Årsmötena avlöser varandra den här tiden på året. Det kan vara tillställningar man avstår från att gå på om man vet att valberedningen inte lyckats fylla alla platser. Kanske finns rädslan att omedelbart bli invald i styrelsen bara för att man är närvarande i lokalen?

Har du tänkt på att många som sitter i en styrelse ofta sitter i fler? Samtidigt som det stora flertalet aldrig någonsin har suttit i en styrelse. Jag funderar på varför, och undrar om det är för att man tänker att det som görs där känns avlägset och kanske till och med tråkigt. Eller har man refuserat sig själv genom att tänka: Jag har ju inget att bidra med? 

Kanske märker du vart denna krönikan lutar –  just det, som en stor reklamskylt för att säga ja till förtroendeuppdrag…

Styrelsearbete är förtroendeuppdrag. Du blir tillfrågad av någon som har förtroende för dig för att du ska vara med och dela med dig av dina kunskaper och erfarenheter. Att sitta i en styrelse handlar om att vända och vrida på kluriga frågor för att upptäcka att vi blir kloka tillsammans, att fler tänker så mycket bättre än en, och att just ditt bidrag – oavsett om du var för eller mot det förslag som avhandlades – breddade perspektiven så att det beslut ni till slut fattade var väl underbyggt.

Att sitta i en styrelse handlar både om att få förtroendet att vara med och leda i vision, om att be och söka Guds väg för den förening och gudstjänstfirande församling som ni representerar och om att ställas inför svåra beslut som ingen direkt har en lösning på. Det är en förmån att få stå i det ledarskapet, att tillsammans med andra söka det bästa för den plats där ni finns och verka för att Guds rike ska breda ut sig.

Jag önskar att det fanns fler som längtade efter att kliva in och ta ansvar i ledarskap, människor som vågade släppa sin rädsla för att inte kunna bidra tillräckligt. Människor som ville ställa sig till förfogande och som fick vara med och se hur mycket som går att åstadkomma när vi ber och arbetar tillsammans.

EFS riksstyrelse, regionala utskott och lokala föreningar, församlingsråd och kyrkoråd behöver kloka, frimodiga och eftertänksamma människor. Människor som tror att det går att sträcka sig mot en vision, som längtar efter att vara med och se vårt land förvandlas och som vill vara med och ta steg i den riktningen. Kanske är det du som ska pröva om det är din uppgift? Kanske finns det någon du känner som du ska uppmuntra, kanske någon ung människa som ska få växa genom att gå tillsammans med mer erfarna, eller några mer erfarna som ska få nåden att lära känna en ung driven visionär?

När någon frågar dig om du vill vara med och leda betyder det att det finns ett förtroende för dig. Kanske ska du pröva i ditt hjärta om du ska säga ja? Avfärda inte frågan för fort, utan utmanas av att du kan få växa tillsammans med andra och vara med och fatta viktiga beslut i ett stort skeende, i Guds tid. Och till sist: Gå på årsmöten, lyssna noga, fråga när du inte förstår och ta del i besluten om stora och viktiga frågor som rör ditt sammanhang – men också den värld vi är satta i att älska.

• Della
• Twittra