EFS Norrbotten

»Vi är en del i något större«

Efter ett helt liv med olika roller inom EFS kliver nu Curth Johansson av för att lämna plats för nya förmågor.

Curth har varit med i styrelsen, sedemera Regionala utskottet, i ett dussintal år. Men hans engagemang i EFS sträcker sig betydligt längre än så. Han har varit en EFS-människa hela livet, och bland annat var han under många år ordförande i EFS Bergsviken. Han känner ett stort ansvar för att hjälpa till, och säger själv att han gärna skulle sitta kvar något år till, men kommer nu att stiga av Regionala utskottet för att lämna plats för nya och yngre förmågor.

Bild: Henrik NäslundBild: Henrik Näslund

Regionala utskottet är sedan omorganisationen mer ett råd än en styrelse, men har ännu många viktiga frågor på sitt bord. Fortfarande har de ett övergripande ansvar för regionen, och för att hjälpa och stödja lokala föreningar i olika frågor. Det är också viktigt att det finns en övergripande organisation för att kunna ordna större läger, konfirmation, inspirationshelg och inte minst för att stötta och vara ett bollplank för de anställda. 

Curth själv säger: 

– Det är otroligt viktigt att vi bygger en »vi-anda« i sammanhanget, att vi gör det här tillsammans. Det är inte »jag har gjort« eller »jag har bestämt« – vi har gjort det, vi är delaktiga tillsammans. Vi är en grupp och vi måste vara rädda om varandra. Stötta varandra. Det är därför det är så viktigt med de här större arrangemangen, att vi gör det möjligt att ses allihop i stora scoutläger exempelvis, eller på inspirationshelgen. Vi är inte bara vår lokala förening, vi är fler, en del i något större. Vi är alla olika, har olika uttryckssätt och förutsättningar, men vi får ändå vara »vi« i ett större sammanhang. 

Curth hoppas att EFS Norrbotten kan ta tillvara på den positiva samhällsandan som finns i regionen. 

– Det finns stora industrietableringar, turismen lever i högsta grad och folk börjar mer och mer upptäcka allt fint som finns här i Norrbotten. Vi behöver vara rustade för att möta detta. Vad gör vi om det blir en stor inflyttning till exempel? Jag tror att det jag vill förmedla är att vi ska inte ge upp – det finns alla förutsättningar för att vi ska finnas kvar och växa. Det är också viktigt att tänka att vi gör det här med gemensamma krafter – även över samfundsgränserna.