Glada toner letar sig ut genom väggarna från den gamla militärförläggningen och bryter skogens tystnad. Året är 2015 och ett körprojekt som kommer att förändra många människors liv har precis dragit igång. 

– Vi kom med ett piano under armen och visste inte alls hur vi skulle göra eller vilket språk vi skulle prata. Men vi tänkte: »Vi slänger bara upp grejerna och kör!« Och det blev succé direkt. 

Jonas Hagström tänker tillbaka på första besöket på Grytans flyktingförläggning utanför Östersund. Hur idén som hans fru Rosmari fick, om att starta en kör för de boende där, snabbt fick positiva effekter.

– Vi märkte att folk mådde bättre, att de var gladare, piggare, friskare och sov bättre. De började dansa och sjunga, skratta och le, berättar Jonas. 

Fler och fler dök upp på övningarna som hölls varje onsdag förmiddag och trots mixen av härkomst och språk var alla sånger på svenska. 

– Det var samma för alla, ett obekant språk, men det funkade jättebra. Vi valde kända låtar ur den svenska låtskatten med bra ord och skrev ut textblad. 

Jonas och körledaren Camilla Karlsson upplevde snabbt att kören byggde broar mellan olika nationaliteter och landsgränser och ville därför få till ett samarbete med svenska körsångare. 

På Jämtlands musikskola, som paret Hagström driver, planerades det för vårkonsert med skolans rock- och gospelkörer. Beslutet att The Rockin’ Pots också skulle delta kändes självklart.   

– Vi övade på samma låtar på olika håll och slog sen ihop alla till en jättekör med 250–300 personer som sjöng tillsammans. Där skapades snabbt vänskap och nätverk. 

Idag finns inte flyktingförläggningen Grytan kvar, men kören The Rockin’ Pots består i högsta grad och övar nu i stället inne i Östersund. Jonas ser att kören har två uppgifter: att få in nyanlända i samhället och att uppmuntra andra eldsjälar runt om i landet. Man har även startat fonden Gnistan för att kunna stötta liknande initiativ.

– Det skrivs otroligt mycket negativt om nysvenskar, så vi vill vara en inspirerande motkraft och en röst för det positiva. Integrationen kommer inte att lösas av politiker och kommuner, utan var och en av oss måste ta tag i den. 

The Rockin’ Pots framfart har inte gått obemärkt förbi, utan har uppmärksammats i både tv, radio och tidningar. Och nu släpps även boken Vi är vårt land, som berättar historien om kören och beskriver bakgrunden till sex av medlemmarna.

– Boken är inte bara en glädjefull körhistoria. Den handlar också om dessa personers livsöden och otroliga berättelser, och att de nu vill starta om sina liv i Sverige och bidra till samhället.

Boken har Jonas skrivit tillsammans med journalisten Helen Bjurberg, medan förordet är formulerat av Tomas Ledin. Artisten fick kören kontakt med genom att de använde några av hans låtar. När Ledin skulle ha en konsert på Storsjöyran i Östersund ringde de och frågade om de fick sjunga tillsammans med honom. Och fick ett ja till svar. 

– Han blev berörd över att vi hade startat den här kören och glad och stolt över att vi använde hans låtar. Tomas är en man med ett enormt stort hjärta och det går inte att säga med ord hur mycket han har betytt för kören, förklarar Jonas. 

Den första kontakten med artisten utvecklades längs vägen till en nära vänskap, och kören deltog bland annat vid Ledins 70 års-gala i Globen. 

Genom åren har det blivit en hel del framträdande på stora scener och samarbeten med flera kända artister. Ändå är det mötena med människorna som har påverkat Jonas Hagström allra mest. 

– Att få resa och göra en massa fantastiska saker med 50 personer från olika länder, uppleva så mycket skratt, vänskap och få se hur alla tar hand om varandra – det har verkligen gett mig och min fru nya perspektiv på livet. Vi har blivit rikare av att lära känna dessa människor. 

»Det var som en dröm«

Mustafa Ebrahimi hade aldrig sjungit i kör och kunde ingen svenska – ändå blev kören The Rockin’ Pots livsavgörande.

– Människorna där känns som min familj och jag har fått vänner för livet genom kören, säger han.

Mustafa kommer från Afghanistan, men flydde från Iran till Sverige och hamnade på flyktingförläggningen Grytan utanför Östersund. Livet där var långtråkigt och konfliktfyllt.

– Vi hade bara älgar som grannar och kunde inte gå in till stan. Det blev ofta bråk eftersom där bodde människor från många olika länder.

Ändå tog det ett tag innan rumskompisarna lyckades locka med Mustafa till en körövning. 

– Jag kunde ingen svenska, så jag vågade först inte. Men när jag väl kom dit var det väldigt trevligt att dansa och sjunga.

Snart blev han en stammis och var först på plats vid varje övning. Han lärde sig det svenska språket, fick svenska vänner och lärde sig om vårt lands kultur. Men betydelsen gick djupare än så.

– Kören betydde jättemycket för min själ och mitt psyke. En period var jag deprimerad på grund av att jag hade fått avslag på min asylansökan, men när jag sjöng tänkte jag inte på det.

För några år sedan flyttade Mustafa till Uppsala för att plugga på universitetet. Men eftersom det krävs en viss inkomst för att få permanent uppehållstillstånd valde han att först utbilda sig till undersköterska och jobbar nu inom hemtjänsten.

Mustafa saknar körövningarna, men kan vara med på distans ibland. 

– När de ska ha konserter i närheten av Uppsala skickar de låtarna till mig så jag kan öva själv och vara med.

Minnena från resan med The Rockin’ Pots är många. Mustafa minns bland annat när kören 2016 fick sjunga på Eurovisionfest – ett evenemang som hölls i Tele2 arena samtidigt som Eurovisions final – där även Carola och Sanna Nielsen uppträdde.

– Jag kommer aldrig att glömma det, det var som en dröm. Vi dök upp som gubben i lådan på en konsert och sjöng för flera tusen personer. Det är svårt att beskriva den känslan.

Hur ser framtiden ut? 

– Just nu har jag inga drömmar, jag försöker bara göra allt för att få stanna i Sverige. Men jag ska fortsätta att sjunga i kör i alla fall.

• Della
• Twittra