När Maggie Morgan växte upp i Alexandria brukade hennes pappa ta med henne på bio. Det var där, i salongens mörker, som hennes fascination för berättelser föddes. Hon minns särskilt en film om Josef och Potifars hustru som producerats av en kvinnlig filmskapare.

– I söndagsskolan hade vi lärt oss att Potifars hustru var en hemsk kvinna som försökte förföra Josef, men själv hade jag alltid funderat över Josefs ansvar. Den här filmen visade något annat. Den gav nya perspektiv som jag kunde sympatisera med, och jag minns att jag tänkte: Wow. Det här är vad jag vill jobba med!  

I dag är Maggie Morgan ett känt namn inom arabisk film, med lång erfarenhet som manusförfattare, regissör och filmlärare vid American University i Kairo. Under årens lopp har hon fått skapa plats för många nya perspektiv och berättelser på biodukarna. Men hennes hjärta bankar fortfarande för alla de röster som inte hörs.

– Ofta är historierna vi får höra innan kameran rullar ännu sannare och modigare än det som människor till sist vågar säga framför mikrofonen. Det är de berättelserna jag vill få fram i ljuset, säger hon.  

Maggie Morgan beskriver sig själv som en person som alltid varit intresserad av människor.

– Från början engagerade jag mig inte specifikt i kvinnors rättigheter. Jag bryr mig om alla människor. Men jag insåg tidigt att kvinnor ofta får hela paketet: fattigdom, låg status, ålder, underkastelse. Det är en kombination av utsatthet som inte går att blunda för.

Hennes drivkraft är att låta kvinnor själva berätta sina historier, snarare än att bli tolkade av andra – något som, enligt henne, alltför ofta är fallet i både film och litteratur.

– Vi är så vana att höra kvinnor skildrade genom mäns ögon. Jag ville ändra på det.

En särskild plats i Maggie Morgans liv har den kristna tv-kanalen SAT‑7, där hon i dag jobbar med frågor som rör jämställdhet och religionsfrihet. Kanalen sänder kristna program på arabiska, farsi och turkiska över hela Mellanöstern och Nordafrika och samarbetar med flera svenska aktörer, däribland EFS.

Det var också SAT‑7 som först trodde på henne som filmskapare.

– De visade min allra första film, som handlade om kvinnlig könsstympning och barn med särskilda behov. Inga andra kanaler ville sända den, men SAT‑7 vågade. Sedan dess har jag en alldeles särskild relation med dem. 

I dag producerar Maggie programmet Today Not Tomorrow tillsammans med SAT-7. Det är ett samtalsprogram för kvinnor, som spelas in i en specialbyggd lastbil och besöker byar och städer över hela Egypten. Programmet ger kvinnor möjlighet att tala om ämnen som ofta är tabubelagda: våld i hemmet, kontroll, religiöst förtryck.

– Ibland använder religiösa ledare religion eller ord från Bibeln eller Koranen för att få kvinnor att stanna i farliga relationer. Vi hjälper kvinnor att ställa kritiska frågor: »Hur skulle det vara om det de säger inte är sant?« »Finns det andra sätt att tänka?« 

Men att spela in tv från en lastbil är inte enkelt.

– I Kairo är det ständigt bullrigt, i byarna klättrar barn upp runt monitorn och försöker se vad vi gör. Men det är roligt också! säger Maggie och skrattar.

Responsen har varit enorm. Vissa religiösa ledare har reagerat med ilska, men kvinnor har visat stort intresse. En sluten Facebook-grupp för programmets tittare växte på kort tid från ett mål på 300 kvinnor till över 6 500.

– Det är ett levande forum. Kvinnor stöttar varandra, delar berättelser och söker hjälp. Vi trodde inte att det fanns så mycket vrede, så många erfarenheter av andligt förtryck, men kvinnor vill prata. Och när en börjar berätta, vågar fler.

Ett återkommande tema i Maggie Morgans arbete är viljan att försvara rätten att tänka själv, också i religiösa kontexter. På SAT-7s kontor i Egypten leder hon arbetet med att ta sig an de svåraste frågorna i en region där både kvinnors och kristnas rättigheter är under konstant press. Men hon beskriver inte sitt arbete som aktivism, snarare som en form av dialog. Hon vill bjuda in fler till bordet.

– Jag brukar föreställa mig ett bord där berättelserna om vilka vi är formas. Vilka är det som sitter där nu, och hur gör vi plats för fler? Jag tror inte på att skrika högst. Jag tror på berättelsen. På mötet mellan människor. 

• Della
• Twittra