Vilka ledaregenskaper lyfter vi fram i vår rörelse? När Mia Pettersson, ordförande i EFS och Salts centrala musikutskott, fick höra att Budbäraren speglat Musikledarforum utifrån den andlige ledaren väcktes många tankar.

Tidigare i detta nummer finns ett samtal om musikern som andlig ledare, något jag ser fram emot att läsa. Samtidigt som det samtalet fördes i Uppsala befann sig ytterligare ett hundratal andra musiker i samma lokaler. De kom alla från olika EFS-sammanhang och var med på Musikledarforum, EFS och Salts fortbildning för anställda och ideella inom våra församlingar, bönhusföreningar, samarbetskyrkor med mera.

Tänk om vi också fått ta del av ett samtal med tonåringarna från Västerbotten som övade för att leda församlingen i sång, se deras drömmar och kanske bekymmer. Eller fått läsa en artikel om glädjen att lära sig spela cajun, en trälåda som likt en trumma ger olika ljud. Ett instrument som ger möjlighet att med små medel, både ekonomiskt och praktiskt, få psalmer och andra lovsånger att svänga lite extra.

Kanske reagerade jag först på att vår glest återkommande inspirations- och fortbildningshelg, en rest som finns kvar av tidigare rikt utbud av musikverksamhet, inte ledde till mer än en intervju i Budis. Efter reaktionen följde tankarna om vad vi som rörelse värdesätter. Om vi bara lyfter musikern som andlig ledare riskerar vi att missa eller förminska den roll många musiker spelar i församlingen.

Det behövs andliga ledare. En del av dem är kallade att kombinera sitt ledarskap med ett musikaliskt ledarskap. Det är vi helt överens om. Men om våra församlingar bara bestod av andliga ledare skulle de vara långt ifrån vad som beskrivs i Bibeln. I Apostlagärningarna 6 beskrivs hur några får i uppgift att ordna med måltiderna, för att andra skulle få ägna sig helt åt bön och undervisning. En arbetsfördelning som är praktisk men också genomtänkt, där de som väljs inte bara har sina gåvor med sig in i arbetet utan också bärs av förbön. I Andra Krönikeboken 34 berättas att leviterna, som utvalda till tjänst i Guds tempel, inte bara fick prästerliga uppgifter utan också sattes till förmän, sekreterare och dörrvaktare. Tydligast visas i 1 Korinthierbrevet 12 där församlingen liknas vid en kropp som endast fungerar om alla delar finns på plats. Där ges inget utrymme för rangordning, endast för beroende.

Låt oss lyfta fram och bekräfta de olika funktionerna i församlingskroppen. På samma sätt som diskaren och kaffekokaren ofta är förutsättningen för fikagemenskap är organisten, gitarristen, barnkörledaren en förutsättning för att sång och musik ska få bära våra lovsånger och böner. Samtidigt fyller de vårt minne med ord som Gud en dag vill påminna oss om när en sång plötsligt möter oss i en oväntad situation.

Musiken kan glädja, trösta, bära och utmana, ibland även ordlöst. Låt inte bilden av musikens roll bli enfärgad. Låt inte bilden av musikerns roll bli enfärgad. Måla inte heller bilden av ledare i endast en färg.

Mia Pettersson

ordförande i EFS och Salts centrala musikutskott

• Della
• Twittra