För att ta reda på hur läget är efter sammanslagningarna, samtalade jag med Anders Yngvesson från Framtidskyrkan i Gottne-Mellansel samt Margareta Nordlund från Centrumkyrkan i Husum. 

Anders berättar hur det långt innan samgåendet fanns en stark ekumenisk rörelse i bygden. 

– Människor längtade till varandra, och det skulle jag säga var drivkraften till det som blev Framtidskyrkan. 

Jag är nyfiken på vad som har varit nycklar för att grunda en ny församling av det som tidigare varit tre. Margareta svarar så här:

– Det handlar om att vara grundlig när man gör stadgar och församlingsordningar. Att bearbeta frågorna ordentligt innan man sätter dem på pränt. Vi från EFS-föreningen hade mycket stöd av EFS Sverigeavdelning och Johannelund. 

Även Anders ger ett liknande svar och betonar att det har lett till att man oavsett församlingsbakgrund känner sig hemma. Han fortsätter:

– Efter drygt tio år kallar vi oss inte längre en sammanslagning. Vi är Framtidskyrkan. Att vi har rötter i tre organisationer syns framförallt genom att vi alltjämt stödjer respektive internationella missionsarbete. 

Margareta fyller i:

– Jag upplever att vi är en församling och att vi är på samma nivå som syskon, jag upplever aldrig ett vi och dem. När nya kommer till tro, eller redan kristna hittar till oss, kommer de till Centrumkyrkan och blir medlemmar här. Folk i allmänhet här i Husum ser sammanslagningen som något positivt. De förstod aldrig varför vi tidigare körde varsitt race. 

Med drygt hundra medlemmar i Centrumkyrkan och omkring det dubbla i Framtidskyrkan ser jag, utifrån att ha lyssnat till Margareta och Anders, två församlingar som fått kraft och därmed gör starka avtryck lokalt. Det visar sig genom exempelvis återkommande Alphakurser, samverkan med fritidsgård och arbete bland flyktingar. Allt som en frukt av att Gud gav människor en längtan efter något nytt och också gav dem modet att våga förändra det rådande. 

• Della
• Twittra