Visst måste det vara nästan exakt ett år sedan vårskriket? frågar Daniel Norqvist Jennifer Berg när vi slår oss ner för en intervju. Jennifer är den av Daniels fem dejter som han valde att ha kvar till sist, och i tv fick vi se dem prata om Jesus, grilla korv och stå hand i hand och Ronjaskrika från ett berg. I Lötenkyrkan i Uppsala, där Daniel tidigare arbetade som diakon, visades sista programmet på storbild, och när Daniel berättade att han och Jennifer skulle skiljas som vänner, hördes ett unisont »neej« från kyrkbänkarna.

Inte heller Filip Wennerlund, pastor i Malmö huskyrka, hittade kärleken i programmet. I efterhand är han kritisk till hur produktionen valde att framställa honom.

– Jag gick in i programmet helhjärtat och var redo att ge järnet, vilket jag sa till tv-teamet. Om jag ger någon ett sådant förtroende utgår jag från att man förvaltar det väl. Jag och producenten klickade väldigt bra i personligheterna, men efteråt kände jag att jag blev använd för deras syften, det kan jag ärligt säga. Jag tycker att de fulklippte mig, de ville framställa mig som en jeppe.

Filip nämner dejten där han och två tjejer spelade ett bibelspel som ett exempel. Produktionsbolaget hade uppmanat Filip att inte klä upp sig eftersom de skulle köra en avslappnad kväll med hämtmat och sällskapsspel. Tjejerna hade fått motsatt uppmaning och blivit lovade en romantisk kväll i Filips regi. Krocken var ett faktum.

Daniel Norqvist håller med om att det var uppenbart att produktionsbolaget ville skapa karaktärer av deltagarna för att göra bra tv.
Daniel blev den charmige livsnjutaren, duktig på matlagning och med ett stort hjärta för utsatta människor, men oerfaren när det kommer till tjejer. I det stora hela är han nöjd med hur produktionen vinklade honom, men han gick inte med på alla deras förslag.

– Till exempel sa de att jag inte skulle gå in så mycket i min diakonroll, utan släppa ut håret, flörta med tjejerna och mingla runt med ett glas vin. Det tackade jag vänligt men bestämt nej till.

Förutom att hitta kärleken gick Daniel, Filip och Jennifer in i »Tro, hopp och kärlek« med ambitionen att dela sin tro. Även om mycket klipptes bort, har Jennifer fina minnen av hur de fick vittna för tv-teamet och be tillsammans med dem. Filip fyller i:

– När tv-teamet kom på morgonen var de stressade, men då sa jag »app app app, vi tar det lugnt här, jag vill att vi börjar med bön« och då fick de anpassa sig för då var vi i mitt hem. Så bad jag för dem och märkte att de blev berörda. Och då kände jag att även om de fulklipper mig så kan jag beröra de här männi­skorna.

Det är inte bara tv-teamet som blev berörda utan också många tittare. Filip, som arbetar som väktare på ett köpcentrum, bad till Gud om att människor där skulle lära sig hans namn. Nu är Filip en profil på jobbet och då och då kommer någon fram för att prata tro eller få stöd på något sätt. Även Daniel har fått respons, från oväntat håll.

– Folk har kommit fram och tackat, och det märks att det finns ett evangelium i det som går ut. Sedan har det varit många pensionärer som sprungit ifatt med rollatorerna och sagt att de har ett barnbarn som de vill presentera mig för. Då är det fint att kunna ta möjligheten att evangelisera lite och tillönska Guds rika välsignelse, säger Daniel. Och Filip fortsätter:

– Jag blir igenkänd på ett annat sätt nu. Folk kan vända sig om och säga »ohhh« eller smygfota en på bussen. I Stockholm var det extremt. Men jag tar det med ro, inser att det här är mina »15 minutes of fame« och sedan kommer det att vara bortglömt. Man blir ju inte Gud själv för att man varit med i »Tro, hopp och kärlek«.

Daniel och Jennifer skrattar. Att folk tittar på dem en extra gång har de fått vänja sig vid, men Daniel var inte beredd på att medverkan i programmet skulle påverka hans arbete så mycket som det har gjort.

– När jag har haft själavårdssamtal har jag kunnat se att några blir obekväma när de ser att det är mig de ska prata med. Jag blir något slags teaterapa, hur seriöst ska vi ta den här diakonen? Samtidigt har de samtalen gått jättebra.

Ingen som Daniel, Filip eller Jennifer mött har varit kritisk till att präster, pastorer och diakoner i programmet dejtar flera personer samtidigt. Själva ser de inte heller någon konflikt i det.

– Alla tjejer visste ju om det och sökte på de premisserna, så det var inget hemlighetsmakeri. Så länge man inte går in i en relation och har smygrelationer är det inget fel. Det viktiga är att man är öppen och ärlig mot den man träffar, tycker Daniel.

– Ja, jag kände att det var väldigt respektfullt mellan alla tjejerna, intygar Jennifer.

– Men jag skulle inte dejta flera samtidigt i vanliga livet, det är något annat i tv, lägger Daniel till.

Jennifer tycker att fler borde ta chansen att vara med i programmet.

– Jag tror att ett liv med Jesus kan få bli synligt och att det kan få inspirera och uppmuntra människor. Gud har gett oss en dörr och media frågar oss om att komma in. Så jag vill peppa folk att söka till programmet. Det kommer att göra skillnad i Sverige.

Det hände sen

När kamerorna slocknat och den sista inspelningen var gjord sågs inte Jennifer och Daniel förrän Budbäraren sammanförde dem för en intervju. Kärleksvibbarna som funnits under programmet kom tillbaka och Daniel och Jennifer började prata i telefon, först om intervjun, men sedan även om annat.

– Kommunikationen var så enkel, han kändes som min bästa vän. När jag först sa till Daniel att jag var redo att bli ett par om han ville det, blev han chockad och lite skeptisk, men när han smält tanken, var svaret ja, berättar Jennifer.

Daniel är glad för att Jennifer stod på sig. Att dejta utan kamerateam och pressat tidsschema var en helt annan grej.

– När ens ord granskas av en miljon tittare är det svårt att vara fri, man måste väga varje ord. Utanför programmet kunde vi vara oss själva och fick mer tid att lära känna varandra. Och det var ju faktiskt tack vare intervjun med Budbäraren som vi träffades igen, avslutar Daniel.

• Della
• Twittra