Utanför kyrkan passerar en aldrig sinande ström av bilar tillsammans med de typiska röda Londonbussarna.

Just den här dagen är trafikstockningen värre än vanligt för ett hus har rasat och blockerar en huvudled några kilometer bort. Trafiken är ett återkommande samtalsämne i London – så också i dag. Vägarna är underdimensionerade och sårbara.

Sju modiga körsångare är de första på plats denna lördagseftermiddag i första adventshelgen. De har anmält sig utan att egentligen veta vad de kommer till – eftersom detta är första gången EFS London arrangerar något liknande. Efter en presentation och lite uppsjungning slappnar alla av och sångglädjen och julstämningen är påtaglig. Vi övar Stilla natt och lyckas även få till Dotter Sion i fyra stämmor.

Efter körövningen kommer barnen som ska vara med i luciatåget.

Jag uppmanar dem att härma mig i sången Nu tändas tusen juleljus. De svenska jul- och luciasångerna är nya för barnen, men inte för föräldrarna. Mammor och pappor nynnar med och uttrycker sin glädje över att deras barn får möjlighet att odla den tradition som de själva vuxit upp med.

Vi har samlats tillsammans med föräldrarna längst fram i kyrkan och barnen tittar storögt på mig och sjunger lite trevande. Efter en stund har vi övat in fyra luciasånger och lyckan är stor när de får öva i mikrofonerna. Om möjligt är lyckan ännu större när de får ta på sig sina lucialinnen och ljuskronor. Tre lucior och en pepparkaksgubbe blir årets startfält.

Klockan fyra öppnas portarna och folk börjar droppa in i den vackert adventspyntade kyrkan. Glögg och pepparkakor bjuds i nedre delen av kyrksalen som används som kyrktorg med fikaservering. Det känns som om vi befinner oss i Sverige. Barn, föräldrar och även några morföräldrar har hittat hit och de flesta pratar svenska. AnnaHelena och två personer från Holy Trinity Barnes arbetslag, tillsammans med flera ideella engelsmän från församlingen, är med och servar hela eftermiddagen. Jag ser att de ler lite med jämna mellanrum då de blir tilltalade på svenska av besökarna.

Jag möter enskilda, par och familjer som har bott i London i allt ifrån åtta månader till åtta år. Någon har aldrig bott i Sverige men har svenska föräldrar. Jobb, utbildningar eller kärleken verkar vara de främsta orsakerna till flytt till London. Samtalen kretsar lite kring jämförelser mellan svenska och engelska förhållanden. Jag förstår av samtalen att Sverige är unikt fördelaktigt under småbarnsåren. Alla dagis i England är privata och en dag på dagis i England kostar en månadsavgift i Sverige. Jag förstår också för första gången hur stort London är, lika stort som ett område utgörande flera städer i Sverige.

Gudstjänsten har förberetts av AnnaHelena Lindberg, Erik Engberg från Skellefteå och Lena Harris, som senast bodde i Uppsala och var linjeföreståndare för bibelskolan på Johannelunds teologiska högskola. De är alla EFS:are som bor i England.

När man bor utomlands blir svenskheten en påtagligt förenande faktor och svensk kultur och svenska traditioner viktiga och uppskattade. Både Lucia och advent är sådana traditioner som inte firas i England. Även om advent uppmärksammas i kyrkan i England är den inte lik den svenska. Därför vill EFS möta det behovet och samtidigt erbjuda kyrkan som en mötesplats och gemenskap att återkomma till även mellan högtider som advent och midsommar. I gudstjänsten bjuder AnnaHelena fram en svensk tjej från området som varmt rekommenderar kyrkans Alpha-kurs. En mamma talade även varmt om det Öppet hus som varje torsdag arrangeras för föräldrar med barn.

Ett sextiotal personer delar den uppskattade adventsgudstjänsten med inslag av luciatåg och många har inte varit i kontakt med EFS London tidigare. Fikastunden och samtalen efteråt varar länge och stämningen är varm och hemtrevlig.

– Nästa år ska jag vara med i kören, säger någon.

Det finns alltså redan en förväntan på att mötas till adventsgudstjänst nästa år igen – även om EFS London inte planerat så långt ännu.

• Della
• Twittra