Ett sätt att försöka beskriva skillnaden mellan människor och djur är att människan till skillnad från djuren frågar efter både ursprung och framtid. Vad har hänt? Hur började allt? Hur kommer det att bli? Denna typ av frågor är så grundläggande att vi inte kan låta bli att ställa dem. Det kan till och med vara svårt att vara tillfreds med livet om man inte har svar på dessa frågor. Barn undrar hur de blev till och leker lekar om vad de ska bli. Äldre vuxna kanske släktforskar och försöker klarlägga sina rötter. Vi skickar in DNA-prov för att spåra våra förfäder ännu längre tillbaka i tiden. Frågor om vad som ligger bakom saker och ting och frågor om framtiden driver även en hel del av den vetenskapliga forskningen. Ett exempel på det är en av det sena 1900-talets mest uppmärksammade teoretiska fysiker och kosmologer, Stephen Hawking. En av hans drivkrafter var att försöka komma bortom Big Bang-teorin och skapa en »enhetsformel« – med vars hjälp man kunde beskriva hela den fysiska världen.

Varför är vi så intresserade av denna typ av frågor? Det teologiska svaret är att vi som Guds avbilder är skapade med både ett ursprung och ett mål. Vi är skapade att delta i Guds stora berättelse, Guds plan med hela tillvaron. Vårt ursprung finns i Guds skapartanke och vårt mål finns i en evig gemenskap med Gud. Synden har gjort att Gud blivit skymd både som ursprung och mål, vilket har medfört att de ofrånkomliga varifrån- och vartill-frågorna fått en extra laddning. Gud har i sitt Ord tagit höjd för vår vilsenhet och rotlöshet. Bibeln börjar med våra djupaste rötter: »I begynnelsen skapade Gud himmel och jord«, och berättar sedan om att människan skapades till Guds avbild (Första Mosebok 1). I det sista kapitlet i Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken 22, beskrivs tillvarons mål. Här får vi i en vision en glimt av den upprättade skapelsen inför Guds tron.

Men Bibeln uppenbarar inte enbart historien och framtiden. Vi får även en liten titt bakom kulisserna, in i Guds evighet före »begynnelsen«. I Johannesevangeliet kapitel 17 vers 24–26 får vi del av Guds »enhetsformel« för hela tillvaron: »Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse. Rättfärdige fader, världen känner dig inte, men jag känner dig, och de har förstått att du har sänt mig. Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem.«

Vi får veta att Gud Fader före skapelsen älskade Sonen och att skapelsen blev till för att Gud ville dela denna kärlek vidare. Med andra ord får vi veta att Gud är kärlek. Gud skapar inte för att kunna bli kärlek (som man behöver tänka om man enbart betonar att Gud är en, eftersom kärlek förutsätter relation till någon annan). Gud i sig har relationer, något som kommit att uttryckas i den kristna trons treenighetslära, och kan därför vara evig kärlek. Vi får även veta att Gud Fadern ger härlighet till Sonen, och att Sonen gör Faderns namn känt. Med andra ord finns bakom hela skapelsen en självutgivande kärlek, där gudomspersonerna betjänar och ärar varandra.

Djupast i Guds plan för hela tillvaron är Guds kärlek, Guds självutgivande kärlek. Det mest grundläggande i tillvaron är alltså inte makt (som många ideologier och även en del religioner hävdar), eller fortplantning och överlevnad (som en del som tror att biologi kan förklara allt hävdar). Det som är djupast i Guds plan – självutgivande kärlek – säger en hel del om vad vi egentligen borde söka, och är avslöjande att spegla sig mot. Det hjälper oss att förstå varför makt och karriär inte kan mätta oss eller ge oss ro, varför vi hela tiden törstar efter kärlek och kan drivas till nästan vad som helst när acceptans och kärlek utlovas. Men det hjälper oss även att ana varför ödmjukhet och förlåtelse (självutgivande kärlek praktiserad i syndens värld) kan ha en sådan förvandlande styrka, och varför Jesu död på korset verkligen speglar Guds innersta. 

Nu är Guds kärlek inte det enda som kan sägas om Gud. Gud är till exempel enligt Bibeln även helig och allsmäktig. Sammantaget gör de beskrivningar av Gud som Bibeln ger att vi inte kan reducera Gud till enbart kärlek. För att fånga in bredden av Bibelns beskrivningar av vem Gud är behöver också många andra kompletterande egenskaper lyftas fram. Gud är med andra ord inte så »enkel« som filosofer ibland vill göra honom. Gud är inte filosofernas »orörde rörare« (som Aristoteles talade om), utan en levande och handlande Gud och därmed mer »komplex« än vad vi gärna vill göra honom till. Även Guds helighet och makt ligger bakom hur Gud utformat sin frälsningsplan. Det hjälper oss att förstå att Gud inte bara kan »se mellan fingrarna« när människans gudsuppror och synd ska hanteras. För en helig och allsmäktig Gud som är kärlek är syndhantering ingen enkel historia. Förlåtelse och att besegra döden kostar till och med Gud något, vilket ännu tydligare visar på Guds oerhörda kärlek. Det finns ingen billig nåd, bara dyrköpt nåd. Den treenige Gudens »komplexitet« hindrar dock inte att Gud är en och att det grundläggande i tillvaron är hans kärlek.

Som människor bär vi på en längtan efter hållbara svar på frågorna om ursprung och framtid. Dessvärre medför vårt eget sökande att vi bygger våra liv på fel saker. Makt och egen vinning blir ofta principerna vi lever efter. I praktiken är detta motsatser till en självutgivande kärlek som sätter den andre i centrum.

Vi behöver möta den självutgivande treenige Gud som Bibeln talar om. Då kan vi få syn på vårt djupaste ursprung och livsmål, som båda är förankrade i Gud själv före skapelsen. Bara i relationen till honom finner vi den kärlek som kan ge den ro och den bekräftelse vi är skapade för. Bibelns sista vers, »Nåd från herren Jesus åt alla« (Uppenbarelseboken 22, vers 21) är en hälsning som har sin klangbotten i Guds eviga kärlek innan världen ens var skapad. Den speglar även att det framtida målet, evig gemenskap med Gud, är möjligt genom Jesu Kristi nåd. Våra djupaste rötter och vår framtid finns i honom. Detta gäller oavsett om vi har koll på våra biologiska rötter eller inte – och hur hotfull världen och framtiden än kan se ut. 

• Della
• Twittra