina vigningslöften. Och hon har inte heller fördömt homosexuella eller skuldbelagt de homosexuellas orientering.

Det finns i Svenska kyrkan en tydlig rättsordning där Bibeln kommer först, följd av bekännelseskrifterna, främst Augsburgska bekännelsen och Luthers stora katekes. Därefter, i en annan kategori, finns kyrkoordningen, kyrkohandboken, psalmboken och sedan biskopsbrev och kyrkomötesbeslut – de senare är alltid underställda Bibeln och bekännelsen. 

En del av överklagandenämndens beslut (totalt sju sidor långt) återges här (i faksimil):

>>Domkapitlet har funnit utrett att NN har redogjort enbart för sin åsikt och sin syn på samkönade relationer och hbtq-frågor samt brustit i sin skyldighet att företräda Svenska kyrkan och undervisa om dess tro, bekännelse och lära, i vilket ingår att redogöra för Svenska kyrkans ställningstaganden och beslut på området. Vidare har domkapitlet funnit att NN förnekat evolutionsteorin och inte heller i den frågan undervisat i Svenska kyrkans hållning.

NN har hörts inför Överklagandenämnden och gett en något mer nyanserad bild av vad som sagts än vad som framgår av domkapitlets beslut. Inför nämnden har hon bl.a. berättat att hon haft flera konfirmandläger tidigare och har en lång erfarenhet som konfirmandledare. Vid detta läger var de underbemannade på grund av sjukdom. I samband med undervisningen i sex och samlevnad svarade hon på direkta frågor från konfirmanderna. Hon fick frågan vad hon tycker om samkönade relationer, hbtq etc. Hon var inte förberedd på frågan i detta sammanhang men bestämde sig för att berätta vad hon trodde. Samtidigt framhöll hon att det finns olika åsikter inom Svenska kyrkan vad beträffar samkönade relationer och hbtq-frågor. Hon upplevde att det blev ett fint samtal, men en av konfirmanderna blev ledsen och lämnade gruppen. Även i ett efterföljande samtal med den konfirmanden och förälder framhöll hon att det finns olika åsikter inom Svenska kyrkan och att hon inte avsett att kränka någon med att berätta om sin ståndpunkt. Hon har inte uttryckt något klander mot homosexuella personer. Inte heller har hon förnekat evolutionsteorin men berättat för konfirmanderna att hon menar att Gud har del i skapelsen. Alla konfirmanderna fullföljde lägret och blev konfirmerade. Det är i efterhand som det framkommit synpunkter på hennes undervisning och samtal med konfirmanderna.

I ärendet har det getts in en skriftlig utsaga från distriktskonsulenten XX som i huvudsak bekräftar NNs uppgifter.

Enligt Överklagandenämndens bedömning finns det inte anledning att ifrågasätta konfirmandernas upplevelser av vad NN uppgett under konfirmationslägret. Varken de nedtecknade förhören eller domkapitlets sammanfattning av dessa ger dock någon entydig bild av vad som sagts av NN.

Mot denna bakgrund anser Överklagandenämnden att NNs uppgifter ska läggas till grund för bedömningen i ärendet.

Genom NNs egna uppgifter står det klart att hennes ståndpunkter i fråga om samkönade relationer och hbtq-frågor samt evolutionsteorin är de som domkapitlet har redovisat samt att hon på frågor från konfirmanderna har berättat om sina åsikter på det aktuella konfirmationslägret. Vidare står det klart att hon inte i detta sammanhang redovisat kyrkomötets ställningstaganden i dessa frågor men att hon uppgett att det inom kyrkan finns olika åsikter.

Få frågor inom Svenska kyrkan har utretts och debatteras så som frågorna om homosexuellas ställning i kyrkan. Ett brev i folkets livsfråga till svenska kyrkans präster från dess biskopar kom ut 1951. Brevet speglade kyrkans syn på sexualitet på 1950-talet, nämligen att sexuellt samliv hör hemma inom äktenskapet och att homosexuell samlevnad är synd, även om Jesus kan förlåta syndare. På 1980-talet förordade Ärkebiskop Bertil Werkström för de homosexuellas del vänskap och celibat. Inför antagandet av partnerskapslagen 1995 uttryckte Ärkebiskop Gunnar Weman i remissvaret att det var omöjligt att jämföra homosexuella parförhållanden med äktenskap. Han kunde inte bejaka att homosexuella skulle kunna adoptera barn eller att kyrkan skulle kunna införa kyrklig vigsel. Han förordade en form av hushållsgemenskap som skulle gälla alla oavsett sexuell läggning. I det av Svenska kyrkans teologiska kommitté år 2002 utgivna samtalsdokumentet De homosexuella i kyrkan valde kommittén medvetet att inte lämna synpunkter på två olika förhållningssätt eftersom kommittén menade att man inte kan tala om ”för” eller ”emot” när det gäller en människas djupaste identitet. Samma linje finns i olika yttranden från Läronämnden och i kyrkomötesbesluten fram till 2009 års kyrkomötesbeslut då rätten för samkönade par att vigas i kyrkan slogs fast.

Under den mer än halvsekellånga tid som denna fråga diskuterats inom Svenska kyrkan har NNs hållning i frågan varit den dominerande. Det är den inte idag.

Inom Svenska kyrkan finns inte någon för alla gällande hållning om samkönade relationer och hbtq- frågor eller om skapelsen och evolutionsteorin. NNs uttalanden i dessa frågor kan därför inte strida mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära eller innebära att NN har brustit i solidaritet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Inte heller kan hennes uttalanden anses innebära att hon har brutit mot vigningslöftet att följa Svenska kyrkans ordning.

Det förhållandet att NN i sin undervisning har gett uttryck för sina personliga åsikter kan inte tolkas som att konfirmanderna, för att vara kristna, förväntas tro att hbtq-personer lever i synd eller att hon haft för avsikt att fördöma eller skuldbelägga den homosexuella läggningen. Inte heller kan det tolkas som att konfirmanderna, för att vara kristna, förväntas ta avstånd från vetenskapen om evolutionsteorin. Däremot framstår det som en brist i hennes förberedelser inför lägret att inte vara ordentligt förberedd på denna typ av frågeställningar från konfirmanderna och som en pedagogisk brist i hennes undervisning att som svar på frågor inte redogöra för Svenska kyrkans hållning i dessa frågor.

NNs uttalanden har skett i en undervisningssituation för konfirmander men kan inte anses ha skadat det anseende en präst bör ha i den mening som avses i 31 kap. 12 § kyrkoordningen.

Sammanfattningsvis anser Överklagandenämnden att det inte finns grund för att vidta någon sådan disciplinär åtgärd mot NN som avses i 31 kap. 12 § kyrkoordningen. Domkapitlets beslut ska därför upphävas.

Överklagandenämndens beslut får enligt 16 kap. 7 § kyrkoordningen inte överklagas.

Johan Munck
ORDFÖRANDE

I BESLUTET HAR DELTAGIT
Johan Munck, Lena Petersson, Caroline Krook, Torgny Werger och Britt Louise Agrell. Enhälligt.