Det är onsdag eftermiddag på EFS Västerbottens kansli i Umeå. I skrivande stund har en månad passerat sedan deras distriktsföreståndare, Kristoffer Hedman, lämnade sin tjänst och ingen efterträdare har synts till. Ännu har ingen sökt tjänsten. Trots det låter sig kollegerna inte nedslås, stämningen är god och skrattet finns nära till hands.

Arbetslaget har delat upp de mest akuta uppgifterna mellan sig för att klara sig en tid utan distriktsföreståndare. I detta har styrelsen samt EFS Västerbottens ledningsgrupp fått ökat ansvar.

– Detta är ingen långsiktig lösning, både på grund av den ökade arbetsbelastningen och att det strategiska arbetet blir lidande utan distriktsföreståndare, men det finns mycket som har tagit lång tid att bygga upp, vilket gör att det inte heller kommer att rasa i första taget, säger Göran Berglund, it–ansvarig.

– Det finns en stor styrka i att vara ett bra team, vi är många som har jobbat ihop länge och nu även några nya som bidrar med ny energi, säger Magdalena Sandberg, distriktskonsulent.

Gemenskapen och gruppdynamiken är en av förutsättningarna för dem att klara av denna undantagsperiod.

– En distriktsföreståndare ersätter aldrig en annan, utan tjänsten formas efter personen som får den och sedan täcker teamet upp resten, säger Eva Bäckström, ekonom.

Förslagen kring varför ingen sökt tjänsten är många, bland annat nämner de att det finns gott om tjänster att söka inom Luleå stift.

– Det finns många olika faktorer som påverkar. Kanske föredrar de flesta präster församlingsarbete framför organisations­frågor. Sen handlar det förstås också om kallelse,
säger Lotten Markström, personalhand­läggare och informatör.

– Jag tror att många tycker tjänsten är för bred, säger Leif Holm, utvecklingskonsulent, vilket inte får fullt medhåll:

– Många kanske tror att den är för bred, men egentligen är den idealisk för en person som vill utveckla, säger Eva.

– Det kan vara en god växtplats för den som är ny i arbetslivet också, tänker jag, man får se många olika sammanhang och det är ett bra team att växa i, säger Magdalena.

Skulle det finnas en önskelista på egenskaper hos den kommande distriktsföreståndaren är det en lagspelare som önskas. Runt bordet ges också förslag på personlighetsdrag som inspiratör, en som vill bygga kyrka på nya sätt, med viljan att värna relationen till Svenska kyrkan och samtidigt stå upp för det som EFS kan bidra med.

– En person som ser relationer som viktiga, är målinriktad och vågar vara ledare. Någon som både kan kliva fram och törs vara obekväm men samtidigt är mån om relationerna. Och som sagt detta med att vara kyrka på olika sätt, att tänka nytt och ändå behålla det goda i det gamla, önskar Leif och Birgitta Bergner, distriktskonsulent med musik och scoutuppdrag, fortsätter:

– Det behövs en person som kan få med sig medlemmarna och inte kör över. Distriktets roll är ju inget eget race utan att fånga in gräsrötterna och se vad som är på gång.

Det livliga samtalet börjar gå mot sitt slut. Den fortsatta arbetsdagen kallar, men det finns något som ännu inte har lyfts fram, och Göran betonar avslutningsvis:

– Vi vill bidra med de krafter och de kunskaper vi har för att utveckla EFS. Vi har valt att inte nu gå in i den nya organisationen och därför tror jag det är viktigt för EFS:are runt om i landet att veta att vi vill samverka och vara aktiva i EFS-rörelsen som helhet. Som det ser ut nu har vi inte samma möjlighet, så vi hoppas att vi snart får en ny distriktsföreståndare.

• Della
• Twittra