Vill inte du bli medlem i föreningen? Frågan kom till mig året innan konfirmationen då jag var 14 år. Minns att jag tyckte att det var stort och med en vuxens vokabulär skulle jag nog säga att jag kände mig hedrad. Jag skulle få vara med i egenskap av mig själv och inte bara för att mamma och pappa var det. Nu har jag förvisso alltid varit lite lillgammal, men med frågan kände jag nog också att det följde ett ansvar att bidra. Det var även tilltalande att känna sig behövd och efterfrågad, något som kanske snarare kännetecknar min generation än känslan av ansvar.

När vi talar om unga och medlemskap tycker jag mig ofta höra att den vanligaste strategin är att inte ställa frågan om de vill vara med. Istället kommer ofta två vanliga förklaringar: »de kommer ändå snart att flytta« eller »de kommer att fråga när de vill gå med«. Fel, säger jag. Den unga generationen i dag kommer inte att fråga, för det ligger inte i deras natur, de ser på medlemskap på ett annat sätt. När det kommer till att unga ändå ska flytta så är det kanske så, men som sammanhang har man en stor möjlighet att de åren som ändå är aktuella visa på vikten av att finnas med i en församling. Den erfarenheten kan komma att bli viktigare än man tror längre fram.

Nog om det, den frågan som unga framför allt vill ha ett vettigt svar på är »varför?«. Varför ska jag vara med? Frågan är ofta större än personen själv och kan syfta till vad som är församlingens syfte; vad har ni för vision, hur vill ni nå dit och vad ser ni är mitt bidrag i det? Alla tänker så klart inte så, men många gör det definitivt. De vill veta vad de blir medlemmar i och då är föreningssvaret helt enkelt inte längre aktuellt.

Men det finns något som är viktigare än något annat när det gäller unga och ungdomsarbete. Dietrich Bonhoeffer har skrivit om det utförligt, men i korta ordalag handlar det om att inte fastna allt för mycket i att skapa häftiga ungdomsmiljöer för att unga ska vilja vara med. I stället blir församlingens uppgift att dra unga med sig mot centrum, mot Jesus Kristus. Bonhoeffers poäng är att kyrkans framtid inte är ungdomen själv, utan Jesus Kristus själv.

Fundera på frågan »varför?« och låt det bli en utmaning i ert sammanhang att faktiskt tillfråga nya människor, inte bara unga, om att vara med i gemenskapen. Vänta inte på att de ska fråga om de får vara med, utan var den som ställer frågan först. Att få frågan är viktigare än man kan tro. Ta sedan en stund till och fundera på hur ni i er församling på olika sätt kan dra människor närmare Kristus.

Johanna Björkman,

Generalsekreterare Salt

• Della
• Twittra