Missionsinspiration, missionärsvård, missionsombud och missionshistoria är bara några av de ingredienser som behövs för att beskriva Viktoria Nordéns nya uppdrag. Trots att hösten precis gjort entré har hon redan hunnit med att besöka tre föreningar, och fler kommer det bli.
– Det är roligt att så många hört av sig och vill ha besök, berättar hon, nyligen hemkommen efter en inspirationshelg i EFS Norrbotten.
Hennes projektanställning sträcker sig fram till nyår och är delad i två, 50 procent som missionsinspiratör gentemot EFS-föreningar och 50 procent för att sköta arbetet med utlandsmissionärernas tjänst och tillvaro. Ett arbete med stor bredd, med andra ord.
– Samtalen med EFS-medlemmar runt om i landet är det jag ser fram emot mest. Det visar hur meningsfullt det EFS gör är. Jag har fått ana en del av all den glöd som finns inom EFS, den ser jag också fram emot att se mer av.
Gentemot EFS anställda utlandsmissionärer längtar Viktoria efter att börja arbeta fram riktlinjer för hela den process som varje missionär går igenom, och att i detta se till kropp, själ och ande. Vilket är något EFS inte haft möjlighet att prioritera tidigare. För Viktoria blir detta även en möjlighet att fortsätta hålla kontakt med EFS systerkyrkor samt alla missionärer som hon levt nära de senaste fyra åren.
Hur kändes det att efter årets missionärsretreat inte längre vara en av dem?
– Lite blandat, förstås. Jag kom på mig själv med att det i min kropp fanns en känsla av »snart är vi på väg«, så det finns fortfarande ett sug och en längtan, samtidigt som det känns väldigt skönt att stanna kvar här i Sverige. Det finns ingen sorg i att inte åka.
Finns det något du saknat som missionär som du nu hoppas kunna göra något åt?
– Att ha egna erfarenheter tror jag kommer vara en stor resurs i arbetet kring missionärslivets olika faser. En sak som jag kommer att lyfta lite extra är hur vi tänker just kring hur vi tar emot en missionär som kommer hem. För oss hamnade vår hemkomst mitt i jubileumskonferensen och såhär i efterhand kan jag känna att det hade behövts ett extra stöd just då. Vi fick rätt mycket hjälp via andra organisationer, bland andra Marina Prince från Sydafrika och Ulrika Ernvik, (se Budbäraren sida 16). Det känns extra viktigt eftersom hemkomsten är en del i processen som ofta tappats bort av många kyrkor och organisationer tidigare.
Båda halvtiderna är tjänster med stora möjligheter och behov, vilket kan bli en utmaning.
– Att avgränsa sig är det som kommer bli svårast, att se vad som ska göras nu och i hur stor utsträckning, men jag tror detta är något som EFS behöver. Både förnyad missionsinspiration och att ta fram mallar när det gäller arbetet med våra missionärer. EFS har ett hjärta för mission, men det krävs att man underhåller det.
Det finns mycket gott som sker runt om i föreningarna, vilket ger Viktoria möjlighet att fokusera mer på vidareutveckling och nya områden.
– Missionsombuden har haft en viss roll genom tiderna, men jag funderar på om det skulle gå att skapa en tajtare relation mellan dem och våra utsända missionärer. Det är något jag tror skulle uppskattas från båda parter.
– Jag skulle vilja få missionsföreningarna att förstå mer att även de är delaktiga i missionsarbetet. Mission är för alla och alla kan vi söka Gud i det.
Vad tar du med dig in i din nya tjänst från era år i Etiopien?
– Bönen, även om det inte är något nytt för varken EFS eller dess internationella avdelningen som jag numera jobbar med, men jag vill hålla kvar vid den och aktivt söka Gud i mitt arbete. Att be för våra missionärer är också något jag vill fokusera extra på. Jag vill också ta med mig tempot, som här skiljer sig helt från vår vardag i Addis Abeba. För att jag själv ska må bra i den här tjänsten, där det skulle gå att göra hur mycket som helst, så känns det viktigt att sänka tempot, men också för att ha tid att varje dag lyssna in Gud.
Under inspirationshelgen i Norrbotten blev det tid för EFS missionshistoria, det internationella arbetet i dag och Viktoria berättade även om sina egna lärdomar från tiden i Etiopien samt kyrkan där.
– Det var oerhört kul att få vara där och det blev många givande samtal. Det finns ett intresse och engagemang som är så härligt att få möta.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet