Det känns som att Jesus är i centrum. Evangeliet tas på allvar här och omsätts i vardagspraktik, vilket är både påfyllande och utmanande. Man behöver komma hit, hela tiden, varje söndag – för det är en färskvara som ständigt behöver fyllas på, säger Agneta Albertsson, som varit medlem i EFS-kyrkan Ängelholm i 25 år.

Tillsammans med styrelsens ordförande Oscar Hedman, prästen Magnus Lennartsson och Victor Forssman, som arbetar med vision och församlingsutveckling, deltar hon i samtalet om deras EFS-förening.

Vad beror den här värmen på?
– Det är som ett DNA brukar vi säga, men det måste också underhållas, säger Agneta och Magnus fortsätter:

– Precis, det kan inte kan tas för givet, även om vi smittas av varandra. När vi har medlemssamtal med nya medlemmar så är detta en av de viktigaste uppgifterna du kan gå in i – att vara med och se andra människor.

I föreningen tycker Victor sig se en vilja och en strävan att vara familj, trots att föreningen växt och i nuläget har över 200 medlemmar:

– Man känner inte alla längre men strävan att vara en familj ligger fortfarande kvar.

Runt omkring oss förbereder ett gäng ungdomar inför helgen och under en vecka hinner det hända mycket i kyrkan.

– Söndagsgudstjänsten är navet, och där är barnen väldigt centrala. Sedan växlar det alltifrån tre scouter som grillar till trehundra ungdomar vissa kvällar, berättar Oscar.

Caféer, kvinnoträffar, morgonbön och bibelsamtal återkommer regelbundet men all verksamhet sker inte i kyrkan. Det finns hemgrupper och allra viktigast, enligt Magnus, är den verksamhet som sker på arbetsplatser, skolor, fritidsaktiviteter och hem:

– Jag kan inte nog trycka på det, vi är inte bara kyrka här utan vi är kyrka varthelst vi är.

Det finns också ett stort fokus på barn och unga, bland annat är söndagsskolan ytterst viktig, och Magnus menar:

– Nischar man sig mot barnen möter man på något sätt hela familjen också.

Vem är EFS-kyrkan i Ängelholm till för?
– Väldigt bra fråga, för vi vill ju att den ska vara för alla som bor i Ängelholm, med omnejd, svarar Agneta. Oscar fortsätter:

– Precis. Kritiken är ju den att de flesta som hittar hit kör bil, och oftast har råd att ha en kombi, men det blir fler cyklar och fler som åker buss. Det är till slut alltid människoöden när man kommer in­nanför väggarna.

– En utmaning för oss, och alla kyrkor, är väl samhällsläget som det ser ut just nu med flyktingsituationen. Det är klart att det påverkar oss och hur vi ska se på diakonala behov, säger Oscar.

Ombyggnationerna av kyrksalen på Metallgatan ägde rum 2006.

– När vi byggde så var det viktigt att det inte var en satsning för oss själva, för våra barn eller för att få det bekvämare utan vi bygger för fler människor. Det finns fortfarande kvar djupt rotat, vi vill bli fler, berättar Magnus.

I föreningen finns många med stort engagemang. De beskriver sig som en projektkyrka som både har uthållighet i det kontinuerliga samtidigt som det satsas rejält så snart något händer.

– Är man många som gör väldigt mycket och växer väldigt snabbt som vi gör finns risken att kyrkan blir en samling grupper som gör olika saker utan att veta om vad andra gör. Då kan man tappa den generella gemensamma riktningen, säger Victor medan Magnus fyller i:

– Det kan komma många som säger att NI gör så bra ungdomsarbete, men varje medlem ska kunna säga VI gör så bra ungdomsarbete, UG, även om personen aldrig varit på UG. Den känslan tror jag man kan underhålla och förstärka.

Som svar på frågan om EFS-kyrkans styrkor svarar Victor:

– I vår kyrka finns en styrka att många hämtar inspiration från olika kyrkor runt om i världen och anpassar den efter vårt sammanhang. När inspirationen blir relevant för oss här kan andra komma hit och i sin tur ta det vidare.

– Jag tror faktiskt alla sammanhang har något att bidra med och därför kan vi frimodigt, men inte sturskt, säga att vi har jättemycket att ge vidare, säger Magnus.

Att vara två EFS-föreningar i samma stad ser de inte som något problem. Delningen gjordes som en offensiv satsning för att vardera föreningen skulle växa sig större än vad en förening skulle ha gjort.

– Vi hittade goda lösningar innan det behövde leda till några slitningar. Visst kändes det tomt att fira gudstjänst i början, men vi visste ju varför, berättar Agneta.

I dag handlar det om sammanlagt cirka 400 gudstjänstfirare i de båda före­ningarna.

– Det är två väldigt olika församlingar, så vi kompletterar ju varandra på det sättet och tilltalar olika människor, säger Victor.

Magnus menar att det skulle kunna rymmas minst ett sammanhang till som kan stavas E-F-S i deras stad.

– I nuläget vet vi inte hur eller om det är rätt väg att gå, men, jag tror det är viktigt att våga lyfta fram EFS-perspektivet och inte bara EFS-kyrkan. Det finns ett behov av att vi betonar EFS, som rörelse, här i Ängelholm, säger Magnus.

• Della
• Twittra