Vad kan vi göra för de förföljda kristna?

Under årets påskfirande skakades vi av nyheterna från Sri Lanka om bombdådet som ledde till att många kristna dödades. Plötsligt blev det en nyhet också i svensk media att kristna människor förföljs för sin tro. I Nigeria har det i år skett flera brutala attacker på kristna och i Irak är det fortfarande otryggt att vara kristen, även om kriget med IS är över. Vi får höra förvånansvärt lite. Hur kommer det sig att svenska medier berättar så många andra berättelser men inte dessa? Hur kommer det sig att Sveriges politiker inte tydligare fördömer attacker som man gör när annan brutalitet sker? Det finns olika statistiska uppgifter kring förföljelse, men det statistiken visar är att fler och fler kristna upplever sig hotade på grund av sin tro och många, många är de som dödas varje år. 

Hur kan det vara så att vårt land står och tittar på den förföljelse som sker? Den världsvida kyrkans ledare ber oss prata med våra politiker. Många kontakter tas både genom att kyrkoledare tillsammans söker samtal med politiker, och genom protestmanifestationer och lokala initiativ. Ändå är det förvånansvärt lite som sker, sägs och rapporteras i det offentliga rummet.

I kyrkan ingår vi i ett globalt systra- och brödraskap där vi hör samman med människor vi aldrig träffat därför att vi har en gemensam Far, Gud själv. Nya testamentets brev gör detta tydligt när det står »bröder« gång på gång. Paulus, Petrus, Johannes såg sig själva som en del av denna världsomspännande familj. Just nu lider våra syskon på många håll. För oss är de inte främlingar långt borta, utan de är alla en del av vår familj. Vad kan vi göra för att lindra nöd och visa den del av kyrkan som lider att den inte är ensam och bortglömd? Och vad kan Sveriges politiker och svensk media göra, för att sätta fokus på den grymhet som sker medan världen ser på. En konkret sak som våra makthavare kan göra direkt är att börja lyssna till de konvertiter som finns här i Sverige. Att börja göra något, kan vara att ge dem en fristad.