Rashin Soodman växte upp i något så ovanligt som en kristen familj i den iranska pilgrimsstaden Mashhad, strax efter den islamiska revolutionen. Även om familjen levde med ständig övervakning och påhälsningar från de religiösa ledarna, delade föräldrarna evangeliet med alla som ville höra.
– Mamma och pappa hade en väldigt stark tro på Jesus som verkligen präglade oss barn. Varje kväll klockan nio samlades vi och bad tillsammans. Den kvällsbönen kunde aldrig ställas in. Om vi råkade ha gäster fick de också vara med, berättar Rashin.
Trots upprepade arresteringar och tortyr från de islamiska myndigheterna startade föräldrarna också en husförsamling i familjens källare. Men en dag gick det inte längre. Pappa Hossein Soodman ställdes inför valet att överge sin tro för att rädda sitt liv eller att förbli trogen Kristus och möta döden. För honom var flykt inget alternativ och den tredje december 1990 avrättades han.
– Jag var bara 13 år gammal och jag minns hur jag väntade på att pappa skulle komma hem. Han hade bett mig att göra te åt honom. Men han kom aldrig tillbaka.
Förlusten var överväldigande, men mitt i sorgen upplevde Rashin också Guds närvaro på ett helt nytt sätt. Hon bestämde sig för att hon skulle fortsätta Hosseins arbete. Hon ville också följa den Gud som hennes far vägrade förneka.
– Tre dagar efter att pappa dog skrev jag ett brev till Gud och lovade att jag skulle följa i pappas fotspår. Just då hade jag ingen aning vad Guds plan var för mig, men sedan har vägen öppnats, steg för steg.
Något av det första Rashin gjorde som 13-åring var att börja skriva ner bibelord på lappar och lämna på olika strategiska platser där folk skulle kunna hitta dem: på busstationen, caféer och i taxibilar. Hon slog in texterna i små vackra paket, så att folk skulle bli nyfikna och öppna dem.
– Jag visste redan då att bibelordet är levande och verksamt. Guds ord kan hela, frälsa och upprätta och föra människor från mörker till ljus. Därför är det också helt avgörande för alla människor att ha tillgång till Bibeln, och allra helst på sitt eget språk.
Efter gymnasiet bestämde sig Rashin för att gå en bibelskola i England. Där träffade hon sin make och startade tillsammans med honom en organisation för att dela evangeliet med sina landsmän från Iran.
– Vi ville se fler persisktalande förvandlade av Gud!
Rashin upplevde ett särskilt engagemang för iranska kvinnor och började bland annat arbeta för det kristna satellit-tv-bolaget SAT 7:s persiska kanal och producera programmet »Women’s World« (Kvinnors värld).
– Det var helt fantastiskt att se iranier komma till Jesus! Men efter ett tag märkte vi att många snabbt stannade i sin tro. Vi förstod inte varför. Det var som att något stod i vägen för att de skulle kunna få en djupare relation med Jesus.
Med tiden insåg Rashin att många av de iranska kvinnor hon mötte bar på djupa sår. Trots att de blev frälsta levde de med gamla trauman som hindrade dem från att växa i sin nya tro. I sin jakt på redskap utbildade hon sig till själavårdare och terapeut och började hjälpa kvinnor som hade lämnat islam och kämpade med mentala och andliga sår – ett arbete som hon fortfarande är väldigt involverad i.
– Jag älskar att få hjälpa de här kvinnorna, att lyssna till deras berättelser och låta den Helige Ande få använda mig.
En av de mest meningsfulla delarna av hennes arbete har varit att stötta förföljda kristna, särskilt de som straffats och suttit fängslade för sin tro, precis som hennes pappa.
Nästan tre decennier efter sin fars död känner nu Rashin att hon börjar se hur det löfte hon gav till Gud som tonåring har börjat uppfyllas. Även om de exakta siffrorna är osäkra är alla överens om att det pågår en enorm väckelse bland persisktalande i dag. Enligt uppskattningar finns det hundratusentals, eller kanske till och med miljoner kristna, i Iran i dag.
– Jag säger ofta till människor att jag är glad att min far inte bara dog i en olycka eller av en sjukdom. Jag är tacksam att han dog för sin tro och att han stod fast. Nu kan vi se resultatet av den trofasthet både han och andra människor som gått före visat. Och i dag får vi vara med och bära det arbetet vidare!
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet