Denna december stannar jag särskilt till inför de vise männen i julens berättelse.
I min fantasi ser jag dem rikt utsmyckade i vackra kläder, ridande på sina kameler. Jag vet, jag har sett det på film – det står inte beskrivet just så i Bibeln. Hur som helst; de har rest långt därför att de sett en stjärna födas, en stjärna som bär på löftet om en nyfödd kung. I Matteusevangeliet läser vi att de tar vägen via kung Herodes och frågar: »Var finns den nyfödde kungen?« Herodes blir allt annat än glad när han förstår att det finns en profetia som bekräftar stjärntydarnas ord. Männen ger sig iväg för att på egen hand ge den nyfödde sin hyllning. De finner Jesusbarnet och faller ner för att tillbe honom. Jag återkommer strax till berättelsen.
Under året som gått har jag haft anledning att både läsa Lausannedeklarationens 15 artiklar som formulerades för 50 år sedan, och den etiopiske teologen Gudina Tumsa som under samma tid formulerade en holistisk teologi för Mekane Yesus-kyrkan. Båda dessa texter går hand i hand och sätter ord på missionsuppdraget – att i ord och handling berätta om Jesus. Att låta Jesu liv och undervisning få prägla hela livet. En sak som jag noterade på ett särskilt sätt i min läsning, både i formuleringar av Gudina Tumsa och i viss mån i Lausannedeklarationen, är perspektivet om Kristus som konung. Att missionsuppdraget tar sin början i att Jesus Kristus är Herre och att allt är lagt under honom.
I Matteusevangeliets sista kapitel finns de verser som vi brukar kalla missionsbefallningen. Där återfinns också Jesu kunglighet: »Mig har getts all makt, gå därför ut …«
Kyrkoårets texter i november har haft ett allvar. Vi ska förberedas i våra hjärtan inför Jesu ankomst. Bibeltexterna har handlat om att Jesus ska komma tillbaka. Kristus konungens perspektiv beskrivs. Han ställer världen inför sina sista skälvande sekunder, innan den störtar samman, för att sedan nyskapas.
Nu kan vi återgå till stjärntydarnas fråga till landets kung Herodes, som även angår oss. Var finns den nyfödde kungen? Var finns kung Jesus i mitt liv och vad betyder det att jag, att vi, att kyrkan har en kung? Kanske skulle vi må väl av, att när det är oordning i världen, påminnas om att vi kan få lära känna kungarnas kung.
Stjärntydarna hade rest långt för att få möta Jesus. Bibeltexten berättar att de fylldes av stor glädje och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor. Din kista må vara tom. Men när det gäller Jesus frågar han inte vad du har att ge, utan han börjar med att ge dig allt. Han ger dig sig själv och ditt gensvar kan vara detsamma – att du ger ditt liv till honom.
Detta är stort! Nu firar vi jul med kungen i våra hjärtan!
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet