Porträtt

Unik utmärkelse till scoutlegendar

»Detta kom helt utan förvarning för mig när jag stod där på estraden, jag blev som förstummad. Det gick liksom inte att relatera till.« För Göran Berglund har det ännu inte sjunkit in, det faktum att han är en av totalt drygt 200 personer som förärats Scoutsveriges högsta utmärkelse, Silvervargen.

Det var under fredagskvällen på EFS och Salts årskonferens som Göran Berglund fått i uppdrag att överlämna stafettpinnen som lägerchef för Patrullriks till nästa års läger i Mossebo. Efter att ha fått den officiella lägertröjan för Patrullriks 2017 av lägerchef Lars Harrysson tog kvällen en för Göran oanad vändning. Silvervargen får endast innehas av 25 aktiva scoutledare under 60 år och efter en lång urvalsprocess har den förste inom Salt Scout, tidigare EFS scout, förärats denna utmärkelse.
– Jag tror inte man kan säga att det bara är en utmärkelse till mig, utan det är ett sätt att se hur EFS och Salt Scout är en bra del av scoutrörelsen i Sverige i dag. Jag är oerhört tacksam och förstår att det är flera personer som arbetat för att jag ska få detta. Det känns hedersamt. Alla gratulationer som jag fått efteråt, via sociala medier, är också väldigt glädjande. Jag är oerhört tacksam, berättar Göran när Budbäraren ringer upp efter konferenshelgen.

Jag är oerhört tacksam och förstår att det är flera personer som arbetat för att jag ska få detta. Det känns hedersamt, säger Göran Berglund.Jag är oerhört tacksam och förstår att det är flera personer som arbetat för att jag ska få detta. Det känns hedersamt, säger Göran Berglund.
Fredagskvällen under EFS och Salts årskonferens tog en oanad vändning för Göran då han tilldelades Silvervargen.Fredagskvällen under EFS och Salts årskonferens tog en oanad vändning för Göran då han tilldelades Silvervargen.
– Detta kom helt utan förvarning för mig när jag stod där på estraden, jag blev som förstummad. Det gick liksom inte att relatera till, säger Göran– Detta kom helt utan förvarning för mig när jag stod där på estraden, jag blev som förstummad. Det gick liksom inte att relatera till, säger Göran

Med varm västerbottnisk röst berättar Göran om sin koppling till scoutrörelsen. Orter och årtal för Patrullriks samt övriga läger sitter som ett rinnande vatten och utgör stommen för hans livsberättelse. Allting började när Göran fick sin första tjänst. Efter att ha gått Hagabergs fritidsledarutbildning och gjort lumpen började han som ungdomsinformatör (ungdomskonsulent) för EFS 1974. I arbetet ingick friluftsverksamhet, såsom hajk, med bland annat en flickgrupp-pojkgrupp (FG/PG) i Vittsjö. Hans engagemang har sedan dess berört alltifrån lokala läger, distriktssatsningar, administrativt ansvar och nationella satsningar såsom Patrullriks, EFS centrala scoutråd, samt som representant i KFUK-KFUMs styrelse, men det var först i slutet av 80-talet som han första gången blev lokal scoutledare.
– Innan jag kom till Skåne 1974 hade jag aldrig varit med på något scoutliknande, det hade mest handlat om tonårsverksamhet tills dess och mycket musik. Jag har alltid spelat gitarr, sedan tonåren.

Att Göran har många strängar på sin lyra går inte ta miste på. Sedan sin första tjänst som ungdomskonsulent har han aldrig upplevt yrkeslivet som enahanda. Alltifrån hur stadgar eller avtal ska skrivas, att vara redaktör för EFS Västerbottens distriktstidning, illustrera och rita, planera gudstjänster, hålla ledarutbildningar, producera trycksaker är bara ett axplock från Görans meritlista. Just nu är det församlingsarbete som gäller. På fritiden tycker han om att mixtra med saker och har ett behov av att renovera och reparera, såväl möbler som motorer. Musiken är också något som fortfarande ligger varmt om hjärtat. Mitt i mångfalden av intressen kan man fundera på vad som fått Göran att fastna så för scouting.

När är scoutlivet som bäst?
– Lägerlivet är något speciellt. Allra bäst är att vara i den lilla patrullen, att få göra saker tillsammans med de fyra som man är ledare för och den gemenskapen blir så mycket starkare på läger när man umgås över längre tid. Den närhet och möjlighet till delande, samtal och utbyte som det ger är ovärderligt. Vi är nog skapade till gemenskap.
Görans kristna tro har alltid bemötts med respekt inom scoutrörelsen. Han upplever en valhänthet att hantera frågor om Gud i den svenska kulturen och saknar samtal om tro och andligt perspektiv i det offentliga Sverige. Trots det har han kunnat lyfta sina kristna värderingar i de forum där han funnits med, även om han skulle önska en tydligare koppling till scoutrörelsen i stort.
– Det finns ett värde i den större gemenskapen som just nu bärs av ett fåtal individer snarare än hela Salt Scout.

Om du fick drömma och längta, vad skulle du vilja se mer av inom scoutrörelsen framöver?
– För mig är svaret samma för såväl EFS, kyrkan i stort och scoutrörelsen. Min önskan är att både unga och äldre kunde få växa andligt och själsligt och finna en bärande tro, som får ge ljus och hopp i livet.
Göran menar att där kan scoutrörelsen, liksom många andra sammanhang, vara ett verktyg för att hitta en tro som håller. Att scouterna lockar både pojkar och flickor samt ger god ledarträning är också en viktig nyckel för framtiden.
– Det är liksom ingen solokarriär, utan det handlar hela tiden om att göra det här tillsammans.
Själv är Göran inte uppvuxen med scouter omkring sig, utan passionen för scouting är något som växt fram utifrån de sammanhang han befunnit sig i.
– Jag är ingen typisk friluftsmänniska, utan det är grupprocessen som är själva grejen. Det blir betydligt lättare när man är ute, det finns plats för barnen att röra sig och ute i naturen lär man sig så otroligt mycket. Friluftslivet är en otroligt bra verksamhetslokal och gemenskapslokal. Man behöver inte hitta på så mycket, allt finns redan där.