På veckorna är här stor genomströmning av människor, det kommer många som deltar i vår barnverksamhet, sjunger i kör eller vill lyssna på de föreläsningar och temakvällar som finns, säger Cecilia Reuter som arbetat i S:t Mikael ända sedan kyrkan byggdes 1997.

Många av dem som kommer till samarbetskyrkan S:t Mikael som ligger en bit utanför Ängelholms stadskärna beskriver miljön som välkomnande och varm.

– Jag bor inte i församlingens område, det har jag aldrig gjort, utan det är ett aktivt val som min fru och jag har gjort att söka oss hit. Här finns en speciell känsla. Det är som en familj där vi känner oss välkomna men också som att vi behövs och kan hjälpa till, berättar Trygve.

Den känslan är han inte ensam om. En stor fördel är kyrkans arkitektur. Allt finns under samma tak och det är inte långt att gå mellan tjoande lekrum, ett pratglatt fikabord och själva kyrksalen. Ett exempel är den öppna förskolan som ett par gånger per termin har vardagsgudstjänst i kyrksalen som ligger precis intill deras ordinarie lokaler.

– Det är så lätt att kombinera vardagsverksamhet och kyrka, enkla andakter med allt annat, anser Cecilia.

– Föreningen har växt mycket under de senaste åren. När vi bildades 2001 var vi omkring femtio medlemmar medan vi nu är uppemot 150 personer, berättar nuvarande ordförande Anna Johansson.

Att vara en samarbetskyrka ser de som en mix av det bästa från Svenska kyrkan och EFS. För föreningen i S:t Mikael innebär det att fasta kostnader, såsom löner och fastighet, täcks av församlingen me­dan föreningen har i uppdrag att utveckla och bibehålla lekmannaengagemanget.

– I vår värdgrupp brukar vi säga att vi inte är här för att koka kaffe eller kratta gården, vi är här för att tjäna Gud, säger Trygve.

– Vi har värdgrupper vilket är något som inte finns motsvarighet till hos övriga församlingar, berättar Anna och Cecilia fortsätter:

– Värdgruppen är ett bra sätt att slussas in i en gemenskap, man träffas och det finns en uppgift för alla utan att det behöver bli betungande. Som samarbetskyrka kan vi ta det bästa från vardera håll. EFS med stort frivilligengagemang, en tydligt personlig prägel samt ett språk som känns nära och relevant förenas med öppenheten och hela det kontaktnät som finns inom Svenska kyrkan.

Samarbetskyrkans starka sidor, all musik och sångverksamhet samt de barn och föräldrar som varje vecka återkommer ser alla tre som positiva inslag i kyrkan. Dock finns det en utmaning i att få dem som deltar i veckoverksamheten att också bli del i föreningen. Något de också brottas med är den stigande medelåldern.

– Vi kan väl vara en medelålderskyrka var det någon som sa, det är väl bra det? berättar Cecilia och fortsätter:

– Om barn och familjer går till EFS-kyrkan på Metallgatan så får väl vi vara något annat och kommer det kontinuerligt ny-pensionärer hit går det ju bra. Ibland får man tänka att de barn och föräldrar som rör sig här har sin gudstjänst under veckan, även om det vore roligt att se dem här på söndagar.

– Jag är nöjd med den tillströmning vi har, jag tror vi är ganska unika där och det är aldrig bara en handfull på våra samlingar, berättar Trygve.

Trots att det ibland kan vara frestande att se den barn- och ungdomsverksamhet som finns i EFS-kyrkan som ligger endast ett stenkast från S:t Mikael finns det ingen rivalitet mellan föreningarna. Trygve beskriver relationen likt ett syskonskap:

– Vi är två syskon i samma familj. Vi kommer från samma bakgrund, med samma värderingar, vi respekterar och tycker om varandra men vi leker på olika gårdar.

– Det är ingen konkurrenssituation utan vi gör det vi vill och är bra på. Föreningarna har väldigt olika förutsättningar och om man ser på hur olika vi är i dagsläget hade det nog varit svårt att samsas, säger Anna.

– Man kan mycket väl vara två före­ningar på samma ställe. Det är positivt att det finns olika inriktningar och att man kan känna sig hemma på olika håll. Att våra föreningar växt så mycket är nog till stor del tack vare delningen, summerar Cecilia.

• Della
• Twittra