När jag kliver på bussen säger jag alltid »hej« till busschauffören. Jag har noterat att andra människor oftast bara kliver på och blippar sin biljett, ordlöst. Det enda som hörs är maskinens lilla pip som noterar att biljetten är registrerad. 

Jag tänker på sången vi sjöng som barn: »En busschaufför, det är en man med glatt humör …« Men blir man på glatt humör när man blir behandlad som om man inte finns? Det blir allt vanligare att vi ser förbi varandra, med våra telefoner i handen och hörlurarna som stora lock över öronen. 

Det enda stället jag noterat att man hälsar på folk mycket noga är på SJ lounge i Stockholm. Flera gånger har jag sett hur någon reser sig för att gå och ska precis slinka ut genom dörren, när personalen lägger märke till detta. Då ropar en av de anställda högt över hela rummet: »Hejdå!« Lite chockade tittar vi alla upp och lägger märke till det oväntade och numera lite avvikande beteendet.

Jag har funderat på detta med vänlighet, att det är gratis, att människor blir glada och att det till och med kan ge ett leende som belöning.

Vårt samhälle behöver fler som säger »hej« och som ropar »hejdå«! Vi behöver de vänliga blickarna, vi behöver »tack«, »ursäkta«, »förlåt« och många fler småord, som vi liksom kan strö omkring oss lite varstans.

Efter denna höstens mörker – på så många områden – kommer nu julens hoppfulla bibeltexter. Jag längtar efter gudstjänstens gemensamma läsning om Guds kärlek, som blir synlig i barnet som föds, och hur ljuset kommer med honom in i denna världens mörker. Jag längtar efter proklamationen av texten från profeten Jesaja som säger: »Natten skall vika där ångest nu råder. Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.«

Vilka starka ord – att natten skall vika … Mörker motas alltid bort med ljus. Paulus beskriver i ett av sina brev hur vi en gång var i mörker, men att vi i Herren har blivit ljus (Ef 5:8). I juletid kan man fundera lite extra på vad det betyder. När Paulus för sitt resonemang om ljuset, är det formulerat som ett faktum; en gång var du, och nu har du blivit. Det betyder att du är ljus! Paulus fortsätter med att beskriva hur vi nu behöver leva så, och låta det få konsekvenser i våra liv. Han skriver om godhet, rättfärdighet och sanning. Hur är vi ljus? Var skiner du och jag?

Tänk om vi alla överträffade varandra i vänlighet, godhet, rättfärdighet och sanning. Inte av tvång, utan av fri vilja – för att vi nu blivit ljus i detta världens mörker. I dig, genom Jesus Kristus, finns möjligheten att sprida värme.

Ljus i mörker kan man vara i oändligt många sammanhang, och ibland räcker det att vara en liten fladdrande låga av vänlighet. Jag tror minsann att det skulle kunna vara vår julgåva till vårt samhälle och omvärld. Låt oss denna jul vara ljus och strö småorden omkring oss som tomtebloss!

• Della
• Twittra