I min dagliga bibelläsningsplan har jag nu kommit till Femte Moseboken och det slår mig hur Gud i kapitel efter kapitel upprepar samma budskap: »Lyssna till Herren din Guds röst och håll fast vid Hans bud«. Det är nästan så jag blir irriterad, »ja, jag fattar, kom till nästa sak«. Men som förälder tjatar jag ofta och påminner min dotter om saker, som »glöm inte borsta tänderna« och »akta ugnen«. Jag upprepar det jag uppfattar som viktigt och angeläget. Kanske är det likadant med Gud?
Jag läser att efter varje förmaning till Israels folk att hålla Guds bud så följer ett löfte om Guds trofasthet och nåd. Jag tror inte att detta ska ses som ett hot, alltså att Guds trofasthet och nåd endast kommer under förbehåll att vi lyssnar till och följer Honom. Gud vill att vi ska hålla Hans bud för att Han vet att vi mår bra av dem. I texten kopplas följsamhet till Guds bud ihop med kärleken till Gud – det är Hans omsorg om människan som ligger bakom Hans bud och att vilja följa dem är att leva i en kärleksfull relation till Gud. Gud påminner folket om den historia de har tillsammans i den 40-åriga vandringen genom öknen, att han alltid har varit trofast emot dem och vill fortsätta den kärleksrelationen.
Lydnad och efterföljelse är inte de mest populära orden i dagens samhälle. Jag tror exempelvis att många i min egen generation är fostrade att vara sin egen gud och att ingen ska sätta sig över en. Men Gud är Gud. Han vill ha den platsen i våra liv, och Hans kärlek och omsorg om oss är oändlig. Vi är Hans barn. Precis som föräldrar tillrättavisar och upprepar saker till sina barn för att de älskar dem, så gör också Gud det mot oss.
Jag tror att vi kristna måste våga ta Guds radikala uppmaningar på allvar – att lyssna till Hans röst och leva i lydnad för det Han talar istället för att främst lyssna på vår egen eller samhällets röst. Först då kan vi i vår rörelse bli den missionsrörelse som är vår vision och längtan. Jag måste ställa om mitt tankesätt från min vilja först till Guds vilja först. Många gånger bjuder jag in Gud till att välsigna det jag håller på med, istället för att lyssna på Honom och låta det leda mina beslut. Kanske talar Gud till dig som en inre förnimmelse, en stilla röst, i bilder eller i bibelläsningen? Kan våra planeringsmöten förändras så att vi lyssnar på Gud först och talar med varandra sedan? Vågar vi ändra riktning för att lyda även om det blir krångligare så?
EFS vill nu jobba mer aktivt med strategi och vision, att vi får tag på Guds vilja för EFS i denna tid – för våra sammanhang i våra föreningar, i Sverigemissionen och i den internationella missionen. Låt oss inbjuda Gud att sätta agendan för våra visioner och strategier.
Maria Stenman
vice ordförande för EFS riksstyrelse
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet